Hur länge håller kanonsommaren i sig?

Hur länge håller kanonsommaren i sig?

 

Den här sommaren går väl till historien! Inte ens jag klarar av att sitta i solen! Jag brukar inte ha problem med det och brukar nästan bli hysterisk om jag inte får vistas i solen – nu är det nästan tvärtom! Nej, det har inte enbart med åldern att göra – det är faktiskt väldigt varmt. Om jag ska förflytta mig någonstans, vilket jag har många anledningar att göra, föredrar jag att cykla. Ja, visst jag har cyklat omkull men ändå, det är ganska skönt – fartvinden fläktar faktiskt – och jag har blivit försiktigare. Men å andra sidan blir man ganska svettig när man stannar. Då är det en fördel om man har en sjö att svalka av sig i. Här i Karlstad har vi faktiskt många möjligheter till detta mitt i stan. Precis nedanför där jag bor kan jag bada. Det är bara att sätta på sig bikinin, ta med sig badlakanet och vandra iväg. Förhoppningsvis står kaffet – eller vad man nu vill ha – klart när man är tillbaka efter doppet. Och man placerar sig på balkongen och njuter!

I en tidigare blogg den här veckan skrev Eva Johansson om ”Släktforskningssafari”. Vilken härlig benämning!

Det har jag faktiskt också ägnat mig åt lite grand. Fast jag inte kommit på att benämna det så. I Finland bland annat, vilket jag skrivit lite om i en tidigare blogg. Vid mitt andra besök i Vörå i Finland träffade vi också en verklig eldsjäl. Han gav mig t o m nyckeln till Vörå Kulturhus, så att jag skulle kunna titta in, när jag själv hade lust under vistelsen där. Han följde också med oss på en biltur runt i bygden och visade upp platser med anknytning till min släkt. Han hade arbetat som lärare i bygden under hela sitt liv och hade enorma kunskaper om bygden. Jag fick ta del av hans forskning, som han gjort som pensionär, på Umeå Universitet. Det handlade bl a om ”Vörå kyrka och kyrkogård”, ”Dopnamnens utveckling i Vörå församling” och ”Några kvinnoöden i min släktforskning”. Vilka människor det finns eller fanns! Han finns tyvärr inte längre bland oss.

På samma resa besökte vi också Ångermanland och platser med anknytning till min farmor. Hon var född i Torsåkers församling. Så naturligtvis besökte vi Torsåkers kyrka, där vi träffade på en mycket trevlig man, som var bosatt alldeles bredvid kyrkan och som kunde berätta mycket. Tyvärr hade jag med mig alldeles för lite information för att kunna fråga ut honom. Vi besökte också Ytterlännäs gamla kyrka, en mycket sevärd rikt bemålad kyrka och som har anknytning till min släkt, men som jag inte ska skriva mera om eftersom jag inte har tillräckliga kunskaper. Här möter vi också en man, som kan berätta mycket för oss. Men tyvärr – jag vet för lite för att kunna ställa de rätta frågorna. Här finns det mycket, som jag borde forska vidare i. Jag vet att det finns mycket släkt här. Min farmor hade många syskon och många stannade i bygden. Och kanske är det någon släkting, som också släktforskar.

Under denna resa befann vi oss plötsligt i en liten by - Kläpp - och jag utbrast: Här föddes farmors farmor. Vi hamnade också i Prästmon, det namnet står på en adresslapp på baksidan av byrån som står i vår hall. Den tillhörde min farmors mor. Hon som flyttade till en av sina döttrar, min farmor, i Mora, där hon också dog. Jag vet exakt var graven är. Där finns ingen gravsten, men vid kontakt med Kyrkogårdsförvaltningen fick jag för några år sedan reda på att i hennes grav ligger ytterligare en person! Ett litet gossebarn! Det hade vi ingen aning om, men tydligen gjorde man så. Troligen mindre bemedlade personer, som begravdes i samma grav som någon annan. Det vore intressant att forska på detta lilla gossebarn och se om det finns efterlevande släktingar. Jag vet vad han hette och även vad fadern hette. Tänk så mycket det finns som man skulle vilja forska kring!

Det kommer väl en mörk höst och en lång vinter. Då får vi ta tag i allt det som vi vill veta mera om. Det finns ju massor! Sedan kan vi planera nästa års släktforskningssafari! Men först ska vi genomföra årets Släktforskardagar! Idag passerade jag förbi Karlstad CCC på andra sidan älven och undrade vad i all sin dar man sysslade med vid K CCC:s bryggor? Man badade! Där också! Det var ett gäng killar, som dök från bryggorna och simmade i älven. Så ni ser – här i Karlstad kan vi bada överallt! Det behöver vi ju inte göra på Släktforskardagarna, men förhoppningsvis blir vädret så bra att vi kan ta en fika ute på bryggorna!

 

 

 

 

                                   

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Historien bakom namnet
Att forska på bredden
 

Kommentarer 1

Eva Johansson den söndag, 27 juli 2014 00:05

Det var en riktig släktforskningssafari du var ute på! Jätteintressant, förstår jag.

Det var en riktig släktforskningssafari du var ute på! Jätteintressant, förstår jag.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild