Nyfikenhet + slump. Sen var det kört!

Jag har alltid varit nyfiken. Men det fanns en tid då jag inte visste att jag var nyfiken på min egen släkt och på hur historien format våra bygder. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på släktforskning. Det var då. Före den där vårdagen 1989. Den där dagen då jag knatade in på biblioteket i Kramfors och råkade gå förbi en manick som jag inte lagt märke till tidigare. Någon sorts grön bildskärm med en rörlig glasskiva under. En mikrokortläsare.

b2ap3_thumbnail_lasare.jpgb2ap3_thumbnail_lasare.jpg

Nyfiken som jag är på hur saker fungerar, ville jag förstås undersöka hur den där maskinen fungerade. Jag hade fortfarande inte en tanke på släktforskning, det var ju tekniken jag ville undersöka. På en hylla bredvid stod en lång rad pärmar med församlingsnamn på ryggen. I pärmarna fanns en massa plastkort, som man uppenbarligen skulle stoppa in i läsmaskinen.

Jag valde pärmen för Ytterlännäs församling, ett namn jag kände igen eftersom min mamma kommer därifrån, slog upp pärmen och valde på måfå ut ett plastkort. Efter att först ha lyckats stoppa in kortet i läsaren upp-och-ner och sedan spegelvänt fick jag äntligen rätsida på det och fram på den gröna skärmen kom en massa halvsuddiga bilder från någon form av register.

Frustrerat försökte jag få en bild att hamna mitt på skärmen, men alla rörelser skulle göras spegelvänt, så de var inte det enklaste. Men till slut låg en fotograferad sida framför mina ögon. Och döm om min förvåning, när jag börjar stava mig igenom den handskrivna texten, namnet som står där längst upp på sidan känner jag ju igen. Det är min morfar! Johan Helmer Ulander i Bursjö by. Jag har alltså av en ren slump råkat få fram just den sida i födelseboken där min morfars födelsenotis finns! Helt osannolikt, men inte desto mindre sant.

b2ap3_thumbnail_bok.jpgb2ap3_thumbnail_bok.jpg

Ja, ni förstår ju vad som hände sedan. Jag blev kvar framför den där läsapparaten tills biblioteket stängde och personalen hotade med att kasta ut mig... Och efter den dagen var jag fast för släktforskningen för alltid. Det slumpmässiga besöket på biblioteket har sedan lagt beslag på många tusen timmar av mitt liv. För är man nyfiken på släkten tar forskningsutmaningarna aldrig slut. Och de tusentals timmarna har varit fyllda av upptäckarglädje, spännande levnadsöden, trevliga forskarkontakter och intressanta resor. Ja, ok då, även en och annan frustration över försvunna släktingar och saknade källor. 

Jag fasar för hur mycket jag skulle ha missat i livet om jag inte upptäckt släktforskningen. Jag hade inte fått förmånen att upptäcka hur gott arkivdamm doftar. Jag hade inte fått resa till Riga för att gå i fotspåren efter min anfader som var stadsläkare på 1500-talet. Jag hade inte fått glädjen att upptäcka att det finns svenska arkiv från 1700-talet bevarade från städerna kring Medelhavet, arkiv där jag kunde hitta igen och kartlägga min ”försvunne” sjömans resor. Jag hade inte fått veta, när jag i vårt 1700-talshus hittade den där stora spiken, att det var min egen anfader, spiksmeden Lögdberg, som smitt den vid Utansjö Bruk. Och inte minst… Jag hade förmodligen inte kommit på tanken att DNA-testa mig för att släktforska med hjälp av den senaste tekniken, vilket visat sig vara hur spännande som helst. Så tack till min nyfikenhet och slumpen som förde mig in på släktforskarbanan och tack till alla trevliga släktforskare som korstat min väg sedan dess!

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Alma! Vilken Alma?
»...men jag vet inte vad han hette»
 

Kommentarer 2

Carin Olofsson den lördag, 18 juli 2015 13:06

Helt otroligt. Här kan man verkligen tala om serendipity! Men släktforskningen är av någon anledning full av sådana "slumpar", vilket gör det hela så mycket intressantare - och framför allt lättare för oss att komma vidare.

Helt otroligt. Här kan man verkligen tala om serendipity! :)Men släktforskningen är av någon anledning full av sådana "slumpar", vilket gör det hela så mycket intressantare - och framför allt lättare för oss att komma vidare.
Peter Sjölund den söndag, 19 juli 2015 13:28

Ja, visst är det fascinerande hur många gånger vi släktforskare snubblar över saker av en slump. Det har hänt både en och två gånger att jag öppnat en tidigare okänd bok på ett bibliotek eller arkiv och råkat slå upp den på en sida där en släkting eller lösningen på ett "omöjligt" problem oväntat dyker upp. Vi har "släktforkskarslumpen" att tacka för mycket

Ja, visst är det fascinerande hur många gånger vi släktforskare snubblar över saker av en slump. Det har hänt både en och två gånger att jag öppnat en tidigare okänd bok på ett bibliotek eller arkiv och råkat slå upp den på en sida där en släkting eller lösningen på ett "omöjligt" problem oväntat dyker upp. Vi har "släktforkskarslumpen" att tacka för mycket :)
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild