När det gäller släktforskning så betonas det från många håll att vi måste vara helt säkra på de uppgifter vi hittar och för in i de sammanställningar vi har, vare sig det är på papper, egen dator eller på någon nätbaserad tjänst. Och visst kan det bli väldigt fel om vi bara litar på en uppgift som vi får från någon annan, vare sig det är från en person eller från någon tjänst på nätet. Det kan ju bli hur tokigt som helst.
Och visst finns det utmaningar med detta, inte minst har våra kyrkboksskrivare utmanat oss. Födelsetider blandas lätt, ibland börjar det redan när prästen kommit hem från olika dopförrättningar och minnesanteckningar blandas ihop. Ibland, vilket jag tycker verkar vara den vanligaste felkällan är det när uppgifter ska flyttas mellan olika sidor eller olika böcker. Ibland slarvigt skrivna uppgifter som feltolkas, ibland verkar det vara någon form av synfel eftersom alla personer på en sida i en gammal bok plötsligt får förskjutna födelseuppgifter i nästa. En hel radda med namn har fått födelsedatum från personen ovanför eller nedanför i den gamla boken. Kanske var det inte synfel utan tullande på vinet, vad vet jag.
Men vi ser också att det ibland blir för noga med uppgifter och det syns inte minst bland de som tar till genetisk genealogi, eller släktforskning med DNA som det kallas på populärspråk. De företag som levererar tjänster och använder olika algoritmer, för det är ju ingen manuell kontroll av uppgifter i vanliga fall, försöker överträffa varandra med genom att bli mer exakta för varje år. Ibland är det bra, när det verkligen finns ett underlag att luta sig mot, men ibland blir det bara fel av alltihopa. Det finns, hos ganska många, en övertro på de uppgifter som presenteras. Att det som kallas ursprung eller etnicitet inte är så viktigt, det är mest ett marknadsföringstrix, vet allt fler. Men att de förslag som kommer från företagen om släktskap, skrivna med stora bokstäver, inte har någon egentlig bäring mot testresultatet verkar det som det behövs mer upplysning om. Dessutom så kan vi nog konstatera att när de presenterar ett resultat med decimaler, när det är ganska stor osäkerhet i vad som visas, så känner jag att det blir nästan komiskt. Att det blir diskussioner om små förändringar i värden som presenteras och vi vet att det finns felmarginaler som är ganska stora, då finns det behov av mer upplysning.
Ett resultat av den kraftigt ökade mängden av DNA-tester är att vi måste förstå att även det som tidigare setts som säker information, nämligen våra olika kyrkböcker, också har ett större felkällor. Det är frapperande många uppgifter som vi ser nu i våra, som vi trodde kvalitetssäkra, träd som visar på felaktigheter. Och att då som jag hör från vissa, bara tro att det är uppgifter från de senaste 50 åren som är fel, det är nog att missbedöma situationen. Det är nog inte så att man var så helt kontrollerade av de sociala banden att inte snedsteg förekom. Men det är svårare att se de direkta felaktigheterna ju längre tillbaka vi går. Men med rätt användande av DNA-tester så kan vi öka säkerheten även bland de grenar som inte omfattas direkt av de tester som visar närtid.
Så alla de diskussioner som vi ser när vi tittar tillbaka på släktforskningen genom tiderna, med släktträd som byggdes för att visa adliga anor, med träd som togs fram mot en kostnad och där det inte fick finnas hål eller liknande, de diskussionerna är fortfarande lika aktuella. Nu har vi lite andra verktyg som kan hjälpa oss, men även stjälpa om vi inte är helt medvetna om vad det är vi ser.
Har du hittat många fel i din egen släkt, eller har du haft tur.