Startsidan "Avrättade"
Avrättade i Västergötland
11 aug 1824
Här nedan redovisas uppgifter om en avrättning. Om du vill kan du kommentera uppgifterna, exempelvis ge ytterligare information om de nämnda personerna (klicka på kommentera-länken och följ instruktionerna).
| Landskap: | Västergötland |
| Tidpunkt:
|
11 aug 1824
|
| Brott:
|
Mord, Annat
|
| Text:
|
”Förmanings-tal, på afrättsplatsen wid Kärra den 11 augusti 1824, sedan fången, Johan Anderszon Flatås för begånget sjöröfweri och mord, undergått dödsstraffet, hållet af Laur. Börgesson ... /Genom öfwer-auditör Theodor Sundlers omsorg: och på desz förlag till trycket befordradt/. Götheborg, tryckt hos L. Torbjörnszon, 1824.”
”Några ord, yttrade i bref till en wän från en åskådare wid afrättsplatsen när den riksberyktade brottslingen, mördaren och sjöröfwaren Johan Anderszon Flatås, den 11 augusti 1824 wid Kärra gästgifwaregård [i Fässbergs socken] undergick sitt dödsstraff. Götheborg, : tryckt hos L. Torbjörnszon, 1824.” (Från Libris, enl Eva Leksell)
Enligt en artikel av fil. dr Lars Gahrn i Mölndalsposten 1996 avrättades 1824 tre män vid avrättningsplatsen Långås Lider nära hemmanet Våmmedal i Kållereds socken. De tre, båtsmannen Johan Andersson i Flatås, fiskaren Christer Andersson och drängen Anders Andersson hade mördat besättningen på en strandad båt och plundrat dess last. Åklagaren hade begärt att de tre skulle avrättas på en ö ute i skärgården, ”skärgårdsbor och sjöfarande till skräck och varnagel”, men detta bifölls inte av häradsrätten, utan avrättningen kom att ske på den ”vanliga” avrättningsplatsen. Dödsdomen utfärdades den 15 sept. 1823 av Askims och Östra Hisings häradsrätt, men fallet överklagades via hovätten upp till Kunglig majestät, och den 11 maj 1824 fastslogs domen av Carl XIV Johan.
Johan Andersson begärde att få bli avrättad snarast möjligt genom att såsom krigsman få bli skjuten, men han avrättades genom halshuggning den 11 aug. 1824. Samma öde mötte hans medbrottslingar den 2 dec. samma år, och kropparna styckades och sattes på stegel.
(Se separat notis för den 2/12 1824)
|
| Källa:
|
(se ovan)
|
|
|
Meddelat av Eva Leksell 2003-03-21 13:09:14
|
|
|
Kommentera denna avrättning (klicka)
|
| Bakgrunden till avrättningen av Johannes Andersson Flatås och hans kumpaner var om möjligt ännu allvarligare än enbart vrakplundring, nämligen sjöröveri. Brottet omfattade dessutom ytterligare två anklagade, vilka dock ej avrättades.
De fem var änkan Johanna Hård och hennes dräng Anders Andersson, bördiga från resp. Backa och Solberga socknar, båtsmannen vid Nya Varvet, Johannes Andersson Flatås samt de båda Styrsöborna Christen Andersson, fiskare, samt dennes dräng Carl Börjesson.
I änkan Hårds hem förbereddes ett illdåd, nämligen att segla ut för att borda ett fartyg, ta lasten och sälja denna. Alltså rent sjöröveri, för vilket också fyra av de fem sedermera dömdes. Efter tre dagars segling, då de siktat Skagen, bordades den danska jakten ”Frau Mette” från Nordby på Fanö på Jyllands västkust, på resa från Köpenhamn till Hamburg Altona, under förvändning att få vatten och eld. De tre besättningsmännen – kaptenen Anders Mathiasen Nørby, styrmanen Mathias Clausen och den blott 17-årige skeppspojken Johannes Abrahamsen – mördades på brutalast tänkbara sätt: kapten och skeppspojken skadesköts och slogs därefter ihjäl med gevärskolven, styrman slängdes levande överbord efter att ha sårats av en kula, delar av lasten plundrades och jaktens roder surrades för att leda fartyget ut till havs.
Genom en ödets ironi kom emellertid dessa planer helt på skam: ”Frau Mette” gick inte till havs utan strandade med fulla segel och surrat roder på Fotö! Då lasten innehöll samma sorts varor som sedan några dagar salufördes av piraterna var sjöröveriet – det sista i Sverige? – snart uppklarat. Som redan sagts dömdes Johannes Flatås, Anders Andersson och Christen Andersson till döden och avrättades medelst halshuggning. Carl Börjesson gick ett nästan ännu kusligare öde till mötes. Efter 40 par spö och kyrkoplikt skickades han till Karlstens fästning ”för att där i all sin övriga livstid sättas till allmänt arbete”. Han levde ytterligare 29 år innan han avled i kolera år 1853. Mot änkan Hård fanns inte tillräcklig bevisning och saken fick avskrivas; hon fälldes dock för en del andra mindre brott. Därefter försvinner hon, vad jag kunna utröna, ur kyrkböckerna och in i historiens mörker.
Den spektakulära händelsen har givetvis avsatt en hel del avtryck i litteraturen, inte bara genom de fem olika tryck som publicerades i samband med avrättningarna. Så har t.ex. C.R.A. Fredberg behandlat ämnet i ”Det gamla Göteborg”; Folke Danbratt och Nathan Odenvik har skrivit en utförlig skildring i ”Styrsö socken. Ur dess historia från forntid till nutid” (1966). Också i Danmark har det skrivits om illdådet, t.ex. i N.M Kromans bok ”Fanøsømænd i Storm och Stille (Esbjerg 1936).
Kommentar av Lars G Johansson (lars.g.johansson@lidkoping.se) 15 april 2003 kl 13:39
Folke Danbratt har skrivit en bok uteslutande om denna händelse, "Strandad jakt" (Vetlanda 1963)
Kommentar av Göran Hansson 27 aug 2008 kl 18:33
Johanna Hård försvann till Stockholm, vilket kan utläsas av bouppteckningen efter hennes mor Anna Nilsdotter (Västra och Östra Hisings Häradsrätt F11:1 (1825:83). Eftersom familjen uppger att hon vistas i Stockholm hade hon troligen låtit höra av sig på något sätt.
Johanna levde i ytterligare 25 år, troligen i Stockholm hela tiden. Hon avled på Sabbatsberg 12 mars 1851, förmodligen i sviterna efter en hjärnblödning eftersom hon är förlamad och det även står "slag" som dödsorsak (Sabbatsberg F:2).
Kommentar av Marianne Kindgren 17 april 2011 kl 10:47
|
|
Tillbaka
Denna databas ingår i Nättidningen RÖTTER.
Databasen har kunnat skapats tack vare välvilligt ekonomiskt stöd från
Rötters Vänner.
Vi tackar för all fortsatt ekonomiskt stöd för att göra denna databas ännu bättre
samt kunna skapa ytterligare databaser till hjälp för alla släktforskare.
|
