Så ska det gå till ...!

Så ska det gå till ...!

Mycket musik blev det under mina dagar i Nashville, vad annat var att vänta?

Men lite historia kan väl aldrig vara fel i mixen, och i tisdags tog jag mig därför ut till Andrew Jackson’s Hermitage, Home of the People’s President – 20 minuter nordöst om centrala Nashville. http://thehermitage.com/  

b2ap3_thumbnail_IMG_0759.JPGb2ap3_thumbnail_IMG_0759.JPG

Vem var då denne Andrew Jackson (1767-1845) – han på 20-dollarsedlarna?

Även känd som General Jackson, var han en gammal krigshjälte från slaget vid New Orleans 1815, som i kraft av denna stora framgång som landets sjunde president tog sig ända in i Vita Huset för två perioder 1829-1837. Av Irländsk börd, postum son till en linnevävare, var Jackson redan som 13-åring med i det amerikanska frihetskriget och tillfångatogs 1781 av britterna. Han gjorde först en karriär inom juridik och politik och satt både i representanthuset och i senaten innan han 1803 slog om och blev militär. 

b2ap3_thumbnail_SC14_Battle_of_NOLA.jpgb2ap3_thumbnail_SC14_Battle_of_NOLA.jpg

The Battle of New Orleans, 1815

Efter den nya nationens misslyckade försök att erövra Kanada 1812, tog engelsmännen revansch och brände både Vita Huset och Capitolium i Washington. 1815 stod britterna redo att inta New Orleans, och därmed farleden upp längs Mississippi. Tanken var att försöka skära av det nya landets utbredning genom en försvarbar väg från söder och en uppifrån Kanada. I slaget vid New Orleans 1815 led fienden ett blodigt nederlag mot de amerikanska trupperna under Andrew Jackson. Engelsmännen förlorade 2 000 soldater, medan amerikanerna endast hade 13 stupade. Den överväldigande segern återupprättade den amerikanska stoltheten och Andrew Jackson blev nationens nya hjälte. 

Gott och väl! Men denne duktige man och duglige krigare hade också mindre snygga detaljer i sin resumé; Ett utplåningskrig mot urbefolkningen t.ex. och tvångsförflyttning av tiotusentals indianer från olika stammar. Som sydstatsbo hade han givetvis också många slavar, 150 har det sagts, och såg inget fel i det. Det var dock ur Jacksons parti som det demokratiska partiet så småningom växte fram. 

b2ap3_thumbnail_Alfred-Jackson.jpgb2ap3_thumbnail_Alfred-Jackson.jpg

Slaven ALFRED JACKSON - slavarna fick ofta samma efternamn som sin ägare - blev 98 år och ligger begravd några meter från sin herre

Hans hem utanför Nashville är i mycket gott skick, och som många andra presidenters bostäder har det bevarats som en nationell sevärdhet. Det var på President Franklin D Roosevelts tid, i samband med den stora depressionen, som ett omfattande program med provisoriska arbeten (WPA) infördes. Det påminner en smula om den svenska ALU-tiden och kunde innefatta en mängd olika sektorer i samhällslivet, inte minst kultur, minnesmärken, nationalparker och t.o.m. indexering av folkräkningar och annat arkivmaterial. Projekten följde ofta ett mönster, där man först etablerade verkstad/kontor vid varje objekt och sedan knöt till sig arbetslösa från närområdet. Resultaten från dessa projekt, som inte fick konkurrera med ”riktiga jobb”, är ofta mycket lyckade. Så också The Hermitage. 

När man anländer till The Hermitage blir man väl mottagen. Det finns gott om personal, många i 70-årsåldern, flera säkert över de 80. Det handlar om volontärer, ett system som fungerar utmärkt och ger den stora skaran av pensionärer något vettigt att ta sig för, snarare än att sitta hemma och ha det tråkigt. De får träffa massor av människor, får vara med och utföra ett meningsfullt arbete, tar sig till ”jobbet” och håller sig alerta och fräscha i huvudet längre än andra pensionärer. Varför kan vi inte ha det så? 

Utrustad med en audio-manick och en karta vandrar man sedan genom den vackra parken, stannar där man så vill och trycker på de siffror som skyltas längs vägen; en uppsättning siffror för vuxna, en för barn och en för extra fördjupning. Man lyssnar, tittar sig omkring och spankulerar vidare. 

