|
Här hjälper vi varandra att lösa vad gamla bilder egentligen förställer.
Obs!!!
Vi samlar också gamla kabinettsporträtt i databasen
#15. Ett svårläst ord i en vigselbok av Ingela Utterström (17 febr 2000)
Svar: Det var sannerligen en knepig handstil. Jag tror mig dock se att där står: ”d. 17 Eric Joh. Bodin gårdzwachtare och Brita Simons dotter Simon Finnes Trägårdzm:z dotter”. Titeln gårdsvaktare är ny för mig, men den förefaller rimlig i en stad. Enligt SAOB fanns åtminstone i slutet av 1800-talet titeln gårdsvakt i betydelse gårdskarl. Så kanske jobbade Bodin som gårdskarl åt någon förnäm borgare, en professor - eller rent av hos ärkebiskopen... // Håkan Skogsjö Svar: Hej, Jag skulle vilja föreslå en alternativ tolkning, nämligen giärdheswachtare. Den ligger nära titeln gärdsgårdsvakt som förekokommer i samtida protokoll från Uppsala universitets konsitorium, och är väl inte orimlig i en tid när man behövde hålla grisar och andra djur borta från sina odlingar. // Vänliga hälsningar Matz-Ola Cajdert Svar: Jag förstår inte riktigt hur Matz-Ola läser ordet, framför allt har jag svårt att förstå var bokstäverna -es- finns någonstans. Jag tycker att bokstäverna -rdzwachtare är relativt tydliga, likaså g i början. Hur bokstäverna (1 eller 2 stycken) som finns däremellan ska läsas är dock mer tveksamt, antingen -ia- eller -å- (eller möjligen -ie-), vilket skulle kunna ge två alternativa läsningar: gårdzwachtare eller möjligen gierdzwachtare (en läsning med -ia- ger knappast någon mening), alltså gårdsvaktare eller gärdsvaktare. Båda orden är okända för Svenska akademins ordbok (där finns inte heller någon gärdsgårdsvakt), men de förefaller rimliga och kan ha använts i äldre tider för personer som hade till uppgift att övervaka antingen en gård (ungefär gårdskarl) eller möjligen gårdar (ungefär brandvakt) eller gärdsgårdar (alltså övervaka stängslingen som Matz-Ola skriver). // Håkan Skogsjö Svar: Det Håkan tolkar som dz tolkade jag som dh. Efter att ha granskat ordet igen, får jag medge att dz är den rimligaste tolkningen (fortsättningen att förtiga). Men jag har fortfarande svårt att se ett å i ordets första del. I så fall borde det ha funnits en tydlig ring, öppen eller sluten, ovanför. Dessutom tror jag att jag har rätt i sak, nämligen att ordet skall vara gärdesvaktare. Jag borde förstås ha gjort en bättre hänvisning när det gäller ordet gärdsgårdsvakt. Det förekommer på flera ställen i nämnda konsistorieprotokoll, vilka finns utgivna för åren 1624-99 i serien Acta universitatis upsaliensis, serie C, 18:1-22 (Uppsala 1968-77). (De innehåller f.ö. både person- orts- och sakregister.) Se t.ex. band XXII, s. 152 (23/3 1698) och 161 (6/4 1698). Jag har nu letat vidare, och i band XVIII, s. 89 (24/3 1686) hittat ett stycke där det talas om åkervaktare, och till slut i band XI, s. 102-103 (16/9 1674) också en passus där gärdesvaktarna ("gärdzwachtarne") omtalas. // Matz-Ola Cajdert Svar: Eftersom Matz-Ola nu i konsistorieprotokollen har hittat inte bara ordet gärdsgårdsvakt utan faktiskt också "gärdzwachtarne", vilket exakt skulle motsvara ordet i vigselboken med läsningen gierdzwachtare, är detta förstås den troligaste tolkningen. // Håkan Skogsjö
#14. Ett bröllop – men vilket? av Lise-Lotte Avén (17 febr 2000)
#13. Vem föreställer porträttet? av Kerstin Nilsson (16 febr 2000)
Svar (1 april 2003): Referensen till familjen Paton på Fåfängan fick mig att reagera. Jag har tyvärr inget porträtt av James Patons son Ninian (f. 1830), men om Du tittar efter i boken "Svenska Män och Kvinnor", band 6 s. 39, Sthlm 1949., så tycker åtminstone jag att det kan finnas släktdrag med "Ditt" porträtt. // Owe Jacobsson
#12. Vilken mekanisk verkstad är detta? av Inger Amnefelt, Stockholm (9 febr 2000)
#11. Vilket kustsamhälle är detta? av Sven Bodin (7 febr 2000)
