| Text:
|
År 1832 den 21 Juni utfördes från Malmö Slottshäkte, och följande dagen halshöggs på Tulstorps afrättsplat Drängen Anders Nilsson från Hylteberga i Skurups Socken. För föröfvad mordbrand hos sin husbonde hade nämnde olycklige dräng blifvit dömd till dödem. Af naturen feg och klenmodig kände han vid dödsdomens afkunnande i fängelset stor fruktan för döden, och önskade att genom en förnyad ansökan hos konungen bönfalla om nåd. Men då han genom ständigt förnyade försäkringar blef öfvertygad om möjligheten af ett sådant företag, och då en cathechotisk (?) undervisning öppnade hans ögon för rysligheten af hans begågna brott och för möjligheten att finna nåd uti himlen, öfvergick den naturliga klenmodigheten till en högst ovanlig styrka och frimodighet, hvilken endast kan förklaras genom Guds Andas underbara verkan. Under 2 månaders tid besöktes han dagligen af Slottspredikanten J L Hollenius, som efter att hafva communicerat honom i Ö Wemmenhögs kyrka ledsagade honom till afrättsplatsen.
Herr kyrkoherden J S Nibelius i Gustafs församling hade åtagit sig att före skriftermålet göra bön i bemälta kyrka, och var jemte ofvannämnde Slottspredikant den olycklige följaktig ända till sista dödsminuten, hvarmed en 22-årig yngling undergick det straff, som verldsliga lagen utkräfde öfver han hufvud.
|
