Vända på kuttingen

Vända på kuttingen

När jag häromdagen råkade säga så, insåg jag plötsligt att jag inte visste vad en ”kutting” var för något? Raskt in på Google och Nordiska Museets förklaring: 

En kutting är ett mindre träkärl, främst för förvaring av våta varor. Ett annat ord för kutting är kagge. 

Ingressbilden föreställer just detta, en brännvinskutting av brunbetsat trä från Unnaryds socken, Småland. [Foto: Peter Segemark, Nordiska museet].

Men så var det då själva uttrycket. Nordiska muséet igen: 

"Vända på kuttingen" är att försöka se saker i ett nytt perspektiv, genom att vända upp och ner på invanda tänkesätt och föreställningar. Det har också betydelsen av att skaka om och vända upp och ner på brännvinstunnan för att få veta om det finns något kvar och för att få ut de sista dropparna.

Är det inte just detta som definierar en duktig släktforskare när han eller hon kör fast; Förmågan att se forskningsproblemet ur en mängd olika synvinklar och inte ge sig förrän varenda källa, varenda möjlighet, har prövats. 

I min ständiga jakt på försvunna emigranter får jag ibland ta till okonventionella metoder, gissningar och vilda hypoteser. Det amerikanska källmaterialet är ofta utomordentligt dåligt och opålitligt. Emigranternas nya namn, eller amerikaniseringar intill oigenkännlighet av de ursprungliga, utgör ofta oöverstigliga hinder, för att inte tala om frånvaron av exakta födelsedatum. Ändå går det nästan alltid att rätt identifiera varje svenskfödd person i USA – detta genom en kombination av svenska och amerikanska källor, en smula intuition och genom att vända på kuttingen ... 

I förra veckan fick jag en fråga från en svenskättling i New York: Varifrån kommer mina svenska förfäder; Hugo Abrams (1847-1917) och Josephine N.N. (1853-1929)? Ledtrådarna är få och motsägelsefulla:

b2ap3_thumbnail_Hugo.JPGb2ap3_thumbnail_Hugo.JPG

1900 års folkräkning (Census) placerar familjen i Brooklyn, King Co, New York.

HUGO ABRAMS uppges vara född i Sweden i juli 1847, samt ha anlänt till USA 1875. Hustrun JOSEPHINE, också född i Sweden, skall ha varit född i juni 1853 och anlänt samma år. De har varit gifta i 20 år och har haft 9 barn, varav 6 fortfarande lever. 

I 1910 års Census finns familjen fortfarande i Brooklyn. Nu uppges de heta ABRAMSON, mannen skall vara 62 och hustrun 56 år gamla. Han skall ha immigrerat 1879, hon 1880. 

På Familysearch.org återfinns Hugo Abrams dödsnotis – han avlider 1917 8/11 i Brooklyn, uppges vara född 1847 i Sweden med föräldrar vid namn JOHN ABRAMS och FREDA NEILSON. http://italiangen.org/ har ett utmärkt dödregister, där en Josephine Abrams finns med såsom avliden 1929 26/9 i Queens county, 76 år gammal. Några av barnen återfinns i ett födelseregister för New York hos Familysearch.org, och där får man veta att Josephines flicknamn skall ha varit OLENE, eller OLEIN. Kan det vara Olin, tro, eller kanske Åhlén? 

Så långt Ystad Allehanda … 

Hur ser det då ut i det svenska materialet. Finns det någon tänkbar HUGO ABRAHAMSSON eller någon möjlig JOSEFINA i Emibas eller Emiweb? Kanske! 

Emibas har en MARIA JOSEFINA ANDERSSON *1853 18/6 i Krokek – utvandrad 1874 från Norrköping/Johannes till Norra Amerika. Emihamn säger att hon är på väg till New York. Hennes syskon heter alla Andersson och Andersdotter – men en syster får som gift namnet ”Dahlberg Alin”. Säkert en tillfällighet, men ALIN låter misstänkt likt OLENE …

Emibas har också en JOSEFINA CAROLINA OLAUSDOTTER *1853 23/1 i Barkåkra (L) som 1875 utvandrar därifrån till Norra Amerika. Emihamn tiger om destinationen. Olausdotter och Olausson kan bli OLSON i Amerika eller, varför inte, OLIN/OLENE. Josefina har kanske en bror eller syster i Amerika som tidigt myntat det nya efternamnet och givit det åt sin syster? 