Kommer man så fram till huvudmålet, Andrew och Rachels herrgårdsliknande bostad, där det mesta av inredning, inklusive tapeter, möbler, lampor, tavlor o.s.v. är i original. Man väntar först några minuter på en bänk utanför. Så kommer en äldre herre och hälsar en välkommen, samt förhör sig om varifrån man kommer (ett obligatorium i USA tycks det). Så ger han en kort introduktion till huset och dess invånare samt leder besökarna till huvudingången. Väl inne i hallen tar en annan guide vid, denna gång en ung kvinna, klädd i tidstypiska kläder. Trevligt och underhållande berättar hon om huset och dess ägare, inte minst då om Presidenten, som här kallas ”The General”, och hans aningen skandalomsusade hustru. Man får kika in i de vackra salongerna på båda sidor om hallen och får sedan ta sig upp för en brant trappa till andra våningen. Där väntar en ny guide, en äldre man denna gång, och berättelsen fortsätter. En tredje guide hinns också med innan det är dags att lämna huset för att beskåda parken, slavarnas boningar, Rachels trädgård och familjen Jacksons begravningsplats med monumentet över Andrew Jackson. 

b2ap3_thumbnail_IMG_0758.JPGb2ap3_thumbnail_IMG_0758.JPG

Det är då överraskningen kommer. Det kryllar av barn. Pojkar och flickor i 10-årsålder, alla uppklädda i någon sorts 1800-talsliknande kläder. De har en uppgift. Två och två finns de utplacerade vid huset och sedan runt omkring i parken. Deras uppgift är att berätta små bitar av historien, några meningar var, följt av ”Enjoy your visit to the Hermitage” samt en liten bock/nigning. Nästan alla barnen rabblar sin innantilläxa med stort allvar, men charmigare kan det inte bli och jag hinner tänka: Så utmärkt! Så ska det gå till! Här får barnen dels träna på att tala inför folk (Speech), uppföra sig, träffa äldre människor och lära sig en smula historia. Besökarna får lite omväxling från alla 80-åriga volontärer och ett kvitto på att historien tillhör oss alla, inte minst barnen. Jag får höra att det är skolklasser från hela Nashvilleområdet som under terminerna tagit som sin uppgift att på detta sätt befolka The Hermitage en halvdag var. Tala om win-win! 

b2ap3_thumbnail_IMG_0760.JPGb2ap3_thumbnail_IMG_0760.JPG

Tänk er detta koncept i Sverige! Vilken vitamininjektion skulle inte detta kunna vara vid våra gamla slott och borgar, hembygdsgårdar och museer. Och andra sevärdheter. Eller skulle det stupa på vår överdrivna byråkrati? Våra fackföreningar? Vår idiotiska policy att folk över 65/67 helst inte skall arbeta alls eller utföra något nyttigt. De skall vila och ha det bra! Så icke: Bra mår man om man har meningsfull sysselsättning, känner sig behövd och får träffa folk.

Det gäller både gamla och unga!

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Den stora hungersnöden 1698
Släktforskningens tio budord
 

Kommentarer 1

Martin Nordling den tisdag, 26 Maj 2015 16:54

Jag reagerar på frasen: "Det var dock ur Jacksons parti som det demokratiska partiet så småningom växte fram." Jag får intrycket av att detta är tänkt som ett positivt faktum (i motsats till ett rak konstaterande). Saken är att det var det demokratiska partiet som hade slaverianhängare i sig under inbördeskriget. På Jacksons tid så fanns det ett annat parti, Whig, som också hade slaverianhängare i sig, men det brakade samman när de abolitionistiska republikanerna bildades. Att det var ur Jacksons parti som det demokratiska partiet växte fram kan förklara varför han hade slavar, det är definitivt inte en ursäkt, vilket ovan nämnda fras kan indikera.

Jag reagerar på frasen: "Det var dock ur Jacksons parti som det demokratiska partiet så småningom växte fram." Jag får intrycket av att detta är tänkt som ett positivt faktum (i motsats till ett rak konstaterande). Saken är att det var det demokratiska partiet som hade slaverianhängare i sig under inbördeskriget. På Jacksons tid så fanns det ett annat parti, Whig, som också hade slaverianhängare i sig, men det brakade samman när de abolitionistiska republikanerna bildades. Att det var ur Jacksons parti som det demokratiska partiet växte fram kan förklara varför han hade slavar, det är definitivt inte en ursäkt, vilket ovan nämnda fras kan indikera.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild