Startsidan "Avrättade"
Avrättade i Småland
20 jan 1847
Här nedan redovisas uppgifter om en avrättning. Om du vill kan du kommentera uppgifterna, exempelvis ge ytterligare information om de nämnda personerna (klicka på kommentera-länken och följ instruktionerna).
| Landskap: | Småland |
| Tidpunkt:
|
20 jan 1847
|
| Brott:
|
Rånmord
|
| Text:
|
Dödsdömde Carl Petersson,
född 20 maj 1819 i Ekeberga
död 20 januari 1847 i Lenhovda.
Carl beskriven som: "lång till växten, har ljusa hår, blå ögon".
På Skarpåsen i Lenhovda avrättades Carl Petersson av bödeln Johannes Jönsson Orädd. Avrättningen skedde med halshuggning enligt domslut i både häradsrätt och hovrätt. Målet drevs av Hof Rätts commissarien G.M. Bergman. Carls nådeansökan hade avslagits av Konung Oscar I i november 1846.
Avrättningen hade därefter fastställts till den 15 januari 1847, men senare ändrats till den 20:e. Orsaken var en planerad större förflyttning av militär personal, vilket krävde mycket resurser. Så kom det sig att "den livdömde fick sin nådatid förlängd med 5 dagar". Frågan är väl om dessa 5 dagar upplevdes som en "nådatid".
Ansvariga för avrättningens genomförande var Kronofogden för Uppvidinge, O.M. Lindergren samt Kronolänsmännen Bergman och Folin.
Brottet, som Car Petersson och kumpanen Gustaf Swensson var anklagade för, var inbrott, mycket grov misshandel som senare ledde till döden, stöld av pengar samt två silverbägare. Den misshandlade mannen återfick aldrig medvetandet utan dog några dagar senare.
Det var länge sedan en avrättning skett på Skarpåsen, så händelsen lockade mycket folk, "tusentals människor". Det hela beskrevs som ett skådespel och en folkfest.
En hörsägen från soldaten Olof Magnusson Bly, som blivit ditkommenderad för att bilda spetsgård: Han såg med avsky, kloka gummor och annat vidskepligt folk, som trängdes kring liket för att samla upp blod, vilket tillskrevs undergörande verkningar. Han säger att när blodet tog slut så "mjölkade" en del kärringar halspulsådrorna för att få ett par extra droppar.
"Aflivad" står det i husförhörslängden men någon begravning i kyrklig regi blev det inte för Carl. Han ligger troligen nergrävd i Skarpåsen med huvudet mellan benen. Men tydligen inte helt övergiven av Kyrkan. En annan hörsägen säger att: ungdomarna fick hålla sig lite i bakgrunden, men ändå kunna delta i psalmsången som föregicks av prosten Anderssons jordfästning av delikventen. De avrättade fick tydligen jordfästas (jordfästning i stillhet?) av präst men inte begravas i vigd jord.
Kloka gummor som "mjölkar" blod, präster och psalmsång, vilka kontraster. Inte undra på att folk tyckte det var ett skådespel.
Bödeln Johannes Orädd skall ha utfört 14 avrättningar, den sista 1850, men denna avrättning år 1847 var den sista avrättningen i Lenhovda. Johannes skall tidigare varit ha grenadjär med soldatnamnet Hök. Johannes Orädd är alltså inte förlagan till Vilhelm Mobergs "Hans i Lenhovda".
Bilan som användes vid avrättningen förvaras numera på Smålands museum i Växjö. Bilan donerades till museet av en ättling till Johannes Orädd. Senaste gången bilan användes var 1977, då någon använde den för att bryta sig in i myntkabinettet på museet.
Carl Peterssons kriminella förflutna:
Första resan stöld samt erlagt böterna och undgått kyrkoplikten och gjort sig känd som oordentlig och våldsam och är nu ansedd som ganska vådlig för allmänna säkerheten.
Domen:
För detta grofva brott, sig själf till straff och androm till varnnagel, genom halshuggning mista lifvet.