Och så var det HUGO (Abrahamsson?) – var skall man börja leta efter honom. Namnet Hugo är rätt ovanligt vid denna tid och Emibas/Emihamn har inga riktigt bra kandidater. Det finns faktiskt en Hugo Bernhard Heinrich Hildebrandt, född i juli 1848, som 1879 utvandrar från Stoby till Schlesvig-Holstein, men njaeeeh … Varför skulle en Hildebrandt börja kalla sig Abrams. Långsökt! 

Spekulationer, spekulationer! Men vad skall man ta sig till när källorna är motspänstiga? 

Man får helt enkelt vända på kuttingen! 

b2ap3_thumbnail_Kuttingen-vnd.jpgb2ap3_thumbnail_Kuttingen-vnd.jpg

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Vem är Anna Kinberg Batra?
På jakt efter moster Augusta
 

Kommentarer 6

Alf Sjölin den måndag, 11 januari 2016 09:54

"Vända på kuttingen" har även en annan, överförd, betydelse. I din yrkesutövning kanske du har stött på det! Det används om, av, präster som under många år samlat på sig predikningar, lagt dem i en stor hög, och så småningom vänt på högen (kuttingen) och börjat använda om gamla predikningar från början. Ett slags återbruk.Med vänlig hälsningAlf Sjölin

"Vända på kuttingen" har även en annan, överförd, betydelse. I din yrkesutövning kanske du har stött på det! Det används om, av, präster som under många år samlat på sig predikningar, lagt dem i en stor hög, och så småningom vänt på högen (kuttingen) och börjat använda om gamla predikningar från början. Ett slags återbruk.Med vänlig hälsningAlf Sjölin
Ted Rosvall den måndag, 11 januari 2016 10:00

Ungefär som med gamla postludier, som blir som nya när man byter tjänst ...

Ungefär som med gamla postludier, som blir som nya när man byter tjänst ...
Ted Rosvall den måndag, 11 januari 2016 12:45

En läsare tipsar mig om en JOSEFINA BERNHARDINA - som föds uä i Ängelholm 1853 25/9, som dotter till en piga BEATA OLIN, född 1831 i Riseberga. Följer man upp den familjen så hamnar man i Bölarp, Veinge, och därifrån utvandrar Josefina 1877, men inte till USA utan till Hannover. Dock kommer hon hem 1879 för att föda en uä dotter, som blir kvar hos mormor och morfar i Veinge. Därefter är Josefina försvunnen - återvänd till Hannover, får vi förmoda, och kanske därifrån utvandrad igen, denna gång till USA?

En läsare tipsar mig om en [b]JOSEFINA BERNHARDINA[/b] - som föds uä i Ängelholm 1853 25/9, som dotter till en piga BEATA [b]OLIN[/b], född 1831 i Riseberga. Följer man upp den familjen så hamnar man i Bölarp, Veinge, och därifrån utvandrar Josefina 1877, men inte till USA utan till Hannover. Dock kommer hon hem 1879 för att föda en uä dotter, som blir kvar hos mormor och morfar i Veinge. Därefter är Josefina försvunnen - återvänd till Hannover, får vi förmoda, och kanske därifrån utvandrad igen, denna gång till USA?
Mats Pettersson den måndag, 11 januari 2016 14:43

Hej Ted! Här ett bidrag till begreppet Kutting från Göingebygden, klippt ur min artikel "I Verums socken gjorde alla lusahunnar" utom Ola Lönblad."" Samtidigt får jag meddela att ""Lusahunn"" var en förvaringslåda av trä för klädespersedlar som flickorna hade då de efter konfirmationen skulle ut för att tjäna som piga. Alla i socknen gjorde på höstarna träkistor utom målaren Lönblad. Kuttingatillverkningen i Skeinge fortplantas till Bjärnum via Kulleröd Greve Harald Holck som övertog Skeinge säteri i Verums socken 1873 startade under 1870-talet ett tunnbinderi. Det har kallats för Göinges första, tunnbinderi och tillverkningen bestod av av s k kuttingar, drittlar eller fjärdingar. Lokalt kallades anläggningen för "kuttingafabriken" och de tillverkade förpackningarna av bokträ var avsedda för olika produkter såsom snus, smör eller såpa. Tunnbinderiet i Skeinge var i verksamhet ett tjugotal år in på 1900-talet då godset ägdes av en småländsk trävarufirma. I likhet med vad som hände med möbeltillverkningen, gav tunnbinderiverksamheten i Verums socken sedermera upphov till en motsvarande verksamhet i det "spirande" stationssamhället Bjärnum. Det hela inleddes med att en tunnbindare från Skeinge 1884 "hoppade av" till den initiativrike Troed Troedsson i Kulleröd. Tunnbindaren, som hette Anders Lindström, blev sedermera verkmästare i det expanderande tunnbinderiet, som bedrevs inom ramen för firman Troedsson & Nilsson. Tunnbinderiet flyttades 1892, ett par år efter att järnvägen kommit till Bjärnum. Det har sagts att det egentligen var tunnbinderiets förflyttning till stationssamhället som blev ursprunget till den sedermera mycket mångfasetterade möbeltillverkningen i Bjärnum."

