Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av den i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 686
  • 5 Kommentarer
  • Skriv ut

”Gråt inte, forska!”

Ni som var unga på 70-talet minns förstås den här uppmaningen från kvinnorörelsen, som ville att kvinnor skulle ta för sig på den akademiska banan. Så har det också blivit. I dag är det fler kvinnor än män som söker sig till högskoleutbildningar.

Jag är också ganska övertygad om att det är fler kvinnor än män som släktforskar. I alla fall inte färre. På föreningsmöten, kurser och i diskussionsforum på nätet är det en hög andel kvinnor. Jag har inte räknat, men det är ett intryck att vi är fler kvinnor än män.

Nu undrar du förstås vart jag vill komma med detta resonemang?

Jo, jag är förvånad över att så få kvinnor förekommer som författare i Släktforskarnas årsbok.

Går man några år tillbaka bland de utgivna böckerna på 2000-talet har det aldrig varit fler än en fjärdedel kvinnor bland författarna, och oftast betydligt färre. Det rimmar illa med verkligheten bland släktforskare. Därför uppmanar jag er att inte bara forska utan också skriva om er forskning, och låta andra ta del av detta.

I år blir det i alla fall en tredjedel kvinnor bland författarna, så det går åt rätt håll.

Nu är det ju inget självändamål att kvinnor ska medverka i årsboken, för det är förstås innehållet i den skrivna artikeln som är det väsentliga. Just därför förvånar det mig att så få kvinnor bidrar med texter. Ser vi till författarvärlden i övrigt är det nog en övervikt kvinnor där. Det finns alltså inget skäl till att denna könsuppdelning alls existerar inom släktforskarrörelsens egen årsbok.

För att medverka i årsboken finns det inga krav på dig som författare, bara på texten. Det ska vara en välskriven och självständig text som inte varit publicerad tidigare.

Jag är säker på att det finns mycket intressant bland kvinnors släktforskningsresultat som är värt att berätta om.

Årets bok är redan på väg att bli klar men till nästa år hoppas jag på ännu fler bidrag från kvinnor, som en mer rättvisande spegling av släktforskarverkligheten. "Vi kan, vi vill, vi törs!" hördes också på den gamla goda tiden på 1900-talet, och det gäller än. Forska och skriv! Och skicka in din artikel till årsboken!

Är du man är du givetvis välkommen att medverka, precis som vanligt. Tro inget annat!

Bilden kommer från National Gallery of Ireland i Dublin och finns publicerad på bloggen Kultur och tro.

PS. Läs mer om årsboken här: http://www.genealogi.se/arsbok-pub. När jag är klar med årets bok kommer också en liten skrivguide här.

Kommentarer

  • Maud Svensson
    Maud Svensson onsdag, 09 april 2014

    Den främsta orsaken till att manliga skribenter i så hög grad dominerat i årsböckerna är att samtliga redaktörer hittills varit män, som dessutom - år efter år - beställt nya artiklar från samma män. Män värderar, medvetet eller omedvetet, manliga skribenter högre än kvinnliga. Mot detta protesterar givetvis de flesta män, men tester har visat att så är fallet.

    När jag under ett par år var lärare i journalistik uppstod diskussion om saken. Jag utsatte då eleverna för ett välkänt och ofta använt test. Jag kopierade en välskriven nyhetsartikel ur en dagstidning. På hälften av kopiorna gav jag artikeln en fiktiv kvinnlig byline (Lena Ekman) på den andra hälften en manlig dito (Lars Ekman). Varannan elev, oberoende av kön, fick Lena-artikeln och varannan Lars-artikeln, tillsammans med ett formulär där de skulle gradera (1–5) textens/skribentens kvalitet: nyhetsvärdering, relevans, stilistisk förmåga, trovärdighet etc.

    När jag sammanställt resultaten visade det sig - som väntat - att killarna värderat Lars-artikeln betydligt högre än Lena-artikeln. Lika väntat var tjejerna något, men inte i lika hög grad som killarna, mer positiva till Lars-artikeln, främst vad gäller trovärdigheten. (Även kvinnor har en tendens att lita mer på mäns utsagor än på andra kvinnors.)

    Ser fram emot de förändringar som ditt redaktörskap säkert leder till!

    (Kan tilläggas att jag själv aldrig skickat in någon artikel till årsboken. Efter ett långt yrkesliv inom journalistiken känner jag inget större behov av att publicera mig, annat än i den här anspråkslösa formen. :)

  • Eva Johansson
    Eva Johansson onsdag, 09 april 2014

    Hej Maud! Tack för din kommentar!
    Det är ett intressant experiment du berättar om och det säger ju en del om attityder i samhället. Jag vet inte vad tidigare brist på kvinnoförfattare i årsboken beror på, men vill nu se framåt och hoppas på många bidrag från både män och kvinnor. För det är ju märkligt att det ska vara sådan skillnad, något som bör ändras.

  • Urban Sikeborg
    Urban Sikeborg onsdag, 09 april 2014

    Hej Eva! Du gick ut förra året och uppmanade släktforskare att skicka in artiklar till årsboken när du tagit över redaktörskapet. Hur var uppdelningen i manliga och kvinnliga skribenter då bland de inskickade bidragen? Det kanske kan ge en indikation på hur det förhåller sig. Jag vet inte om du har tagit upp frågan med den förre redaktören, Håkan Skogsjö, men han borde ju kunna svara på hur många av de (spontant) inskickade bidragen som har varit skrivna av kvinnliga släktforskare. Det är ju viktigt att veta om man vill lägga upp en strategi för att förbättra balansen mellan manliga och kvinnliga skribenter, om inte annat för att undanröja risken att man lättvindigt utser någon eller några till syndabockar.

  • Eva Johansson
    Eva Johansson onsdag, 09 april 2014

    Hej Urban!
    Bland de inskickade bidragen till årets bok kommer ungefär en tredjedel från kvinnor, vilket det också blir i boken.
    Vad det beror på hur det varit tidigare har jag inte funderat på, mer än att jag tar för givet att kvinnor skickat in betydligt färre bidrag, annars skulle det väl inte varit så här. Det finns ingen anledning att leta syndabokar, tvärtom. Nu vill jag titta framåt och uppmanar särskilt kvinnor att skriva för årsboken, för att minska denna tidigare obalans. Och män är, precis som jag skriver, lika välkomna med bidrag som vanligt.

  • Maud Svensson
    Maud Svensson onsdag, 09 april 2014

    Det var heller inte min avsikt att utse syndabockar - enskilda män (eller kvinnor) kan inte lastas för att vi alla är präglade av en urgammal kultur där kvinnor och kvinnors arbete alltid värderats lägre. Som mitt lilla test (och andra, mer vetenskapligt utförda undersökningar) visar sker denna nedvärdering ofta omedvetet.

    Därför finns all anledning att i detta och andra sammanhang försöka öka medvetandet om hur olika mäns och kvinnors kompetens och prestationer värderas. Om vi nu inte ska nöja oss med att kvinnors lön uppnått 94 procent av männens för samma/likvärdigt jobb? (SCB 2011, 355 undersökta yrken)

  • logga in först för att lämna en kommentar