Hur kan en hel familj bara försvinna ...?

Utför medlemmar arbetsbyte för varandra genom att forska på närliggande arkiv?

Det var så det stod i frågespalten i Släkt & Hävd för snart 50 år sedan.

På den tiden fanns det inga digitala kyrkoböcker via nätet (det fanns inget nät…), inga mikrokort och knappt ens mikrofilmsrullar med de svenska kyrkoböckerna. Man var helt hänvisad till våra landsarkiv, och om man inte bodde i samma region som sina förfäder var det dyrt och besvärligt att släktforska, inte minst för en tonåring som jag.  

Damen som författat ovanstående förfrågan bodde i Göteborg med gångavstånd till landsarkivet där, medan jag själv var bosatt i Malmö med närhet till landsarkivet i Lund. Damen behövde hjälp med forskning i söder, framför allt i Ystad, och jag själv hungrade svårt efter uppgifter om mina förfäder i Västergötland, enkannerligen i trakten runt Falköping. Vi bestämde oss för att hjälpa varandra, och sålunda blev jag introducerad till den stora handskmakarsläkten LÖFBERG från Ystad.  

Efter några flitiga månader med dessa handskmakare och deras Skånska släktingar gick det som det måste gå, jag fastnade… Jag blev så fascinerad av denna externa släkt att jag helt resolut adopterade den som min egen. Och inte nog med det, jag kom också att fängslas av de ingifta släkterna, som jag sedermera kommit att ägna mig än mer intensivt åt; PICULELL, PILO och d’AUBIGNÉ med flera. 

Släkten Löfberg från Ystad har också en stor gren som redan på 1700-talet etablerar sig i Stockholm. Kontakten med hemmakontoret i Ystad står sig emellertid, och kusingiftena mellan de två grenarna är många. Som i alla andra släkter är det emellertid en och annan som ”försvinner” och som, trots upprepade ansträngningar och mycken genealogisk längtan genom 50 långa år, vägrar att låta sig återfinnas. I släkten Löfberg är dessa borttappade själar tyvärr många … 

NILS LÖFBERG *1718 Ystad, handskmakare i Ystad, senare i Kalmar, försvinner c1747 (hans hustru, Johanna Sivers, får 1747 pass att bege sig till Hälsingland) 

RASMUS PHILIP LÖFBERG *1731 Ystad 

CHRISTIAN LÖFBERG *1749 Ystad, sjöman 

ROSINA THEODORA LÖFBERG *1817 Stockholm/Maria 

EMMA LOVISA LÖFBERG *1819 Stockholm/Maria 

SOPHIA LÖFBERG *1810 i Kalmar län, flyttar till Målilla 1830.

Följande fyra flickor Löfberg, systrar och barn till handskmakaren Isac Löfberg, är särskilt förargliga för den som inte tål luckor i tabellerna: 

GRETA CATHARINA LÖFBERG *c1784 - frånskild hustru till Johan Abraham d´Aubigné. 

ANNA CHRISTINA LÖFBERG *1790 Ystad 

REBECCA CECILIA LÖFBERG *1793 Ystad 

JULIANA LÖFBERG *1798 Ystad 

Spårlöst försvinner de från Ystad omkring 1810 och till dags dato har jag inte lyckats få fram minsta lilla ledtråd. De förekommer inte i några husförhörslängder, flyttningslängder, bouppteckningar eller andra vanligen förekommande handlingar. Länge stod mitt hopp till GF’s projekt kring passagerarlistor och passhandlingar, men ännu har det inte blivit något napp där. 

Greta Catharina överger man och barn i Ystad omkring 1810, och hörs aldrig av. När maken, handskmakaren Johan Abraham d’Aubigné, då bosatt i Halmstad, vill gifta om sig, annonseras det i Post & Inrikes Tidningar efter henne, och det är först när hon inom ”natt och år” inte låter höra av sig, som skilsmässan beviljas 1815. 

En äldre syster, Johanna Sophia Löfberg, gifter sig 1803 med lantmätaren Johan Gustaf Pilo och får med honom tre barn. När han är ute på ett flerårigt lantmäteriuppdrag i Norrland inleder hon emellertid ett förhållande med en sjökapten Albert Ricks från Bremen och får så småningom fem barn med honom. När Pilo får höra att det fötts ytterligare barn i Ystad, barn som han omöjligen kan vara far till, gör han processen kort och tar ut skilsmässa. Nu är Sophia fri att gifta sig med sin sjökapten – och ändå inte. Mannen är nämligen också gift, i Bremen, och lyckas uppenbarligen aldrig bli fri att gifta sig med sin älskarinna i Ystad. Hans namn får hon dock regelvidrigt bära och står i husförhörslängden som ”änkan Rix”. Själv är han aldrig skriven i Ystad, men som sjökapten går det kanske även vid denna tid bra att ”pendla”… 

Det har slagit mig att systrarna Löfberg och deras övriga försvunna släktingar måste ha haft ett mål, kanske ett gemensamt, för sin exodus. Så var det ju ofta med amerikaemigrationen. Pionjären etablerade sig på en plats, kanske i Illinois, Iowa eller Minnesota, och när hans syskon och syskonbarn skulle emigrera kom de till samma plats eller område, på det att man trots emigrationen ändå skulle ha tillgång till nära och kära. Kan det ha varit på samma sätt med de borttappade Löfbergarna? Kan de ha etablerat sig i ett annat land någonstans, och sedan skapat en Löfberg-koloni där? 

Min första gissning var Tyskland. Svenska Pommern kanske, och oj vad jag har letat där. Eftersom det via Sophia och hennes sjökapten finns en anknytning till Bremen har jag också letat i den staden, men tyvärr blev Bremen under andra världskriget illa åtgånget med ity följande stora källförluster. Kan de ha hamnat på Bornholm eller i Danmark, tro? Nja, då borde jag för länge sedan ha fått upp ett spår efter dem. Nå, men Baltikum då, eller Finland? Till och med i Ryssland har jag varit och röjt efter dem. Utan resultat! De är och förblir försvunna. 

Under mina emigrationsforskningsföreläsningar (det är bara i Sverige vi tillåts konstruera sådana ord) brukar jag predika att det inte finns några ”försvunna” människor. Människor kan inte försvinna – de finns, fast på andra ställen - och min uppgift är att försöka identifiera dessa andra ställen. När det gäller familjen Löfberg har jag skändligen misslyckats med detta … 

Var?

Var??

 Var???