Medbrottslingen Gustaf Swenssons kriminella förflutna:
Straffad för innehavande och utprångling av falska Privat Bankosedlar, en gång tilltalad för stöld och flera gånger på skäliga anledningar misstänkt för dylikt brott och är nu här i socknen både avskydd och fruktad, såsom för allmänna säkerheten högst vådlig.
Domen:
Väl göra Gustaf Swenssons medbrottslighet högst sannolik men ej kunna derom mot hans nekande anses innefatta full bevisning, alltså förklarar Häradsrätten att Gustaf Swensson ej kan åt saken fällas.
Händelseförloppet på Signelstorps gård nyårsafton 1845:
Efter en kanna brännvin kommer man fram till att det är väldigt orättvist att gubben och gumman, som bor i lägenheten under, har en massa pengar. Man bestämmer sig för att ändra på detta. Man går ner och försöker bryta sig in hos paret, men detta misslyckas. Då kommer man på att man kan gå upp i Carls lägenhet och bryta upp golvet där och på så sätt ta sig ner i lägenheten under. Detta lyckas bättre och därefter startar en grov misshandel för att få nyckel till kistan där pengarna förvaras. De lyckas till slut både komma över pengar och ett par silverbägare.
Carl gräver ner silverbägarna i sin foderlada och gömmer pengarna bakom spismuren och går och lägger sig. Detta är nog ett typiskt fyllebeteende, bryta upp golvet i sin egen lägenhet, gömma silvret i sin egen foderlada och gömma pengar och blodiga kläder hemma hos sig. Att tro att man skall klara sig från detta är naivt i överkant. Carl erkände också brottet men hävdade att han blivit övertalad och provocerad av Gustaf. Domstolen nöjde sig dock med erkännandet och såg inga förmildrande omständigheter.
Kompisen Gustaf var nog lite smartare eller lite nyktrare, efteråt tog han sig till Åseda, till sin syster och svåger och fick på så sätt lite försprång. Han hade nog lite mer erfarenhet och erkände aldrig något. Han skyllde allt på Carl och menade att han blivit övertalad att delta men att han inte varit aktiv och inte heller fått något av bytet.
Pengatvätt för mer än 150 år sedan (dock ej bevisad i domstolen):
När personerna, som sökte efter Gustaf, kom in till systern och svågern så smusslar Gustaf över något till systern, som hon stoppar i barmen och går ut i köket. Därefter ropar hon på sin man. Strax efter kommer mannen ut, går fram till en byrå, tycks ta fram pengar ur byrån och går fram till Gustaf och säger "här är pengarna som jag är skyldig dig".
Att Gustaf Swensson inte var så populär framgår i ett protokoll från Sockenstämman, riktat till Hof Rätts commissarie Bergman, där anges att: de enhälligt har önskan, att han icke mera måtte lösgifvas. De fruktade den hotelse som han yttrat om att hämnas.
Min anknytning till detta är min Farfars Far, som var oäkta barn till Carl Petersson och Anna Stina Petersdotter. Kumpanen Gustaf hörde också till släkten, han och Anna Stina var kusiner. Samtliga var uppväxta på Signelstorps gård i Lenhovda.
Anna Stina och sonen gick det bra för senare i livet. Hur det gick för Gustaf Swensson vet jag inte något om.
Källor:
Domstolshandlingar
Ekeberga Hembyggdsarkiv
Smålands museum
Wäxjö tidning
Växjöbladet
Smålandsposten
Kronobergaren
Kyrkböcker
|
| Källa:
|
Domstolshandlingar från Häradsrätt och Hovrätt
|
|
|
Meddelat av Carl-Johan Gustafsson 2007-08-22 23:51:45
|
|
|
Kommentera denna avrättning (klicka)
|
| |
|
Tillbaka
Denna databas ingår i Nättidningen RÖTTER.
Databasen har kunnat skapats tack vare välvilligt ekonomiskt stöd från
Rötters Vänner.
Vi tackar för all fortsatt ekonomiskt stöd för att göra denna databas ännu bättre
samt kunna skapa ytterligare databaser till hjälp för alla släktforskare.
|
