Startsidan "Avrättade"
Avrättade i Småland
17 dec 1639
Här nedan redovisas uppgifter om en avrättning. Om du vill kan du kommentera uppgifterna, exempelvis ge ytterligare information om de nämnda personerna (klicka på kommentera-länken och följ instruktionerna).
| Landskap: | Småland |
| Tidpunkt:
|
17 dec 1639
|
| Brott:
|
Okänt
|
| Text:
|
Avlivades Peder Svensson i Bänarp(?) och hans hustru Karin Elfsdotter, efter en sann ånger och förtröstning till Gud.
|
| Källa:
|
CI:1 Eksjö sfs
|
|
|
Meddelat av Lotta Nordin 2004-01-22 20:54:53
|
|
|
Kommentera denna avrättning (klicka)
|
| Peder Svensson i Kårarp och Karin Elfsdotter i Grönlid är mina anfäder 12 generationer bort genom deras dottern Ingrid.
Kyrkböckerna i Eksjö har en nog så dramatisk inledning:
1633 d 6 januari fanns ett förmördat barn i Peder Svenssons gård. Var misstänkt Elffs dotter i Grönlid, efter att tecken på henne fanns.
1633 i januari kallades alla unga fickor i Eksjö och Höreda samman för mjölkning och några äldre och betrodda kvinnor undersökte deras bröst för att utröna, om någon hade mjölk i brösten och således fött barn i lönn. Den enda sam hade ”tecknet” var Karin och hon bekände.
1633 rannsakades i ärendet vid tre sammanträden vid Eksjö Rådstugurätt. Protokollen sändes till ståthållaren för vidare befordran till Hovrätten.
1634 10 sept döptes Peder Svenssons dotter Ingrid, som han avlat med sin fästemö Karin Elffsdotter.
1634 i november kom biskop Botwid på visitation till Eksjö. Karin fick inställa sig till förhör och det berättades om mjölkningen av socknarnas unga pigor. ”Socknen stämdes ihop och molckades och ingen miolck fanns uthan uthi Fästepigans bröst och tå bekände hon först att henne förgicks barn”.
1735 i maj upptogs saken igen vid Rådstugurätten och protokollet finns bevarat. Förutom Karin och Peder var en av de två signerskorna, som de anlitat, anklagade. Signerskorna bodde förmodligen i Norra Vedbo härad och jag är inte säker på om jag uppfattat deras hemvist rätt. Skrivelsen är defekt och svårläst.
Karins föräldrar, systern Gertrud och flera andra fick lämna vittnesmål.
Frågades Hustru Gertrud i Helleberg?, om hon här kan vittna om barnet var nyfött eller ej. Sade hon sig intet veta kunna, alldenstund barnet var illa medfaret av svinet och säger Hustru Gertrud först, att när hon såg barnet dragas av svinet, syntes henne att det var ett barn och hyvudskålen sönder. Sedan säger hon, att intet kunna veta något brott. Och är denna Hustrun Karin Elffsdotters syster.
Hustru Karin Månsdotter en Änka i Staden, att hon intet kunna veta antingen det var nyfött eller ej, ändock hon det upptvättat hade.
Per Svensson fästemannen förhördes, när han henne först hävdade, det han bekänner vara skett vid dagen efter Olofsmässan.
Frågades om Karin bekände sig för honom havande vara, det han jakar vara skett mellan Michaelis och Simonio tid.
Frågades Karin, om hon bekände för sin fästeman sig havande vara. Härmed hon överenskommer med hans bekännelse.
Frågades Karin varföre hon ej sade för sin Moder eller för någon annan ärlig Hustru, när födslotiden avgick. Därtill hon säger sig ej så mycket förstånd hava haft.
Frågades Karin, om barnet haft liv före än det föddes? Det hon nekar sig intet veta. Men när det föddes var det dött.
Är befunnet att fästemannen henne sedan haver hävdat och avlat barn tillsammans, det nu lever.
