Startsidan "Avrättade"
Avrättade personer:
Gör en kommentar
Här finns möjlighet att kommentera den avrättning som nämns nedan, exempelvis ge ytterligare information om den eller de personer som nämns. Glöm inte att ange källor för de uppgifter som du lämnar.
| Landskap: | Skåne |
| Tidpunkt:
|
29 mars 1887
|
| Brott:
|
Mord
|
| Text:
|
Den 29/3 1887 blev den s.k. »Glimmingemördaren», artilleristen Nils Peter Hagström avrättad på fängelsegården i Kristianstad, efter att ha blivit till döden dömd för fyra mord. Skarprättare var den från Jönköping-Vadstena distrikt verksamme Per Petter Steijnech (samma som felaktigt har stavats som Steineck). Han var verksam mellan 1861 till 1887, och denna avrättning var den sista som Steijnech utförde innan han emigrerade med hustrun till Amerika samma år.
(Se även under Allmänt).
|
| Källa:
|
(ej meddelad)
|
|
|
Meddelat av Lennart Molander
|
|
|
|
| Hej! Jag har en del skrönor berätade av min far som i sin tur fått dom av sin far, Hag-stöm eller "Marksa Nisse" som han kallades
bodde tillsamans med sin mor i byn Ekeröd utanför Osby där flera generationer på min fars sida bott. De är som sagt skrönor och sanningshalten kan ej garanteras.
Finns de intresse så kan jag gärna skriva ner dom.
Mvh Roland
Kommentar av Roland Bengtsson 22 mars 2006 kl 12:35
Källa: Cimbrishamnsbladet fredagen den 1 April 1887:
"Glimmingemördarens afrättning
(Ur Kristianstadsbladet)
Landet slogs med fasa vid underrättelsen om det ohyggliga brott, som natten mellan den 11 och 12 januari 1886 begicks i Glimminge, östra Göinge härad af Kristianstads län. Fyra personer mördade, mordbrand anlagd och stöld begången - det måste hafva varit ett menskelighetens odjur, som föröfvat dylika illgerningar.
Missdådaren blef gripen. Det fanns intet tvifvel om att det var den skyldige, alla omständigheter talade för hans brottslighet.
Men Nils Peter Persson Hagström - så var den gripnes namn - var en sällsynt förhärdad varelse. Medfödda anlag, uppfostran, dålig omgifning under uppväxtåren - ja, hvad veta vi? - hade samfäldt skapat en karaktär af trotsighet, bakslughet och illvilja. Han hade förts in på brottets bana, kommit inom fängelsemurarne, sluppit ut, men dömts dit in igen. Förhärdelsen hade tillväxt, de goda instinkterna - ty äfven sådana måste hafva funnits hos Hagström såväl som hos hvarje menniskobarn - hade blifvit öfverväxta och förqvafda af råhetens och lastens draksådd...
Och så blef han mördare, - men nekade att tillstå sitt brott, nekade trots de tydligaste omständigeheter, som lågo honom emot, nekade envist och systematiskt.
Knappt någon trodde på att denna förhärdade ande skulle kunna röras.
Då skedde plötsligt en omvändning i hans själstillstånd. En färd till mordstället, ett samtal med ordets förkunnare, vänlighet och deltagande kommo hans förstockelses fördämningar att brista. Han aflade en fullständig bekännelse om sina brott och mottog den jordiska rättvisans dom med lugn och under erkännande af, att hans gerningar ej bättre förtjenat. Och domen löd dödsstraff.
Lagens barska former iakttogos. Domen underställdes högre myndigheters ompröfning och bekräftades, och brottslingens nådeansökan blef afslagen.
Det måste således ske. Samhället kräfde lif för lif - ett lif för fyra. Dagen bestämdes. Den 29 mars - det var i tisdags - skulle Hagströms hufvud falla för lagens straffande bila.
Den dödsdömde mottog bekräftelsen på sin dom jemförelsevis lugnt. Ja, jemförelsevis, ty de förfärliga inre marter, som måste åtfölja vissheten om, att ens lif skall våldsamt afkortas, undgick Hagström lika litet som andra i samma läge. Men religionens tröst och hans egen vaknade öfvertygelse om rättigheten af samhällets vedergällning af hans brott verkade så, att han tillkämpade sig ett slags lugn - en dödsdömds förtviflade lugn.
