Förra måndagen var det Eva Rydbergs tur att vara huvudperson i VEM TROR DU ATT DU ÄR? Av de många olika delar som tillsammans utgjorde programmet, var det kanske en som stod fram mer än de övriga; Jakten på farmor och farfar. Evas far föddes 1904 i Malmö, och i stället för namnen på hans föräldrar i födelseboken stod det förargliga ordet: OKÄND. Det jag fick anledning att lyfta fram var den märkliga företeelsen att, trots att moderns namn var "okänt", man mycket väl visste exakt NÄR hon var född, i det här fallet den 9 augusti 1877. Jag visade Eva hur man i Sveriges dödbok kan söka just på moderns födelsedatum och därmed få fram en lista på tänkbara personer.
Jag råkade säga, att man tack vare denna sökmöjlighet i många fall kan lura ut vem som är mor till det till synes föräldralösa barnet. Detta är givetvis en sanning med modifikation, men ändå en reell möjlighet. Vad man har att göra om man skulle hamna i Evas situation är att ur Sveriges dödbok plocka fram samtliga kvinnor som är födda det angivna datumet, oftast mellan 100 och 150 personer, och sedan systematiskt plocka bort otänkbara eller osannolika kandidater. Vilka är då dessa?
Kvinnor som bor alltför långt bort från barnets födelseort. Detta är dock en farlig gallring, eftersom åtminstone de kvinnor som hade ekonomiska möjligheter gärna sökte sig ett bra stycke bort för att föda sitt oönskade barn.
Kvinnor som fött andra barn orimligt tätt före eller efter just detta.
Gifta kvinnor, åtminstone relativt nygifta sådana, som kanske inte kan förmodas ha hoppat över skaklarna så snart.
Fattiga kvinnor, pigor, inhysta, fattighjon o.s.v. som knappast har råd eller incitament till att bege sig hemifrån. Även detta kan vara en farlig metod, eftersom barnafadern i en del fall, och för att undvika skandal, kanske har bistått med de nödvändiga medlen.
Möjligheten och rättigheten att vara anonym i födelseboken kvarstod ända fram till 1917, vilket gör att en hel del kvinnor som fött barn i hemlighet mot slutet av 1800-talet och fram till och med 1900, redan kan vara avlidna när Sveriges dödbok tar vid 1901. Eller utvandrade ... Om det senare skulle vara fallet kan EMIBAS inträda som ersättningskälla. Och skulle, Gud give, projektet Namn åt de döda så småningom ge oss ytterligare 40 år av svenska dödsfall (1860-1900), skulle detta innebära nya möjligheter för just denna forskningsväg.
Kanske är den metod jag här beskriver bara ett halmstrå i jakten på den okända modern, men vad skall man annars gripa efter ...
Ps: I kväll är det trubaduren Mikael Wiehe som får hjälp med sina förfäder - missa inte detta spännande avsnitt.