Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Bloggare

Markus Gunshaga

Markus Gunshaga, född 1986, bor i Helsingborg och började släktforska 2000. Forskar med fokus på Skåne, särskilt  klockare, enskilda släkter och olika yrkesgrupper. 


Intresset för släkten och dess historia har nog alltid funnits där, men tog riktig fart när farfar visade mig sitt gamla fotoalbum, och berättade om de gamla släktingarna. De gulnade fotografierna fångade mitt intresse, och när farfar sa "jag har hört att min morfars far var kvarnbyggare, men jag vet inte vad han hette" - då fastnade jag för gott. Jag och farfar började släktforska tillsammans - han skickade brev till diverse pastorsexpeditioner och jag beställde mikrokort från SVAR, som jag noggrant undersökte i stadsbibliotekets dunkla källare. Det var en helt ny värld som öppnade sig, och jag ville veta mer för varje nytt namn eller yrke som poppade upp. 


Jag minns det första besöket på landsarkivet i Lund. De vita handskarna, doften av gamla handlingar, det kändes som att jag hade hittat hem. Jag minns även de nyfikna blickarna från de andra arkivbesökarna - jag var blott tretton år gammal, så medelåldern sjönk rejält när jag satte mig i landsarkivets forskarsal med mitt lilla anteckningsblock. Sedan dess har ett stort antal förfäder trätt fram ur historiens mörker, allt från mördare och mantalskommissarier till klockare och kolare. Förfäderna är spridda lite överallt, främst i Skåne och sydöstra Norge, men det finns även avstickare till Västergötland, Värmland,  Dalsland, Närke, Västmanland, Småland, Danmark och Frankrike.

Eva Johansson

Min släkt kommer från Halland och västra Sverige men själv har jag valt att bo på ostkusten, vid en havsvik söder om Västervik. Här har jag arbetat som journalist större delen av mitt vuxna liv, bland annat 17 år på Västerviks-Tidningen där jag varit nyhetsreporter, bilageredaktör, kulturredaktör och webbredaktör. Numera arbetar jag som frilansskribent och har bland annat skrivit ett par lokalhistoriska böcker. I min ungdom var jag till sjöss några år.
Släktforskat har jag gjort sedan 2010. Det startade med ett brutet ben och soffläge några månader. Så snart jag börjat blev det ett allt uppslukande intresse.
Tjust Släktforskarförening är min förening. Här håller jag skrivarkurser för släktforskare och är redaktör för vår föreningstidning Wåra Rötter. 
Våren 2013 gav jag ut den första skrivhandboken för släktforskare som vill komma igång med att skriva sin släkthistoria. Boken är en e-bok och säljs nu i Rötterbokhandeln. På hösten samma år utsågs jag till redaktör för Släktforskarförbundets årsbok. Jag håller också skrivarkurser på distans för släktforskare.
Utöver släktforskningen är mina intressen historia, trädgårdsodling och vedhuggning.  Jag har två vuxna söner, och en make vars farfar för hundra år sedan var rättare på den gård där vi numera bor. Givetvis har jag forskat om den släkten.

Eva Lejrin

Jag heter Eva Lejrin, är styrelseledamot i Värmlands Släktforskarförening och sitter med i ledningsgruppen för Släktforskardagarna 2014, som kommer att äga rum i Karlstad.       


Jag har inte släktforskat särskilt länge – bara sedan 2006 – ja det har ju faktiskt blivit snart åtta år. För mig som för så många andra räckte inte tiden till tidigare även om intresset funnits. Så nu gäller det ju att vara desto flitigare. Det finns mycket mer att upptäcka och många fler källor att lära sig att ösa ur.


Jag är född och uppvuxen i Karlstad men var härifrån i många år. Jag och min man flyttade tillbaka 2001 - utan barn - som bildat egna familjer och bor på andra håll.


Min släkt är ganska spridd; Värmland, Dalarna, Västernorrland, Hälsingland och Finland – ja och så Amerika förstås. Mitt släktforskande har gett mig en hel del nya kontakter med släktingar och har gett mig nya vänner. Jag hoppas nu att vårt arbete med Släktforskardagarna 2014 också ska leda till nya kontakter och nya vänner.

Peter Sjölund

Jag har släktforskat sedan början av 1990-talet och är särskilt förtjust i att forska i lite mer svårtillgängliga källor, som 1500-talets landskapshandlingar, skattelängder, domböcker och liknande. Sedan några år tillbaka är DNA-släktforskning, eller genetisk genealogi som det även kallas, min stora passion.
DNA kan vara ett oerhört kraftfullt komplement till traditionella släktforskningsmetoder. Släktskap i tiden före skriftliga källor kan kartläggas, okända fäder kan identifieras och människans utbredning från ursprunget i Afrika kan studeras med hjälp av det DNA som vi alla bär på.
Det är verkligen en teknik som är på stark frammarsch inom släktforskningen och det är otroligt spännande att följa vilka möjligheter den öppnar! 
Jag är idag en av de ansvariga inom det så kallade Sverigeprojektet för DNA-testade släktforskare och jag är ordförande för Härnösands Släktforskare.
Mina anor kommer till 50% från Ångermanland, 25% från Leksand, 20% från Medelpad och resterande från bland annat Riga och Tyskland.