Den man, som skulle vara verktyget vid blodiga rättvisans skipande, inträffade i Kristianstad i söndags qväll. Skarprättaren Per Steinech är en gammal man, han är född i Söderhviddinge, Skåne, år 1821. Han hade förut verkstält 7 afrättningar, trenne i Jönköping, två på Gotland, en i Kalmar och en i Vadstena. Han är en man af kort växt, men med ett uttryck af säker kraft i hållning och kroppsbyggnad. Han är bosatt i Jönköping, der han är portvakt vid östra tändsticksfabriken. Vid ett samtal, som ett par korrespondenter hade med honom i måndags, yttrade han sig med tillförsigt om utgången af det värf, som förestod honom följande dag.
Tisdagen uppgick, med strålande vårsol, från en högblå himmel. Det var vårstämning och fågelsång i luften och om död och blod minde intet.
Hagström hade först samma morgon blifvit underrättad om att han för sista gången såge dagen randas. Äfven denna sista afgörande underrättelse mottog han lugnt och förklarade sig beredd. Hans själasörjare tillbragte hos honom de sista stunderna.
Då klockan nalkades det ödestigra åttaslaget, samlades en talrik menniskomängd utanför cellfängelset. Man kunde med allt skäl fråga dem: "hvad ginge I ut till att se?" ty det var nogsamt bekant att inga andre än de med särskilda inträdeskort försedde blefvo insläppte å fängelsegården, der sista akten i det Hagströmska bloddramat skulle spelas till slut.
Det var den rymliga södra fängelsegården, som valts till afrättsställe. Å denna gård är en liten byggnad - arbetssal för de till allmänt arbete dömda samhällets olycksbarn - sådana som sakna "laga försvar" och dylika. På södra sidan om denna byggnad var en sandbädd tillredd och derpå låg ett litet träblock af något mer än en half alns längd och några tums höjd samt försedt med en liten betydelsefull fördjupning.
Klockan 8 voro de personer, hvilka såsom vittnen särskilt utsetts eller eljes tillåtits närvara, samlade å denna gård. Bland dess märktes åtskilliga vetenskapsmän, som ditkommit för att anställa iakttagelser å den afrättades kropp, såsom professorerna H. Bendz och Hj. Lindgren jemte med. d:r Fürst från Lund, samt professorerna Clason och Holmgren samt d:r Sandström från Upsala. Vidare funnos tvenne af Kristianstads läkare, doktorerna Cimmerdahl och Ammitzböll, närvarande. Tidningsmän, militärer och åtskilliga andra voro närvarande såsom af stadsfullmäktige utsedde vittnen. Tillsammans voro de närvarande omkring 30.
Länsnotarien F. W. Th. Ehrenborg uppläste å konungens befallningshafvandes vägnar Hagströms dödsdom jemte hofrättens och högsta domstolens stadfästelse af densamma.
Några minuter af spänd väntan förflöto. Hos somliga närvarande märktes en viss nervositet, men medicinarnes trygga anleten verkade lugnande. Kanske gjorde också cigarrerna, som flertalet rökte, sitt till såsom nervlugnande medel.
Men så infördes den dödsdömde genom porten från den inre fängelsegården: Fängelsepredikanten, pastor A. M. Cedervall, ledde honom vid handen och höll andra handen vid hans axel.
Hagström syntes lugn och hans steg voro jemna och fasta. Ansigtet var blekt, men uttryckte ingen häftig oro. Det hvilade ett resignationens dödslugn deröfver.
När han gått några steg, fick han se ett par af fängelsets vaktkonstaplar. För dessa gjorde han en ödmjuk bugning. Han stannade framför stupstocken.
"Jesus Kristus, Guds sons blod renar oss från alla synder" yttrade själasörjaren och Hagström upprepade orden med uppåtvänd blick och tydlig stämma. Så vidt menskligt öga kunde se, låg det försoningsvisshet i den dödsdömdes blick.
Han föll ner på knä och inpassade halsen på det ödesdigra träblocket.
"Fader vår", hviskade han efter själasörjaren...
Då framträdde skarprättaren, höjde bilan, ett säkert hugg - och bönen afbröts, hufvudet föll ned i sanden och en frustande blodström framträngde ur den afhuggna halsens ådror.
