Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av den i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 821
  • 1 Kommentar
  • Skriv ut

Farväl, Marius!

Den offentliga avrättningen häromdagen på Zoo i Köpenhamn fyller en hel värld med avsky. Vad hade den stackars giraffpojken, frisk och nyfiken på livet, gjort för ont för att förtjäna detta grymma öde. Och hur kan en Zoo-ledning vara så makalöst okänslig att den inte förstår vilket rabalder denna "genetiskt betingade" åtgärd kan förorsaka?

Även om man inte skall jämföra djur med människor, och även om vi vet att miljoner djur inom köttindustrin får ett betydligt kortare och grymmare liv än Marius, kan det inte hjälpas att tankarna går till nazitidens systematiska utrotning av dem som ansågs vara en genetiskt belastning, judar, romer, homosexuella o.s.v. Man tänker också på "det tuktande snittet" - tvångssteriliseringen av tusentals olyckliga här i Sverige, en motbjudande skandal som vi först nu anar vidden av.

Varför, frågar sig alla, kunde inte Marius ha fått flytta till ett annat Zoo, på tryggt avstånd från rasbiologerna i Köpenhamn? Kunde han inte ha fått leva vidare i någon annan djurpark där hans friska gener inte krockade med andra giraffers? Och hur kunde man komma på den befängda idén att sköta avlivningen, obduktionen och kalaset hos lejonen inför publik, t.o.m. inför små barn? Klart är att jag själv aldrig mer kommer att sätta min fot på Köpenhamns Zoo och jag hoppas att jag inte blir ensam om denna bojkott ...

Inavel är naturligtvis ett prekärt ämne, som måste tas på största allvar. Eftersom jag i 50 år har studerat Europas furstehus och deras släktrelationer känner jag till faran och vet hur illa det kan gå. Samma sak i andra geografiska eller sociala isolat. För mycket kusingiften och andra relationer mellan allt för närbesläktade par ökar risken enormt för att avkomman skall drabbas av genetiskt betingade sjukdomar och svagheter. Detta känner vi till och det är därför det finns lagar och förordningar som skall förhindra sådana relationer.

Så mycket märkligare är det då, att vi tillåter anonyma spermie- och äggdonationer, där avkomman inte har en möjlighet att ta reda på sitt genetiska ursprung. Och även om vi på senare tid har skärpt bestämmelserna kan en svensk kvinna med sådana planer idag bara skutta över till Danmark (där har vi det landet igen) där donatorerna är fortsatt anonyma och kan yngla av sig hur många ättlingar som helst. Tänk om dessa halvsyskon en dag träffas och tycke uppstår? 

Det är tur att snillena på Köpenhamns Zoo inte har tillgång till Spermabankens register ...

 

 

 

 

Kommentarer

  • Hans-Peter Stülten
    Hans-Peter Stülten fredag, 14 februari 2014

    Hej Ted!
    Det var en ordentlig salva du levererade där, om det var rätt vad du skrev ville jag även hålla med dig. Men tyvärr är det lite sakfel. Kanske har referatet av händelsen varit lite färgat i svenska tidningar.
    Då jag dagligen får et mail med de senast nyheterna i den danska tidningen Politiken, Danmark är ju hur som helst mitt hemland och jag vill veta lite om vad som händer där.
    Av denna tidningen framgår att Zoo hade försökt få Mariuz avsatt till någon annan djurpark, tyvärr utan att det hade lyckats. Man hade ingen möjlighet att ha honom kvar då risken vara ganska stor att han skulle bli far till sin egen bror eller syster, eller para sig med sin egen syster. Något som ville vara fullkomligt oacceptabelt. Man hade alltså ingen annan möjlighet kvar än att avliva honom då man inte kunde ha honom kvar av ovannämnda skäl och ingen annan ville ha honom. I en artikel i Politiken förklarade direktören för Zoo skälen samtidigt som han beklagade beslutet.
    Man kan sedan ha synpunkter på varför man valde att göra avlivningen och obduktionen offentligt, jag tycker det var onödigt, men å andra sidan kan man hävda att det väl inte är något konstigt i att man ser hur det går till vid en obduktion.
    Så för egen del har jag inga problem med att besöka Zoologisk Have även i framtiden, lika lite som jag har problem med att besöka Kolmården eller Hagenbeck.

  • logga in först för att lämna en kommentar