Här nedan visas information ur databasen Litteratur-Sök, som innehåller litteratur och länkar som kan intressera släktforskare.

Tankar om vallonsläkten Chenon. Några funderingar om stamfadern

Författare: Kjell Lindblom Tryckt 1999. Artikel i Släkthistoriskt Forum 5/99. Finns att läsa hos Sveriges Släktforskarförbund i Stockholm och Göteborg Här utreds släkten Chenons äldsta led. Denna titel kan köpas från RÖTTERs bokhandel Här följer hela artikelns text: I Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL) är vallonsläkten Chenon och särskilt dess stamfader Paschilius Dionysius Chenon utförligt behandlade. Släkten är speciell på det sättet, att dess genealogi utreddes och redovisades redan i februari år 1765 av Abraham Abrahamsson Hülphers i boken Ättar-tal öfver den svenska slägten Wallwik. Eftersom namnet Chenon uppträder i primärarkivalierna först drygt ett hundra år efter invandrarens ankomst till Sve-rige, kan man fråga sig om släkten verkligen hette så från början eller om detta är en efterhandskonstruktion. Frågan kompliceras av det förhållandet, att stamfadern omnämns i källorna under varierande namn som t ex Påke harneskmakare, Påke le Mestre eller Påke Gilliuson. Ett förslag En hypotes framfördes av Maj-Britt Nergård under hennes föredrag på Släktforskardagarna i Karlstad, att namnet skulle kunna vara ett ursprungsnamn, från Chenée, en ort som ligger strax sydost om Liége. Antagandet grundas på förutsättningen, att Påke skulle ha anlänt till Sverige omkring 1595 tillsammans med Wellam de Besche, som bevisligen är bördig från detta område. Även Wellam de Besche ägnas åtskilliga sidor i SBL och där kan man utläsa, att han skall ha påbörjat sitt arbete i Sverige som järndragare vid den sk dragkonsten i Nyköping. I mina böcker Vallonsläkter under 1600-talet har jag återgett både Wellams och Påkes beställningsbrev ur Riksregistraturen, vilka bekräftar att de varit verksamma i Nyköping vid sekelskiftet 1600. Ytterligare ett dokument ur Klädkammarräkenskaperna för 1598 visar att bägge redan detta år arbetat tillsammans i Nyköping. Vi läser namnen M: Willam jerndragare, Påska Deniz M: S:, Simon Erikss och Gilius Matson spik-smedh. Bokstäverna M: S: är säkert en förkortning för mästersven, dvs mästarens närmaste medhjälpare. Man kan nu fråga sig, om det är möjligt att återfinna Wellam och Påke ännu tidigare i Sverige. Wellam de Besche sägs nämligen 1607, i samband med sin detta år genomförda värvningsresa till hemlandet, ha arbetat tolv år i Sverige. Ja, kanske går det! De första uppgifterna Brukshistorikern E. Alfred Jansson skriver i sin artikel om Nacka Kring Nacka ström 1557–1887 ingående i Sörmländska Handlingar nr 20 att, i Wellam de Wijks räkenskaper från perioden 1595-96 finns en löneuppgift Till dragewerket och 2 Hambrar widh Wettinge upptages till Tyske hammarsmeder 1 300 daler och Welske klyffuare 650 daler. Av de välska (dvs vallonska) klyvarna återfinner man åtminstone en, Johan Hendersson, i 1596 års redovisning och han benämnes där fransoss, jerndragare som bekommit på sig sielf tredie enligt hans kvittens den 28 nov. 96 ... Han hade alltså två medhjälpare, vilka skulle kunna vara Wellam de Besche som mästersven och Påke Chenon som dräng. Johan Hendersson är med stor säkerhet identisk med den Johan Hindrichsson Gagot [Gago], som är verksam i Värmland redan 1592, vid en liknande anläggning i Kroppa, ett sk tråddrageri. Han är äldre än Wellam de Besche, som var född 1573, och torde ha fått i uppdrag att dra igång verksamheten vid den nyuppförda dragsmedjan i Vättinge. Ett par år senare anförtros Wellam de Besche motsvarande uppgift i Nyköping, varvid Påke medföljer. Påkes riktiga namn Vi återgår nu till den tidigaste skrivningen av Påkes namn ovan, Påska Deniz. Deniz bör här vara ett patronymikon, lika med Dionysius(son). Detta styrks av det faktum, att Påkes ende kände son döps just till Dionysius. Det var nämligen mycket brukligt inom vallonsläkterna, att ge äldste son samma förnamn som farfadern. Därför blir det mycket förvillande, när man i äldre litteratur kallar stamfadern Paschilius Dionysius Chenon, vilket ger intrycket att han hade dubbla förnamn! Påke hade för övrigt även en dotter Annika, gift med borgaren i Filipstad Lars Bengtsson. När hon begravs vid 70 års ålder 16/7 1699 i Filipstad kallas hon Annika Påkesdotter Chenon. Detta är mig veterligen första gången namnet Chenon antecknas i officiella dokument. Efter Filipstads grundande 1613 kommer Påke att bosätta sig i staden och bli borgare. Han kommer där i alla samtida handlingar, mantalslängder, domböcker och kyrkoböcker, att kallas Påke Gilliusson, vilket är ännu mer förbryllande, efter-som han ju i kraft av ovanstående resonemang borde heta Påke Dio-nysi-us-son! Hur skall detta förklaras? Jo, den enda gång vi kan vara helt förvissade om, att en fransktalande skrivare har noterat namnet, är den 22/6 1609 i Stockholm. Då förtecknas de elva smeder, som Påke tagit med till Sverige som ett resultat av värvningsresan 1608–09. Första namn på listan är hans eget, Pacquet Gilson. Utan att vara ett patronymikon har det i Sverige uppfattats som ett sådant och medfört den försvenskade formen Gilliusson! Fel i äldre litteratur Ytterligare en oklar uppgift angående denne invandrare återfinns t ex i Gust. Ekmans bok Ur Storforsverkens Historia (Göteborg 1921). Här görs Paschilius Dionysius Chenon till adelsman från St. Denis och författaren åberopar sig på Karlskoga Krönika, varmed sannolikt avses J. Johanssons bidrag till nämnda krönika, kallad Ur ”Noraskogs Arkiv”. Uppgifterna där torde kunna ledas tillbaka på inledningsvis anfört verk av Abraham A:son Hülphers eller till Fredrik Fryxells Wärmlands Slägtebok. Med tanke på att källkritiken vid den här tiden inte var påfallande stor, finns all anledning förmoda, att Påkes patronymikon i namnformen Deniz felaktigt uppfattats som ett ursprungsnamn, från (St) Denis. Inte heller finns det i svenska källor något belägg för adelskapet. Påkes insatser i den tidiga svenska bergshanteringens historia är tillräckligt betydande, utan att han för den skull behövde kläs i lånta fjädrar! Tillbaka Meddelat av Håkan Skogsjö 18 april 2000 09:12

Tack till Rötters Vänner som genom generösa bidrag
gjort det möjligt att skapa databasen Litteratur-Sök
(där länkdatabasen ingår).