Language button

in english

BT Login

Logga in Registrera

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn *
Användarnamn *
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 1385
  • 1 Kommentar
  • Skriv ut

En släktforskargemenskap för alla

En släktforskargemenskap för alla

Detta är ett gästinlägg på Rötterbloggen, skrivet av Jojje Lintrup. Han arbetar som redaktör för Wiki-Rötter och har länge brunnit för att fler personer med rötter i andra länder ska kunna söka och finna sina anor. Här berättar han om bakgrunden till sitt starka engagemang.

b2ap3_thumbnail_jojje.jpgFör ett par veckor sedan blev vi över tio miljoner invånare i Sverige. "Tvåsiffrigt", skrev en glad reporter, och lade ut en statistisk kurva med befolkningsutvecklingen i Sverige, miljon för miljon. "Vi växer!" skrev en annan, och glömde alldeles bort att svenskarna blir fler tack vare invandringen.

Andelen invandrade personer i Sverige ligger kring 16-18 procent, det vill säga cirka en femtedel av befolkningen. Men den senaste tidens invandring har hållit på sedan arbetskraftsinvandringen på 60-talet, och de som invandrade då har både fått barn, barnbarn och barnbarns barn. Statistiken hänger dock inte riktigt med där, så alla som har två svenskfödda föräldrar räknas som "helsvenskar". Hur många svenskar med invandraranor som lever i landet är således inte känt... Gissningsvis en fjärdedel av befolkningen, minst!

Andelen växer naturligtvis, och även om en stor del av dem har en mer eller mindre betydande del invandraranor, så kommer de givetvis inte att kunna söka efter dessa i våra kyrkböcker och våra arkiv. Inte nu, eller i framtiden.

Detta syns tydligt när vi släktforskare träffas på möten och på släktforskardagar. Bleka anleten vart man än vänder blicken... När mötet så avslutas, så går man ut i den med kulörta verkligheten på gatan utanför. Skillnaden är slående.

Varför är det nu så? Varför får vi inga medlemmar i våra föreningar med anor i utomnordiska länder? De måste väl vara lika intresserade av sina förfäder som vi... I alla fall så hör man människor från alla världens hörn stolt berätta om sina förfäder och sin historia, när man nu råkar konversera om det. Förklaringen är enkel, de har inget att hämta hos oss.

Vi själva är måna om att anskaffa alla möjliga och omöjliga resurser, för att underlätta vår egen släktforskning. Vi lägger ner stor möda och mycket pengar på det dessutom, och har skapat enorma möjligheter för oss själva att kunna sitta i kalsongerna hemma i köket med tillgång till allt. Vill vi, så knäcker vi en stor släktgren i fem generationer på en kväll! "Piece of cake!"

Annat är det med grannen. Han får vara glad om han kan få reda på vad farmors far hette, och var han bodde. Och om någon inte skriver ner dessa uppgifter nu, medan någon kan läsa det gamla språket, är även dessa uppgifter mer eller mindre förlorade för de generationer som följer. De kanske råkar ut för det jag redan råkat ut för, som är anledningen till att jag engagerat mig i frågan och skriver denna blogg.

Jag är född i Argentina, och det är i sig inget problem när det gäller släktforskning. Där finns kyrkoregister förda sedan 1500-talet, och en petig byråkrati som registrerat befolkningen utan och innan i många herrans år. Problemet gäller invandrarna!

De av mina förfäder som emigrerade under den stora emigrationsvågen blev noga registrerade när de kom med fartygen från Italien på 1850-talet. Där stod alla uppgifter, och till och med namnen på de kvarlämnade föräldrarna... Men vem brydde sig om platsen man lämnat bakom sig! Där stod bara "invandrad från Italien", och inget mer.

Så där står jag nu, gäckad på (åtminstone de lättfångade) många italienska anor jag hade hoppats på.

Förbundet har bestämt sig för att åter göra ett ryck för att underlätta för svenskar med invandraranor att komma in i allas vår självklara gemenskap. Läs om det i kommande bloggar och artiklar, på Rötter och i Släkthistoriskt Forum.

Av: Jojje Lintrup

Foto av flyttfåglar: Patrick Emerson

Kommentarer

  • Marie-Sophie Ek
    Marie-Sophie Ek lördag, 04 februari 2017

    Idag har jag fått frågor som jag näppeligen KAN svara på.
    En av Taubermans banbarnsbarn ska bli mamma snart och frågar om var alla kommit från geografiskt och släktskap.
    TAUBERMAN - kom vad jag TROR från Beneluxländerna. Jag vet alltså inte.
    Det skulle vara trevligt att kunna ge svar på tösens frågor.

  • logga in först för att lämna en kommentar