Brottskod försvunnen

Upphov bild: Warner/TV4

Förr i tiden tog man alltid med sig en god bok eller två till sommarstugan och hängmattan. Nu blir det i stället ofta en fet DVD-box med 24 avsnitt av någon häftig TV-serie som man, så snart solen gömmer sig bakom molnen, skamlöst maratontittar sig igenom. Sommarens box heter BROTTSKOD FÖRSVUNNEN – en populär amerikansk deckare om en enhet inom FBI med uppdrag att snabbt återfinna borttappade personer.

Snabbt måste det gå, eftersom man vet att chansen att återfinna de saknade personerna vid liv minskar för varje timme. Efter två dygn är det för det mesta kört. Med hjälp av avancerade profileringsmetoder för teamet en kamp mot klockan för att hitta de försvunna personerna innan det är för sent. Av och till kommer det påminnelser om att nu har personen varit borta i 18 timmar, i 26 timmar o.s.v.

FBI-agenterna utnyttjar förstås sitt enorma kontaktnät, sin ställning och pondus samt givetvis också modern teknik, allt från DNA till hackande av databaser, avlyssning, övervakningskameror och mobilpejling. Ibland kliver man över i juridisk gråzon för att om möjligt hitta nya ledtrådar eller tvinga fram information ur motspänstiga vittnen eller familjemedlemmar. Om det gäller försvunna barn och ungdomar känns emellertid dessa övertramp mer Gudi behagliga än alternativet, att till varje pris följa regelboken och därmed komma för sent för att hinna rädda dem …

WITHOUT A TRACE heter serien i den engelskspråkiga världen. Direktöversättningen blir väl ungefär SPÅRLÖST. Men helt spårlöst är sällan ett försvinnande. Det finns alltid någon som vet något. Det går alltid att dra slutsatser från vittnesmål, från föremål eller bristen på sådana, eller av personens beteende, rörelser eller telefonkontakter strax innan försvinnandet.

Det slår mig att FBI-agenternas arbetsmetoder på många sätt liknar våra egna ansträngningar som släktforskare. Vi lever ju ständigt med konceptet ”försvunna personer”. Förfäder, som plötsligt avviker från bygden och aldrig mer hörs av. Soldater, som går ut i krig för att aldrig mer återvända. Emigranter, vars enda geografiska placering är ”Norra Amerika”. Hantverkare, som etablerar sig i en stad utan minsta ledtråd till varifrån de kommit eller vilka deras föräldrar eller syskon kan ha varit. Och så vidare … För oss gäller det i sådana situationer, efter det att alla normala sökvägar tagit slut, att tänka utanför boxen. Att observera bygdens och släktens rörelsemönster. Att ta hänsyn till vilken tid det handlar om, till vad som just då hände politiskt eller historiskt och hur det kan ha påverkat ”försvinnandet”. Att använda både erfarenhet och fantasi. Och tur!

För, som jag ofta säger när jag håller kurser och föredrag:

Människor försvinner sällan, de finns bara på något annat ställe! 

Vår uppgift är att försöka hitta denna okända plats!