Frågades Modren, vad henne drivit hade, att hon med dotterns vetskap haver bränt upp barnet, det hon säger sig av fåvisko och oförstånd hava gjort, efter andra så göra med sådana barn, som så missfödas och ej liv få.
Frågades Modern om hon när var, när barnet föddes, det hon nekar, dock icke långt ifrån.
Frågades Ingrid Signerskan, vad ärende Karin hade till henne, då säger hon, att Karin frågade mig efter 20 dlr penningar och 10 alnar väv, som hennes fader hade mist.
Då svarade jag /:säger Ingrid:/ om sådana saker vet jag intet, ej heller spörjes mig däröver, och annat ärende hade hon intet, ej heller ville Ingrid då mera bekänna.
Så frågades Per Larsson, Landsgewaldigerns tjänare, som förbenämnda Ingrid igen hämtat hade, vad han i vägen förnummit hade.
Så säger han, att Ingrid bekände, att Karin var i Sjustad i .... och vid där låge om natten, frågade Karin Elffsdotter Hustru Sissela, Pers Hustru, om hon visste, huru hon skulle få sin naturliga sjuka igen.
Sammaledes var ock fästepilten hos mig /:sade Ingrid:/ och frågade, om jag visste, hur Karin skulle få sin naturliga sjuka igen, det Per Larsson med sin ed haver bekräftat.
Så omsider bekände Karin, att hon var i Elmhult och hos signerskan. Nu åter efter lång och stor förmaning bekände Karin, att hon frågade Signerskan, huru hon skulle få sin naturliga sjuka igen.
Frågades fästemannen, om han var hos Ingrid Signerskan och frågade henne om något till sin fästemös sjuka, det han klart nekar till.
Men åter efter stor förmaning bekänner fästemannen och säger sig ej kunna neka, att han talade med Signerskan och begärade att hon ville se, om hon kunne hjälpa hans fästemö till sin sjuka igen.
Frågades Signerskan, om så sant var, det hon nu ej kan neka till och säger därtill, att när Karin sådant frågade henne, frågade jag henne igen /:säger Signerskan:/ om hon var havande, det hon jakade, och sade att barnet var ..(hinder??).. sade Karin, att jag icke skulle få gå med guldkrona, jag så väl som mina systrar.
Frågades Signerskan vad Per Fästemannen ville, därtill hon svarade, att han ärende hade om det samma, huru Karin skulle få sin sjuka igen.
Då sade jag /:säger Signerskan:/ Wigens, Wigens vid Pigan. Då sade han: - Å tusandh dieflar, jag vet ej om det är mitt.
Och säger Signerskan, att fästemannen och Karin bad henne, att hon intet skulle säga, vad ärende de hade. Härtill de neka, och hon det offenteligen betygar vara sant och Karin gav mig /:säger Signerskan:/ en kaka och ett fåralår.
Rannsakades huru ofta Per och Karin hava varit hos Signerskan, och är så efter bekännelsen, att Per och Karin var där första gången ihop. Andra gången Per allena. Tredje gången Karin allena och fjärde gången ett bud sänt med Karin Väverska, att Signerskan skulle komma.
Karin frågades, om hon var hos signerskan med sin fästeman, det hon nekar till och säger sig vilja gå ed däruppå, att hon aldrig var i Gäddemåla, varken med sin fästeman eller allena. När hon förnam sådant vara bekänt av sin fästeman, bekänner hon detsamma.
Nu efter stor tvekan bekände Karin, att hon fick ett slags rötter av Signerskan, av det slag säger hon, skulle jag hava när jag skulle gå till Rätta, och det slaget att äta av, på det jag skulle få en talande tunga.
Frågades Karin, om hon bekände för sin fästeman, att hon fick rötterna, därtill hon jakar, och säger att det skedde under vägen, när de reste hem ifrån Gäddemåla.