Svar: Jag tycker bilden ser ut att vara tagen i en norrländsk kuststad. Själv bor jag i Sundsvall och inbillar mig att den kan vara härifrån. Har du uppgift om vilket år den har tagits, för det kan hjälpa när man söker bebyggelsens karaktär. // Med vänlig hälsning Birgitta Almqvist
#10. Är han från Norrköping? av Christel Blohmé (1 febr 2000)
Svar: Hej! Jag heter Margareta Eschricht, gift med Jens Eschricht, född 1944, son till Folke Eschricht, född 1905, Vilhelm Eschricht, född 1878, farfar till Jens. John Eschricht, född 1876, fotograf och bror till Vilhelm. Trevligt med bildgåtor! // M.V.H. Margareta Eschricht, Götavägen 10 130 54 Dalarö, Tel: 08/501 517 75 Svar (11 sept 2000): Jag har ägnat mig en del åt fotografisamlande. Denna bild är definivt tagen på 1860-talet. Slagen och halsduken pekar snarast mot 1850-talet, men förekom fortfarande ganska allmänt under 1860-talet, särskilt på lite äldre personer som det här är frågan om. Kan även en tidigare generation Eschricht varit fotografer. // M.v.h. Fredrik Blomquist.
#9. Kan bilden vara från 1860-talet? av Birgitta Lönnerberg (1 febr 2000)
Svar: De första ateljéporträtten av den typ som blev så vanlig i slutet av 1800-talet (”visitkorten”, stående bilder uppklistrade på tjock kartong) är från början av 1860-talet. Just vid denna tid blev fotografiet en verkligt folklig företeelse, var och varannan gick till fotografen. Jag har själv ett porträtt av min mormorsmor, född 1859 i Stockholm, i 5–6-årsåldern. Hon var oäkta dotter till en sömmerska och växte upp hos sin moster som var fiskhandlerska, och torde väl därmed få räknas till ”vanligt folk”. Den som vill veta mer om detta bör läsa ”Den svenska fotografins historia” av Rolf Söderberg och Pär Rittsel (1983), sid. 34. // Håkan Skogsjö Svar (7 febr 2000): Hej, Jag har precis idag bläddrat igenom Stefan Hammars bok om fotograferna i Nyköping, där alla ateljéer räknas upp och det anges vilken tid de var verksamma. Vad står det bakpå kortet? Vad hette fotografen och vad hade han/hon för adress? // Elisabeth Thorsell Svar (9 febr 2000): Mannen var född 1846 och bilden är troligen tagen ca 20 år senare. Vid den tiden var det ganska gott om fotografer, både fasta och kringresande. Klädseln är ganska tidstypisk. Hör med något större museum. // Hälsningar Stig Ljung Svar (16 febr 2000): Tack för svaren! Elisabeth! Tyvärr finns inga fler ledtrådar på kortet, varken på framsida eller baksida :-( Det enda som finns är "Jubel" skrivet med blyerts på baksidan. Finns möjligen några exempelbilder i boken där man kan se vad fotoateljéerna hade för fondväggar o rekvisita? // mvh Birgitta Lönnerberg Svar (16 febr 2000): Jag har gått igenom min bilddatabas (ca 75000 bilder) men inte lyckats finna honom där. Hör men Göran Ekblom på Sörmlands museum tel. 0155-245734. // Mvh Björn Berglund Svar (11 sept 2000): Både klädsel, posering och bakgrund pekar på 1860-talet. Hur ser själva monteringen ut? 1860-talets bilder är oftast monterade på en enkel ganska tunn pappersskiva. Ateljénamnet brukar vara tryckt eller stämplat med en ganska liten stil på baksidan. Just 1860-tals bilder brukar många gånger sakna upplysningar om fotograf. Omkring 1870 brukar bilderna bli lite tjockare, ofta blir hörnen rundade. Ofta omges bilden av en röd kant, många baksidor brukar även vara av gult papper. Vid mitten av 1870-talet blir bland annat lila eller kraftigt färgade pappersbaksidor moderna, baksidorna brukar även bli allt kraftigare. Ateljénamnen blir allt mer konstnärligt utformade. Senare, omkring 1880 börjar guldkanter runt bilderna bli vanligare, senare på 1880-talet börjar aleljénamn tryckta i guld bli vanliga. På 1880-talet kommer även aristopappret, som gör att fotografierna är blankare i ytan än äldre bilder. Jag känner till ganska många bönder som låtit fotografera sig på 1860-talet, så det är knappast otroligt att bilden är så gammal, allt tyder på detta. // M.v.h. Fredrik Blomquist.
