Kan vi lita på källorna?

Det finns ett antal pågående diskussioner på olika facebookforum om vad en riktig släktforskare är, om vad som krävs för att få kalla sig släktforskare. Kombinerat med detta kommer det upp frågor om vilka källor, vilka leverantörer och vilka register som är godkända, och där kryper det fram den ena tokigheten efter den andra. Många uttalar sig om ämnena utan att ha anlagt någon form av egen källkritik och därav uppstår den ena fantastiska, eller egentligen sorgesamma, diskussionen efter den andra.

 b2ap3_thumbnail_Johan-Bure.jpg

Om dagens släktforskare dras med dessa problem, hur var det då förr? Långt innan internet, och långt innan detaljerade levnadsbeskrivningar. När läskonsten inte var utbredd men när det gällde att kunna sin släkt.

På Genealogiska Föreningens DVD, Johan Bures släktbok, har Urban Sikeborg många intressanta artiklar. Urban har inte bara transkriberat och tolkat själva släktboken, han har också producerat ett fantastiskt material kopplat till Johan Bure, till Buresläkten och kring en mängd av de faktorer som påverkar hur vi bör förstå det material som presenteras. För mig som inte är Bureättling är texterna faktiskt mer intressanta än släktboken. De rymmer så mycket kunskap att var och en av artiklarna är värde det skivan kostar.

Den delmängd av artikeln, Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släkt, jag fastnade för kallas Faktorer som gynnade god släktkännedom. Det är en underbar sammanställning av påverkande faktorer, varför de var viktiga och man kan också dra sina egna slutsatser avseende konsekvenserna om man glömde bort eller la till.

Att släkten och dess ursprung spelade stor roll i den sociala gemenskapen står klart och att det var viktigt för statusen att ha rätt släktled vet säkert de flesta, men att det var viktigt att komma ihåg rättsliga transaktioner som skett flera generation bak kanske inte är allom bekant. Skrivmaterial var dyrt, skrivare var dyrt och själv kunde man inte läsa, så då gällde det att komma ihåg.  När det gällde visst jordägande så var det viktigt att hålla ordning på både levande och döda släktingar eftersom arvslotter ofta förblev innestående i flera generationer.

För att klara sig från bekymmer med incestanklagelser så gällde det att kunna sin släkt, det fick inte dyka upp någon okänd fyrmänning (eller närmare) för då kunde det bli reella problem om man fastnade för den personen.

Att namnuppkallelse, traditionen att namnge barnet efter en äldre släkting, också gav en kännedom om den äldre släkten är det nog inte alla som ser som en beprövad metod att hålla liv i släkthistorien.

Detta, och mycket mera får jag lära mig när jag läser en mindre del av den angivna artikeln. Tänk då på att detta är en av flertalet artiklar, alla med ett överflöd av kunskap som förmedlas till oss av en av de främsta släktforskarna vi har. Det är en ynnest och fröjd att få all denna kunskap förmedlad, och du kan uppleva samma sak. Om du har skivan, studera artiklarna, om du inte har den, köp och studera. Skivan finns att köpa i Rötterbokhandeln och hos utgivaren, Genealogiska Föreningen.