 

Ted Rosvall

TED ROSVALL (*1952) är kyrkomusiker, förläggare, föreläsare och författare och har släktforskat sedan barnsben. Åren 2000-2008 var han förbundsordförande i Sveriges Släktforskare och drog under denna tid igång en rad projekt och kampanjer, bl.a. "Namn år de döda", "Swedgentour" och "Rädda våra socknar". På eget förlag har han utgivit ett 25-tal böcker, de flesta med anknytning till Europas kungahus, samt kvartalstidskriften ROYALTY DIGEST QUARTERLY. Hans "magnum opus" är det genealogiska uppslagsverket BERNADOTTEÄTTLINGAR (1992/2010) och han har också författat en kåseribok på temat släktforskning: TEDS TANKAR (2009). Tillsammans med Anna-Lena Hultman har han sammanställt den mycket uppskattade handboken EMIGRANTFORSKNING (2009). Ted är sedan 1972 bosatt i sin morfars farfars fars gamla hus i Falekvarna utanför Falköping.

Camilla Eriksson

Min första kontakt med denna fascinerande syssla ägde rum när jag var i 13-årsåldern. Min granne Erik var en idog släktforskare och mannen bakom NOSFF:s medlemsblad AnKnytningen som nu går in på sitt 31 år (sedan i fjol är jag redaktör för detsamma). Efter att Erik visat mig hur man släktforskar plitade jag ihop glesa antavlor med de uppgifter jag fick från farmor och mina morföräldrar. De senare hade ingen större koll på sina rötter, men farmor hade massor med uppgifter - om sin släkt, om farfars och även om mormors! Min farmor och mormor var nämligen båda födda och uppvuxna i Nykyrka, en liten församling någon mil utanför Nyköping där i princip alla kände alla.


Det där med att beställa mikroficherullar via biblioteket verkade dock lite besvärligt, så jag lade släktforskningen åt sidan till januari 1995. Då var jag en 23-årig etnologistudent i Uppsala med knappt 10 minuters cykelväg till landsarkivet. Jag visste att merparten av mina rötter kom från Nyköpingstrakten och därmed borde återfinnas på landsarkivet.


 


När jag berättade för mina föräldrar att jag börjat släktforska påpekade de att jag säkerligen skulle upptäcka att de var släkt på något vis. Och det är de onekligen, på nästan 50 olika sätt.


Det är förstås inte så konstigt med tanke på att i stort sett alla mina anor bott inom en sexmilsradie från Nyköping.


Just detta att koppla ihop familjer och kunna följa olika grenar framåt och bakåt i tiden är en av de saker med släktforskning som fascinerar mig. Det är alltid ett äventyr att se var man hamnar och jag blir lika lycklig varje gång jag får död på någon mer eller mindre avlägsen släkting.


 

Chris (Kerstin) Bingefors

Jag började med släktforskning 2002, efter en genomgången cancersjukdom, för att få något annat att tänka på. Min far var släktforskare och gav ut ett par släktböcker, jag beslutade mig för att lägga in det material jag ärvt från honom på min dator. Det var lite tråkigt, så jag letade på nätet efter namnen i min släkt och hittade en engelsman, John Bentley, som sökte sin svenska släkt Segerlund. Det var min farmors flicknamn så vi fick kontakt och forskade tillsammans via mail i flera år. På den tiden var det ju telefonmodem som gällde och Genline var nytt, ett kvartal hade vi 12 000 i telefonräkning, det var inte helt populärt i familjen.


Eftersom mycket av min egen släkt är utforskad har jag ägnat mig en del åt allmän personforskning och forskning om den gård vi bor på under somrarna. Att få en inblick i människors liv och levnadsförhållanden förr tycker jag är det mest intressanta, det behöver inte alls ha med min släkt att göra. Faktum är att det är så intressant att jag sedan fyra år läser historiska ämnen på universitetsnivå för att få veta mera.


 


Jag lovade mig själv att släktforskningen enbart skulle vara fritidssysselsättning, inte något som innebar krav, bara nöje hela tiden. Annars skulle släktforskning bli för likt mitt ordinarie arbete som lärare och forskare på universitetet. Så blev det nu inte, jag är sedan några år engagerad i Genealogiska Föreningens styrelse och ägnar mycket tid åt släktforskning i olika former och, som sagt, ytterligare studier inom det historiska området.