#8. Vem är arbetaren i Åseda? av Peter Rydén (1 febr 2000)
#7. Kanske ett sörmländskt gruvsamhälle av Stefan Hammar (3 maj 1999)
#6. Hur läsa ij och y? av Olle Elm (12 april 1999)
Svar: Just det exempel som Olle skickat in visar dels ett tydligt "ij" i ordet Martij (mars) och ett tydligt "y" i efternamnet Tysk. I bokstavskombinationen ij är nerstrecket rakt, medan det för bokstaven y är böjt neråt åt vänster. När skrivare skriver så tydligt som i detta exempel är det sällan några problem att avgöra vilketdera som avses. Något bokstav ÿ (y med prickar) som skiljer sig från y (y utan prickar) känner jag inte till. // Håkan Skogsjö
#5. En svårläst ort av Malin Warnqvist (5 februari 1999)
Svar: Åtskilliga svar har i helgen kommit till redaktionen och nästan alla har slagit fast att där står Häradshammar, som är en grannsocken till Jonsberg. Ortnamnet är förkortat "H:ham" med ett så kallat nasalstreck över m:et vilket betyder att det ska vara dubbeltecknat, alltså: "H:hamm" (se paketen för Gyllenhammars havregryn - om de fortfarande existerar). Snabbast med att svara var Elisabeth Thorsell (redaktör för Släkthistoriskt Forum), vars mejl damp så fort fredagsnumret av RÖTTER hade kommit ut. Sedan kom svar från Tommy Östlund, Magnus Arnér, Gunnar Jonsson, Torbjörn Gustavsson och Ulf Berggren. // Håkan Skogsjö
#4. En svårläst födelseort av Torbjörn Näs (29 oktober 1998)
Svar: Jag känner mig ganska övertygad om att det står i Brandburg stadhen Riveln, vilket torde syfta på den lilla staden Rewal i Brandenburg (nuvarande Polen). Den ligger alldeles invid Östersjökusten och i mitten av 1600-talet alldeles vid gränsen till Svenska Pommern (om jag har lyckats tolka min historiska atlas korrekt). Av dagens kartor att döma verkar den snarast vara en större by, men enligt en hemsida för regionen Rewal som jag hittade på internet är den en stad (city). Nästan alla orter i dessa trakter har numera polska namn på kartan. Är det någon som vet vad Rewals namn på tyska var (området hörde till Tyskland före andra världskriget). // Håkan Skogsjö Svar (10 nov 1998): Kan det möjligen vara Smedby? // Lars Hellgren Svar (11 nov 1998): Tycker det ser ut som Bredby stadh Riveln. // M v h Lena Persson Svar (12 jan 1999): Hej Håkan! Jag är inte så säker på din tolkning av den där svårlästa födelseorten. Jag funderade också på att det forsta ordet kunde syfta på Brandenburg, men jag kunde inte hitta någon stad med ett namn som passade på det tredje ordet. Jag har slagit upp Rewal i min gamla tyska atlas (Meyers Hand-Atlas, 2. Aufl., 1900), och där heter den "Rewa". Problemet är dock att staden inte ligger i Brandenburg, utan i Västpreussen. Detta landskap tillhörde Polen under Annas livstid. Det kom i och för sig att tillfalla Brandenburg/Preussen vid Polens första delning 1772, men det kunde ju inte prästen veta 1710. Brandenburg var (och är nu igen) området kring Berlin. Alltså har jag svårt att tro att notisen syftar pa Rewa(l) i Västpreussen (nu och då Polen). (Stället ligger förresten inte nära Svenska Pommern, utan nära Hinterpommern, vilket var den hälft av Pommern som inte tillföll Sverige utan Brandenburg i Westfaliska freden 1648.) // Anders Winroth Svar (3 maj 1999): Jag letade fram gamla Stielers Hand-Atlas från 1926/28. Det finns en ort alldeles vid Östersjökusten, mellan Kammin och Treptow, som heter Rewahl. Det är definitivt Hinterpommern, och således efter Westfaliska freden tillhörande Brandenburg. Sedan finns det dessutom nära Stargard en ort som heter Rehwinkel. Vad dessa platser hette på 1600-talet vet jag förstås inte. Sedan måste man väl också fråga sig vad en präst i Mora visste om tysk geografi, orters storlek och rätta stavning? Den skotska staden "Glasko" eller den engelska flottbasen "Kiottom" är svenska stavningsvarianter jag själv stött på i material från ungefär samma tid. Det är väl heller inte osannolikt att Anna Mårtensdotter - om hon nu var ifrån Tyskland och således långt hemifrån - kan ha varit benägen att något överdriva sin hemorts storlek. // Mvh Bengt Nilsson
