Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av den i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 1088
  • 2 Kommentarer
  • Skriv ut

Jag har bara börjat!

b2ap3_thumbnail_bild-2.JPG

Jag får emellanåt frågan »är du inte klar med din släktforskning än?», och jag blir lika konfunderad varje gång. Kan man egentligen bli klar med sin släktforskning? Frågan ställs alltid av personer som aldrig har släktforskat själva, och jag är säker på att de flesta inbitna släktforskare anser att man egentligen aldrig blir klar med sin släktforskning. Det kommer alltid växa ut nya grenar på släktträdet, det kommer alltid göras nya fynd i kyrkoböcker, domböcker, gamla brev och annat källmaterial - fynd som kan leda in på helt nya vägar (eller ja, grenar...). Det skapas register online, nya databaser sjösätts, tidigare okända källor tillgängliggörs och så vidare. Det blir liksom aldrig riktigt klart, så hur kan då släktforskningen bli klar?

Å andra sidan är fördelen med släktforskning att det är upp till dig själv hur mycket du vill åstadkomma. Du bestämmer inte bara hur mycket du vill fördjupa dig, hur mycket tid och energi du vill lägga ner, utan även när du känner dig klar. Du kanske bara är intresserad av att utreda en viss släkt, och känner dig klar i och med denna utredning. Du kanske bara forskar bakåt på dina anor, och tar endast med anornas syskon med respektive eftersom »det blir för mycket annars» (som jag hörde någon säga en gång), eller också forskar du kors och tvärs i släktträdet, upp, ner och i sidled - kanske var din farfars mormors morfars farfars svägerskas svågers mor så intressant, så att du bara måste utforska hennes liv? Du kanske tillhör den skara som ger upp när du inser att släktlegenden om adligt påbrå inte stämmer, eller också spenderar du timmar med näsan i domböckerna i hopp om att hitta minsta uppgift som kan bekräfta släktskap mellan två 1600-talsbönder. 

Jag tillhör själv den skara släktforskare som vill att det aldrig ska ta slut, för det är ju så himla kul att släktforska! För mig handlar det dessutom om så mycket mer än namn, årtal och släktskap. För mig fungerar släktforskningen bäst när jag även studerar andra ämnen, såsom historia, etnologi, paleografi, geografi, språk, juridik och religionshistoria. Vem var kung i Sverige 1788, och vad innebär veckodagsbonde? Hur kan man lättast skilja mellan »w» och »r» i 1600-talstexter? Varför emigrerade så många under slutet av 1800-talet, och vad betyder de latinska orden i kyrkoböckerna? Vad innebär värjemålsed, och varför var husförhören så viktiga? Trots att jag nu har släktforskat i fjorton år blir jag ständigt påmind om hur mycket jag ännu inte känner till om förfädernas liv och leverne, och hur många anor jag ännu inte hittat. Nästa gång någon frågar mig om jag är klar med min släktforskning, då ska jag därför glatt svara: »nej, jag har bara börjat!».

Kommentarer

  • Eva Johansson
    Eva Johansson fredag, 23 maj 2014

    Klar blir man nog aldrig, utan slutar man är det nog för att annat blir intressantare. Det är ju precis det som du skriver som gör släktforskningen så intressant, att man vidgar den hela tiden.

  • Daniel Johnsson
    Daniel Johnsson fredag, 23 maj 2014

    Nä, man blir nog aldrig riktigt färdig, på sin höjd kan man ju ta en paus på några veckor eller månader, men sen blir man ju sugen igen. Att inte släktforska kors och tvärs i släktträdet skulle innebära att man missar en massa intressant! Just nu håller jag på och forskar om en bror till min farmors mormors mor, och vad som hände med hans barn och barnbarn. Alla 12 barnen föddes i ett litet torp i Södra Vi; en blir postiljon i först Kisa, sedan i Hultsfred (där jag är född), och slutligen nere i Västervik. En bror till honom flyttar som 18-åring till Göteborg och blir där kypare på det luxuösa Grand Hotell Hagalund, vilket nog inte var så vanligt för en vanlig bonddräng. Han arbetar där i många år, men drunknar sedan i stadskanalen i Malmö. Ytterligare en bror blir skräddare och bildar familj nere i Västervik, men begår 1903 ”Själfmord med skjutvapen”. Allt detta spännande hade jag ju missat om jag nöjt mig med att bara gå raka led bakåt i tiden.
    Dessutom, att få veta hur min fars och mors släkt vävs samman, inte genom blodsband utan genom de platser som de bott och levat på, ibland har de två släkterna bott nästgårds i samma socken, det tycker jag är spännande.

    Annars är den vanligaste frågan jag får… ”Hur långt tillbaka i tiden har du kommit?”. Alla stöter nästan garanterat på någon adelsgren i sin släkt, och sen är det ofta lätt att nysta sig bakåt i tiden flera hundra år till de tidiga kungarna i Sverige om man suktar efter ”blått blod”, men för min del är det istället mycket mer intressant att följa min släkt på 1700- och 1800-talet, det känns mer nära på något sätt, och försöka ta reda på hur deras liv varit, vad de har fått uppleva för sorger och utmaningar, och därigenom har jag som du skriver också fått ett helt annat intresse för Sveriges historia, den har blivit mer levande helt enkelt.

    Jag har släktforskat i nio år, och tack vare att det börjar finnas mer och mer material från 1900-talet tillgängligt, så kommer jag säkert hålla på några år till, det är ett härligt fritidsintresse!

    Tack för klart läsvärda blogginlägg,
    ha en trevlig och solig helg!

    Daniel.

  • logga in först för att lämna en kommentar