Inför min instundande amerikaresa lät jag mig förföras av en annons om billig telefoni och surf på semestern. Den handlade om ett litet SIM-kort, som under 30 dagar och till en förhållandevis rimlig penning skulle ge mig tillgång till alla de funktioner jag brukar använda på min mobiltelefon här hemma; surf, epost, SMS och telefon, med gratis vidarebefordran från mitt vanliga telefonnummer till detta tillfälliga kort o.s.v.
Tyvärr visade det sig, att en av förutsättningarna för detta smarta system var att den egna mobiltelefonen inte var ”låst till en viss operatör”. Detta är naturligtvis grekiska för var och en, som med saknad minns de svarta bakelittelefonerna, men efter bara 11 knapptryckningar och en väntan på 8 minuter kom jag till sist fram till en livs levande människa på min leverantörs kundsupport.
- Om det är en Iphone 4 du har, måste den ”låsas upp” innan du kan stoppa in ett annat SIM-kort i den, sade personen
- Varför är den då ”låst”? undrade jag.
- Det beror på att Apple ville binda sina kunder vid en exklusiv leverantör (eller om det var tvärt om), men nu har Konkurrensverket och EU bestämt att så får man inte göra. Senare versioner av telefonen är därför inte låsta.
- Båtar föga, suckade jag. Vad gör jag?
Så följde en lång och invecklad beskrivning över hur jag måste gå till väga:
- Ta bilen och åk till närmaste Teliabutik, för det är endast där man kan ”låsa upp” sin telefon. I mitt fall blev 78 km ToR. Väl där gick operationen på 8 röda sekunder.
- Betala 300 kronor. Spara kvittot.
- Åk hem igen, tanka ned och installera underhållningsprogrammet iTunes i din dator.
- Starta om datorn.
- Gå in i telefonen under inställningar, allmänt o.s.v. och sök rätt på ditt IEMI-nummer.
- Ring Apples supportavdelning (åtta knapptryckningar och 11 minuter) och kontrollera att upplåsningsfilen har sänts.
- Anslut mobilen till datorn.
- Öppna iTunes och sök efter den skickade filen.
- Ring Apple igen och gråt, eftersom du inte hittar filen och inte förstår hur du ska bära dig åt.
- Starta om datorn.
- Tanka ned den så småningom återfunna filen.
- Säkerhetskopiera innehållet på din mobil.
- Installera den nya upplåsta versionen.
- Godkänn, återskapa och uppdatera.
- Synkronisera (vad nu det är)
Res tillbaka till Teliabutiken (78 km) och be dem sätta in ett SIM-kort från en annan operatör, så att du ser att telefonen säkert tar emot ett främmande kort. Ditt nya semesterkort kan du naturligtvis inte sätta in, ty då börjar detta genast gälla och ticka dagar.
Fôrgrômmata tekniknördar!
Så här krångligt får det helt enkel inte vara och både Apple, iTunes och Teliabutiken borde skämmas över att ha skapat ett så användarvidrigt system. Naturligtvis borde det räcka att gå in på en hemsida, anmäla att man vill ”låsa upp” sin mobil, trycka på högst tre knappar och så är det grejt. Men uppenbarligen vill parterna att det skall vara så svårt som möjligt, så att folk avstår från att använda andra leverantörer, ens på utlandsresor. Trots EU.
Som släktforskare står vi ständigt inför det vi upplever som ”låsningar”; Folk försvinner, fader okänd, prästen skriver som en kratta, kyrkoböckerna har brunnit eller något annat elände. Vi vill dock gärna tro, att för varje LÅSNING så finns det en LÖSNING: alternativa källor, fiffiga databaser och register, hjälpsamma släktforskarkollegor o.s.v.
Häromdagen fick jag på en av alla Facebooks Släktforskargrupper syn på en förtvivlad fråga från en amerikanska, som i åratal sökt efter sin farfars mor, en Kerstin Wahlberg, född ca 1859 i Sverige och utvandrad till USA 1882/1883. Jag själv och många andra skred genast till verket – detta måste väl i all sin dar kunna gå att lösa – och bidrog med råd och dåd. Själv hittade jag följande post i Emigranten Populär, och tänkte att nu så…!
Det visade sig emellertid att det inte var så lätt. Flyttningslängderna i Sunne (S) ger absolut ingenting. Stödd på decennier av erfarenhet kollade jag också annexförsamlingarna Västra och Östra Ämtervik samt Gräsmark. Och EMIBAS förstås. Och en massa annat.
Damen hade själv bestämt sig för att problemet inte gick att lösa. Hennes förhoppning var nu att någon som själv var släkt med Kerstin Wahlberg skulle känna igen namnet och höra av sig. Annars återstod bara DNA…. (hur hon nu hade tänkt sig den operationen).
Men så låst kan det väl ändå inte vara?
Utvandringsuppgiften här ovan måste väl på något sätt kunna leda fram till rätt Kerstin Wahlberg. Min gissning är att detta var hennes andra utvandring. Att hon först emigrerat som "Johansdotter" eller något sådant, tagit namnet Wahlberg i USA, kommit hem på besök utan att åter skriva sig i Sverige och sedan köpt biljett under sitt nya namn; härav posten i Emihamn ovan.
Hallå alla Värmlandsforskare!
Har ni lösningen på låsningen?
Den mystiska Kerstin Wahlberg Ehrob med nyfödd son i USA ca 1886.