Den polska prinsessan i Smålandsskogarna

Helena Johanna Zofja Rosnowska Stolnikowa Zakroczynska föddes i slutet av 1600-talet på ett slott i Polen och slutade sina dagar på en gård i Bragderyd i Bäckseda socken i Småland 1765. Om henne fanns länge en legend som levde ännu in på 1900-talet i de inre trakterna av Småland. Hon kallades "den polska prinsessan" men någon prinsessa var hon förmodligen inte, däremot en fin fröken från en polsk adelsfamilj.

Hur hamnade hon mitt inne i Smålandsskogarna på 1700-talet? Det ska du snart få veta.

Det här är en sådan där historia som jag tror att varje släktforskare jublar över att stöta på. Något som förgyller släkthistorien.

Helena Johanna Zofja Rosnowska Stolnikowa Zakroczynska tillhör inte min egen släkt utan jag kom fram till henne när jag släktforskade åt en bekant för ett tag sedan. Fast jag hade gärna varit släkt med henne själv. Sådant här är ju så spännande.

Bilder från husförhörslängderna Bäckseda AI:2 (1760-1779) Bild 10 / sid 9 (till vänster) och
Bäckseda AI:1 (1749-9999) Bild 10 / sid 7 (till höger) från Arkiv Digital.

Först möter jag henne i Bäckseda husförhörslängd AI:2 (1760-1779) sidan 9, som "Välborna fru Johanna Hel. Rosinowski", hustru till löjtnanten Carl Sev. Camén. De bor på gården Bragderyd 2, på 3/4 mantal. Gården ligger ute i skogen ungefär en mil söder om Vetlanda.

När jag kom så långt blev jag förstås ganska nyfiken på kvinnan med det ovanliga namnet. Via Anbytarforum fick jag tips om en artikel i Personhistorisk tidskrift 1929, sidan 112-116, utgiven av Personhistoriska Samfundet. Där skriver släktforskaren H Södersteen om henne, och han skriver om "den polska prinsessan".

Så här berättar han om den välborna Helena Johanna Zofja Rosnowska Stolnikowa Zakroczynska:

Under Karl XII:s krig i Polen 1706 bodde tre systrar på ett slott. När svenskarna anföll lyckades den ena rädda sig, den andra drunknade i vallgraven och den tredje blev tillfångatagen. Det var vår Helena, den yngsta av de tre systrarna och då bara 16 år gammal. Den svenska truppens befälhavare hette Hans Georg Silverhjelm och han blev så kär att han tänkte gifta sig med henne men stupade före vigseln. Helena ska då ha flytt men ändå kommit till Sverige. Kanske var de en bra bit på väg redan. Frågan om hon verkligen flydde är tveksam eftersom hon i Sverige gifte sig 1715 med den fyra år yngre kvartermästaren Carl Camén vid samma regemente och bor sedan med honom ”på en avlägsen skogsgård i Östra härad” skriver Södersteen.

Den avlägsna skogsgården är Biskopsbo i Vrigstad, där paret först bodde. Via Ugeby i Alseda socken kom de slutligen till Bragderyd. Paret fick fem barn, fyra av dem överlevde till vuxen ålder och dessa har fått många ättlingar.

Helena dog 1765. Maken, kvartermästare Camén, överlevde henne med elva år och dog 1776, 82 år gammal.

Helena Rosinowski verkade inte ha glömt sitt hemland utan längtade nog hem ibland. Uppenbarligen har hon berättat för både sina barn och andra om sin härkomst eftersom legenden är känd i trakten och i släkten långt efter hennes död. Södersteen skriver om hur ett barnbarnsbarn berättat för honom om hur hennes mormorsmor sjungit om sin hemlängtan. Föremål ska också ha bevarats. Kanske förgyllde hon sin berättelse så att man trodde att hon var en prinsessa. Däremot var den polska släkten Rosinofski ”en gammal förnämlig ätt”. Även om Helena Rosinowski sörjde sitt hemland hade hon sin familj omkring sig. Fortfarande kring 1750, när de fyra överlevande barnen var vuxna, bodde de kvar hemma på gården i Bragderyd, enligt husförhörslängden.

Att kvinnor blev krigsbyte och togs med hem var inte ovanligt under de många svenska krigen ute i Europa och Ryssland. Åtskilliga ryska kvinnor kom på så sätt till Sverige. I bästa fall blev kvinnorna gifta och fick leva länge, men våldtäkter och död var säkert lika vanligt då i krigens spår som ute i världen idag.

Södersteen citerar i sin artikel Helenas ättling Karl Engqvist, kandidat i Lund, som skriver om sin släkt och att den ”ej varit synnerligen utvecklingkraftig utan hållit sig tämligen i underkanten” och att ”med Eva Emerentia Hegelbergs barn dalar man ner i bondeståndet”. Eva Emerentia var dotter till Helena Rosinowski och Carl Camén.

Vad ska vi tro om Södersteens nu snart hundra år gamla berättelse? Jag tror att det han skriver stämmer med vad han hört. Varför inte? Det man ändå ska komma ihåg är att förmodligen bygger hela historien på vad Helena själv och hennes make har berättat för sina efterlevande.

Men en bra historia är det i alla fall.

Hon är en av de många som uppenbarat sig under min släktforskning som jag väldigt gärna skulle velat träffa.

Från Personhistorisk tidskrift 1929, sidan 112.