Hej Ted! Här ett bidrag till begreppet Kutting från Göingebygden, klippt ur min artikel "I Verums socken gjorde alla lusahunnar" utom Ola Lönblad."" Samtidigt får jag meddela att ""Lusahunn"" var en förvaringslåda av trä för klädespersedlar som flickorna hade då de efter konfirmationen skulle ut för att tjäna som piga. Alla i socknen gjorde på höstarna träkistor utom målaren Lönblad. [u]Kuttingatillverkningen i Skeinge fortplantas till Bjärnum via Kulleröd[/u] Greve Harald Holck som övertog Skeinge säteri i Verums socken 1873 startade under 1870-talet ett tunnbinderi. Det har kallats för Göinges första, tunnbinderi och tillverkningen bestod av av s k kuttingar, drittlar eller fjärdingar. Lokalt kallades anläggningen för "kuttingafabriken" och de tillverkade förpackningarna av bokträ var avsedda för olika produkter såsom snus, smör eller såpa. Tunnbinderiet i Skeinge var i verksamhet ett tjugotal år in på 1900-talet då godset ägdes av en småländsk trävarufirma. I likhet med vad som hände med möbeltillverkningen, gav tunnbinderiverksamheten i Verums socken sedermera upphov till en motsvarande verksamhet i det "spirande" stationssamhället Bjärnum. Det hela inleddes med att en tunnbindare från Skeinge 1884 "hoppade av" till den initiativrike Troed Troedsson i Kulleröd. Tunnbindaren, som hette Anders Lindström, blev sedermera verkmästare i det expanderande tunnbinderiet, som bedrevs inom ramen för firman Troedsson & Nilsson. Tunnbinderiet flyttades 1892, ett par år efter att järnvägen kommit till Bjärnum. Det har sagts att det egentligen var tunnbinderiets förflyttning till stationssamhället som blev ursprunget till den sedermera mycket mångfasetterade möbeltillverkningen i Bjärnum."
Per Larsson den tisdag, 12 januari 2016 21:24

Jag hittar honom inte i någon emigrantlista, men en misstänkt man ärAbraham Hugo Abrahamsson, född 1847-07-18 i Örgryte, vars far heter Johan P Abrahamsson. Han flyttar 1866 till Göteborgs Domkyrkoförsamling, och hamnar därefter oangivet år på Obefintliga-listan.Han har samtidigt fått titeln ändrad från Handelsbetj. till Sjöman.Göteborgs Domkyrkoförsamling AIa:11 (1866-1883) Bild 8 / sid 7Enda smolket i bägaren är att modern inte heter Frida Nilsson, utan Johanna Maria Olsson.

Jag hittar honom inte i någon emigrantlista, men en misstänkt man ärAbraham Hugo Abrahamsson, född 1847-07-18 i Örgryte, vars far heter Johan P Abrahamsson. Han flyttar 1866 till Göteborgs Domkyrkoförsamling, och hamnar därefter oangivet år på Obefintliga-listan.Han har samtidigt fått titeln ändrad från Handelsbetj. till Sjöman.Göteborgs Domkyrkoförsamling AIa:11 (1866-1883) Bild 8 / sid 7Enda smolket i bägaren är att modern inte heter Frida Nilsson, utan Johanna Maria Olsson.
Ted Rosvall den tisdag, 12 januari 2016 22:14

Per! Ja, det var verkligen en bra träff! Frida Nilsson går nog att bortförklara! En syster kanske, eller annan släkting. Eller styvmor ...Nu får jag vända på kuttingen i Göteborg och se om några bouppteckningar kanske kan bevisa eller motbevisa hypotesen.

Per! Ja, det var verkligen en bra träff! Frida Nilsson går nog att bortförklara! En syster kanske, eller annan släkting. Eller styvmor ...Nu får jag vända på kuttingen i Göteborg och se om några bouppteckningar kanske kan bevisa eller motbevisa hypotesen.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
19 april 2024

Captcha bild