#3. Studentliv i Uppsala – men var? av Björn Pilström (20 mars 1998)
Svar (24 mars 1998): Som nutida student i Uppsala är det svårt att se om bilden är tagen på ÖG, då nationerna förändras innuti hela tiden, men omöjligt är det inte. //mvh Linda Wickström Svar (29 okt 1998): I varje fall inte på Kalmar Nation. // Hälsningar Christina Backman
#2. Davids konditori och café av Håkan Skogsjö (3 mars 1998)
Svar: Lennart Börjeson tittade i Sthlms adresskalender 1944, 1953 och 1963 och kunde där konstatera att Davids Konditori och Café låg på S:t Eriksgatan 30 (på Kungsholmen) och hade tel. 501728. Stort tack för hjälpen! Är det någon läsare som minns detta café? Skriv i så fall och berätta. // Håkan Skogsjö
#1. Ett rådhus någonstans i Sverige av Håkan Skogsjö (3 mars 1998)
Svar: Det här var tydligen en baggis för läsekretsen att klara av. En försvarlig bunt mejl har trillat in som alla har utropat: Sigtuna gamla rådhus vid Stora Torget. Huset i bakgrunden (med restaurangskylten) finns inte längre kvar. Erik Johansson i Nacka noterar husets speciella tak: ”En mycket vacker och sevärd byggnad. Såvitt jag kan se har rådhuset säteritak, vilket var mera vanligt på ekonomibyggnader på landet än på hus i städerna. I detta sammanhang kan nämnas att Riddarhuset i Stockholm har säteritak. Säteritak var vanligt under stormaktstiden. Men så gammalt är ju inte rådhuset i Sigtuna.” Den som surfar in på Sigtuna museums sajt hittar ytterligare upplysningar om det gamla huset: ”Rådhuset i Sigtuna sägs vara Sveriges minsta. Det byggdes genom borgmästare Eric Kijhlmans försorg och stod färdigt för invigning pingstafton 1744. Staden var fattig, men Kijhlman var snillrik. Han inredde rådssalen representativt med kungliga porträtt, pampiga barockmöbler och kristallkrona. I rådssalen satt rådmännen med borgmästaren i spetsen för att dryfta stadens angelägenheter och för att skipa rättvisa. Klockan att kalla samman med, bibeln att svära eden på och klubban till att fria eller fälla finns på plats än i dag. Rådhuset är numera museum sommartid och populär vigsellokal året runt.” Stort tack också till Bo Persson, Martin Casterud, Olle Elm, Yvonne Korn med flera. – Nu återstår frågan om bilden går att tidsbestämma bättre. När byggdes och revs huset i bakgrunden? Och under vilka år fanns rådhusrestauranten i detta hus? // Håkan Skogsjö Svar (19 mars 1998): Jag mejlade till Sigtuna museum och frågade om de kunde ge ytterligare upplysningar. Efter några dagar kom följande innehållsrika svar: ”Hej Håkan! Rådhusrestaurangen (i folkmun kallad Råsturangen) var ett 1700-talshus som inrymt allehanda verksamheter och haft flera ägare. Om vi inskränker oss till 1900-talet, så fungerade det fr 1903 som annex till "Hemmet för stilla sinnessjuka" som låg strax intill. Från 1925 blev där restaurang och ölcafé. Under andra världskriget var Polska skolan för polska flyktingar inrymd i huset, senare också Estniska gymnasiet. Innan nuvarande S:t Persskolan var färdigbyggd fick några skolklasser husera där. Och 1956 revs huset eftersom Prästgatan skulle förlängas österut. Välkommen igen om du har fler frågor. Vänligen Elisabet Claeson.” Därmed vet vi att bilden är tagen tidigast 1925. // Håkan Skogsjö |
![]() |
![]() |
|
Uppdaterad / Updated 1 april 2003
|