Förstasidan > Hjälpmedel > Litteratur-Sök
Litteratur-Sök: Artikel
Här nedan visas information om en artikel som finns registrerad i databasen Litteratur-Sök, som innehåller litteratur och länkar som kan intressera släktforskare. Du hittar databasen här.
Några praktiska råd för släktforskning i det nutida Ryssland
Av: Ludmila WerkströmTryckår: 2000
Ingår i: Släkthistoriskt Forum 3/2000
Introduktion till hur du släktforskar i Ryssland.
Finns att läsa hos Sveriges Släktforskarförbund i Stockholm och Göteborg
Meddelat av: Håkan Skogsjö 18 augusti 2000 12:08
Intresset för rysk genealogi växer och i första hand då inom själva Ryssland. Någon genealogisk forskning existerade aldrig i Sovjetunionen, även om en del människor naturligtvis gjorde anteckningar av genealogisk karaktär för sig och sina närmaste, likväl utan att någonsin publicera dessa notiser. Sedan förutsättningarna nu förändrats, börjar många människor att leta efter sin bakgrund, sina rötter, och en sådan nyfikenhet är ju för oss alldeles naturlig. Hur fungerar då det hela i Ryssland?
Arkivsituationen
Först en kort översikt av arkiven. De är antingen federala eller regionala. Stadsarkiv finns endast i de största städerna, Moskva och Sankt Petersburg. Federala arkiv, statsarkiv, finns huvudsakligen i Moskva och St Petersburg men också på flera andra orter. Regionala arkiv finns för varje oblast (ung. län) i dess »residensstad». De innehåller väldigt mycket information av olika slag från regionens alla större och mindre städer och andra orter från ca 1790. Äldre handlingar återfinns oftast i de federala arkiven i Moskva och Sankt Petersburg.
1918 – en vattendelare
Det är förstås viktigt hålla i minnet vilken period man letar efter någon person eller familj, eftersom registreringen av människor kan delas upp i två perioder – före och efter 1918. Detta avgör i vilka källor man i första hand bör söka. Peter den store befallde 1723, att alla församlingar i kejsarriket skulle upprätta längder över födda, vigda och döda samt kommunionsdeltagare. Måhända fanns förebilden härtill i 1686 års svenska kyrkolag? Denna ordning ägde bestånd till 1918, då folkbokföringen övertogs från kyrkorna av ett civilt registreringsorgan ZAGS (»zapis' aktov grajdanskogo sos-toiania»). ZAGS fullgör alltjämt denna uppgift och har ett mycket stort antal lokala kontor över hela landet (ungefär som våra svenska församlingar), m.a.o. oftast flera i varje stad.
Kyrkans roll
Den Ryska Ortodoxa Kyrkan och de evangelisk-lutherska församlingarna registrerade sina församlingsmedlemmar på ungefär samma vis och med samma typ av uppgifter, som fanns i svensk folkbokföring. Då medlem av Ryska Ortodoxa Kyrkan ingick äktenskap med medlem av annat trossamfund, måste sådan vigsel enligt lag förrättas av präst i Ryska Ortodoxa Kyrkan och registreras av denna kyrka. Lysning har dock i regel ägt rum i andra kontrahentens kyrka. Alla ministerialböcker (metriki) inom Ryska Ortodoxa Kyrkan skrevs i två exemplar – ett för församlingen själv och ett för stiftet. De flesta av dessa böcker förvaras idag i de regionala (oblast) arkiven och är i mycket varierande kondition.
Civil folkbokföring
Folkbokföringssystemet efter 1918 exkluderar uppgifter om dop, lysning och begravning. Fram till 1930-talet (varierande för olika oblast) finns dessa ZAGS-register i de regionala arkiven, medan registren efter denna tidpunkt alltjämt förvaras hos de olika ZAGS-kontoren.
I Sovjetunionen registrerades befolkningen enligt ett system efter bostadsadresser, för att »storebror» hela tiden skulle veta var man fanns. Samma ordning tillämpas också i dagens Ryssland. Denna bostadsadress är även instämplad i varje rysk medborgares inrikespass. Man hör till ett visst ZAGS-kontors territoriella jurisdiktion och där skall också sådana saker som födslar, vigslar, skilsmässor och dödsfall registreras.
Det viktigaste att veta
Den viktigaste saken att veta, när man skall leta efter någon i Ryssland, är därför vederbörandes gatuadress i åtminstone något skede av livet. Denna adress möjliggör att lokalisera det ZAGS-kontor, där den sökte var skriven. Hjälp kan också erhållas från ZAGS-arkivet för den region man letar i. Detta arkiv meddelar dock inte uppgifter om enskilda personer, utan upplyser endast om till vilket ZAGS-kontor den aktuella adressen hör. Man får sedan kontakta detta direkt.
