Language button

in english

BT Login

Logga in Registrera

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn *
Användarnamn *
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 626
  • 0 Kommentarer
  • Skriv ut

Dagen efter dådet

En sådan här dag är det svårt att blogga. Allt är svårt. I går eftermiddag stannade jag upp i arbetet när jag fick ett meddelande från sonhustrun att "vi är i säkerhet". Då visste jag ingenting men förstod genast att något hänt och en snabb titt på en mediesida bekräftade farhågorna om en terrorattack i Stockholm. Chocken sitter nog i lite än, en dag senare.

Jag fick snabbt tag på mina barn och ingen, varken barn eller barnbarn, hade varit i närheten av Drottninggatan. Den spontana reaktionen är just denna, kolla den egna familjen först. Troligen är det så för de flesta av er. Sedan kommer reaktionen och medkänslan med offren och deras familjer, och den oerhörda sorg och smärta som en terrorattack ger upphov till.

I det här sammanhanget blir släktforskarfrågorna små. Igår när detta hände, arbetade jag med den kommande handboken om hur man släktforskar om sjömän. Jag vet precis vad jag höll på med i det ögonblick jag fick meddelandet och blev varse vad som hänt. Så brukar det vara när något stort händer.

Idag blir det inte mycket släktforskat, fast jag hade planerat så. I stället följer jag medierapporteringen. Kanske vore det bättre att inte göra det, att vila från inflödet av information. Men det är svårt att avstå. Så var det säkert för våra förfäder också även om nyheterna då dröjde dagar och veckor, en vill veta vad som händer för att förstå hur det påverkar både det egna livet och omvärlden.

Det är ändå en tröst att läsa om hur solidaritet och viljan att hjälpa spränger gränserna när något sådant här händer. Stockholmare som öppnar sina hem för dem som är strandsatta eller skjutsar hem folk när kollektivtrafiken är avstängd. Att vi bryr oss om varandra och inte bara oss själva.

Den här bilden har inget med gårdagens terrorattack att göra, men jag tycker om den för att den förmedlar ett lugn som jag minns från tiden när jag själv var till sjöss ute på det oändliga havet. Fartyget är Salénrederiernas tankfartyg Sea Spirit, fotograferat 1966 av en okänd fotograf. Bilden finns i Sjöhistoriska Museets samlingar.

Kommentarer