Rötterna fick jag i Gäddemåla och 14 dagar därefter några knappar att äta, och dem fick jag i Sjusta kvarn, och 14 dagar efter jag var i Sjusta kvarn for jag illa av barnet.
Rannsakades när hon var i Sjusta kvarn och befanns efter hennes bekännelse det vara Catharina dag eller 25 November, och bekänner hon att 14 dagar därefter blev hon av med barnet.
Och Signerskan sade /:säger Karin:/ Tag och skala dig törrebark nedföre och sjud i gammalt öl och drick därav, ty det skall hjälpa dig till din sjuka igen, om du icke är havande.
Frågades Signerskan om så var sant, att Karin hade fått rötter och knappar, det hon alldeles nekar till och omsider bekänner.
Åter förhördes Karin om rötterna, och hon säger nu : - Ett slag skulle jag hava och lägga för min fader, och då skulle hans vrede stillas. Det tredje slaget skulle jag hava att äta för allahanda krankheter.
Frågades Fästemannen om han visste, att Karin hade fått rötterna, det han bekänner omsider, men huru de dugde visste han intet.
Frågades Karin om hon blev av med barnet långt efter det hon hade druckit den drycken, som hon med törrebarken hade berett, eller ej. Så bekänner hon, att det skedde åtta dagar därefter att hon hade druckit.
Så efter långlig och stor förmaning bekänner Karin och då kan den ringa och enfaldiga Rätten ej befria deras liv.
Anlangandes Signerskan Ingrid, så kan den ringa Rätten ej heller befria hennes liv, alldenstund hon en sådan ond gärning....
1636 d 20 april föddes Peder Svenssons son Elff i Grönlid.
D 19 maj 1635 hade Karin och hennes trolovade Per Svensson i Kårarp dömts för barnamord. Den slutliga domen fälldes först 1 augusti 1636, då Riksrådets protokoll förmäler, att yttrande inkommit från Uppsala domkapitel, som yttrat sig i den riktningen "att de skola dö efter Guds lag och att det bör vara considerabelt att taga livet av 4 personer för dött barn".
Svenska Riksrådets protokoll VI s 627 ff.
(den fjärde personen var ytterligare en signerska som förhörts och antagligen dömts tidigare)
1638 d 25 april föddes Peder Svenssons dotter Anna i Grönlid
1639 d 4 augusti vigdes Peder Svensson i Kårarp och Karin, Elffs dotter.
1639 d 17 dec "aflifwades Peder Svensson och hans Hustru Karin Elffsdotter efter en sann ånger och förtröstan till Gud".
Marginalanmärkning Decollati propter infanticidium. (halshuggna för barnamord)
De halshöggs, steglades och brändes slutligen på bål.
Tre små barn blev föräldralösa. Den yngsta, Anna, dog 3 maj 1640 strax före sin tvåårsdag.
Barnen togs omhand av släkten.
Ingrid växte upp i Skinnaryd, Eksjö hos sin farbror Jacob Svensson, som var gift med hennes moster Brita Elffsdotter. Hon gifte sig 1654 med Jon Dagarsson i Hunsnäs och fick många barn bl.a. sonen Nils Jonsson, senare nämndeman och bosatt i Priarp.
Elff verkar ha tagits omhand av barnens förmyndare Jon Elfsson i Maggarp. Han gifte sig 1662 med Ingrid Nilsdotter från Höksjöhult, Eksjö.
Källor: Eksjö C1:1
Eksjö Rådstugurätts protokoll maj 1635
Om Biskopens visitering: Silvings bok om Eksjö del 2:1, 2:2
Kommentar av Ulla Britt Holmqvist 24 jan 2004 kl 16:28
|
|
Tillbaka
Denna databas ingår i Nättidningen RÖTTER.
Databasen har kunnat skapats tack vare välvilligt ekonomiskt stöd från
Rötters Vänner.
Vi tackar för all fortsatt ekonomiskt stöd för att göra denna databas ännu bättre
samt kunna skapa ytterligare databaser till hjälp för alla släktforskare.
|