Gatukontorets hjälp?
I princip är det också möjligt erhålla information om befolkningen genom stadsförvaltningens gatukontor (inte att förväxlas med sin svenska namne!), där det finns register över alla ägare och hyresgäster i hus och lägenheter, men detta är i praktiken en ganska komplicerad väg. Om man inte känner till exakt och fullständig adress, är detta förfaringssätt för att få veta mera ganska meningslöst.
Adressbyrån är bra
För att leta efter adresser till nu levande personer kan man vända sig till Adress-byråer, som finns i varje oblasts »residensstad». Där finns mycket detaljerade informationer om alla de personer, som finns registrerade såsom boende i regionen. För att göra sådana förfrågningar bör man känna till den eftersöktes namn och helst födelsedatum eller åtminstone ungefärliga ålder.
Inga telefonkataloger
Avsaknaden av ryska telefonkataloger har ju länge varit ökänd, men nu finns flera databaser för ett stort antal städer i Ryssland, Ukraina och Vitryssland, där man kan leta efter telefonnummer och adresser. Sankt Petersburgs telefonkatalog innehåller ofta uppgift om abonnenternas födelsedata, en för oss genealoger unik möjlighet! De Internet-adresser man kan leta på är:
http://www.sakh.com/phones/
http://interweb.spb.ru/phone/go.asp
http://www.porcelain.ru/telefon1.htm
Stalins offer
Att återfinna de många medborgare som råkade illa ut i Stalins Sovjetunion är inte lätt. Sådan information är i princip tillgänglig, men man kan börja med att kontakta den lokala (ortens, inte regionens) åklagarmyndighet. Beroende på »brottet» får man sedan invänta svaret, men sannolikheten är stor, att man behöver kontakta en professionell rysk genealog med god insikt i och kännedom om KGB:s arkivstruktur.
Kostar det något?
Alla dessa undersökningar (med undantag för anlitande av professionell genealog enligt förra stycket) kostar ingenting. Det enda, som kostar, är eventuella kopior av handlingar o.d. samt om ZAGS-kontoren skall utfärda s.k. originalcertifikat, vilka väl oftast inte är nödvändigt ha. Det enda problem, som jag kan se (och det är förstås inte oväsentligt!), är att om man skriver till Ryssland från utlandet, antingen uteblir svaren eller kommer de via ryska ambassaden, som då tar ut en avgift på 300 kronor för varje svar, detta trots att informationen som sådan är offentlig. Det bästa rådet är nog därför att kontakta antingen någon privatperson i Ryssland och be honom/henne göra aktuell förfrågan alternativt att kontakta någon genealogisk förening i Ryssland och be om hjälp. De är oftast mycket vänliga och brukar inte be om någon betalning – men naturligtvis beror detta mycket på turen/oturen vilken man råkar komma i kontakt med!
Företagsarkiv
Om man känner till en persons yrke eller arbetsplats före 1918 kan det vara idé att leta efter vederbörande företags arkiv, som ofta innehåller uppgifter om den anställdes familj. Sådana arkiv finns i de regionala arkiven. För de inom armén och flottan anställda finns militärhistoriska arkivet i Moskva resp. Flottans arkiv i St Petersburg, men då bör man känna till vid vilket regemente eller annan militär enhet vederbörande tjänstgjorde.
Avslutningsvis bör också nämnas de adressböcker för olika städer och guvernement, exempelvis »Hela Sankt Petersburg», 1894–1914, och »Hela Moskva», 1875–1917, vilka kom ut i många olika uppsättningar och idag kan återfinnas i arkiv och bibliotek.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kompletterande information
I den amerikanska släktforskartidskriften Everton's Genealogical Helper 1999/5 finns en artikel benämnd Russian Genealogical Primer, av Kahlile Mehr, som innehåller några uppgifter, som kan komplettera Ludmila Werkströms artikel.
Mikrofilmningen i det forna Sovjet har satt fart och i juni 1999 fanns följande filmat (antal rullar inom parentes): Armenien (768), Vitryssland (703), Estland (2782), Georgien (2259), Litauen (420), Moldavien (1545), Ryssland (11950) och Ukraina (3021). För att förstå de filmade kyrkböckerna bör man kunna ryska, men andra vanliga språk är polska, tyska och latin.
Adresser till ryska arkiv trycktes 1992 i Archivum 38, som är organ för International Council of Archives (ICA), som har hemsida på http://www.ica.org