Hufvudets nedre garti visade några starka rörelser då blodet qvälde fram derur.
Men sjelfva kroppen låg orörlig, synbart liflös. En sekund, mindre än en sekund, hade förflyttat en varelse från lif till död.
Och öfver denna ohyggliga scen hvälfde sig en klarblå himmel och fogelqvittret ljöd gladt och jublande...
Klockan var nu 11 minuter öfver 8.
Professor Holmgren och trenne andra vetenskapsmän kastade sig på knä vid kroppen med anteckningsböcker i hand och fickuren bredvid.
Det afhuggna hufvudet vändes så att det af blod nedsölade ansigtet blef synligt. Vetenskapsmännen granskade det ifrigt och antecknade sina iaktagelser.
Sex minuter fortgingo dessa undersökningar. Derpå lades kroppen och hufvudet i den i beredskap stående kistan och bars in i byggnaden på gården, der den afrättades kropp upplades på dissektionsbordet för att närmare undersökas.
Och åskådarne gingo derifrån med tvifvelsutan underliga tankar.
Men samhället hade öfvat vedergällning"
Kommentar av Magnus Lindskog 18 april 2007 kl 16:46
Kuriosa i sammanhanget är att skarprättaren Steinech var den som 11 år tidigare, 1876 på Stenkumla Gotland så kapitalt misslyckades med avrättningen av mördaren Tector att det beslutades om att avrättningar i fortsättningen skulle hållas avskilt på fängelsegårdar.
Kommentar av Elmer Holmberg 24 maj 2007 kl 13:15
Min mans morfar Ernst Olofsson (1899-1987) skrev ner den historia hans far berättat för honom om Glimmingemördaren.
Här följer min avskrift av hans text.
---
Data om Glimmingemördaren
Hans föräldrar och syskon var följande
Fader Torparen Peter Björnsson f. 1821 Eker?
Moder Nilla Petersdotter f. 7/11-1825 i Virestad
Barnen: Bengta Persd. F. 26/11-1849
Deras äldsta dotter Hilda f. 27/5-1879 i Tyskland
Perr Persson född den 20/8-1850 i Västerås
Nils Peter Persson Hagström f. 25/11-1853
Mördaren
Elna Persdotter f. 15/9-1857, Deras älsta dotter Jenny samt son Otto. Elna var gift i Markl?
Matilda Persdotter född den 28/3-1864
Nils Peter Persson var sockenpork hos min Farfar i Hamsarp Sven Jönsson f. 30/3-1804
Han jick i skolan tillsammans med Björn Johansson som senare var torpare hos min far. På den tiden hade de skolan på gårdarna, de läste upp läxorna tillsammans, han läste upp rätt, ”int bröd till vårt. Samme dant till vårt”
Så hålde på att läsa, Läraren hörde dåligt men bara han de läste var det bra. När han jick och läste för prästen i Osby, jick han sällan in i kyrkan med de andra, han var ute och sprang i byn, en gång var han på fattiggården o ringde på matbjällan och kallade hem alla gubbarna som var ute och arbetade. Senare skulle han vara vaktpork hos min far i Hamsarp Olof Svensson f. 1838. död 26/12 1914 men det blev inte så länge han tyckte om detta arbete.
Sedan började han en annan bana som luffare och tjuveri, han skaffade sig en bössa, sen sprang han runt om i skogarna, så folket var så rädda för honnom. Det var en gammal gubbe som bodde i Glabhult nära Kräbbleboda som kallades Stöttingen, han höll nog till där en del.
Min farfar hade en unnantagsko som han blev av med en natt, det var spår efter henne mot Glabult men de ville inte göra något åt det.
Sen drog han ner till Glimminge han tjänade dräng hos den bonde som han mördade sedan och hade arbetat vid banan vid Broby – H(ästveda?)
Senare flyttade han uppåt landet och bedrev stölder och tjuveri.
Peter Hagström blev dömd där uppe för tredje resan stöld vid Albo Häradsrätt till 3 års straffarbete, samt 8 års förlust av medborgerligt förtroende räknat från den 1?/??-1??? då han frigavs.
Den 11/1-1886 mördade han Åbon Johannes Sones?? F 16/12-1811 bosatt i Glimminge och husfrun Lovisa Persdotter f. 16/12-1814, deras dotter Inger född i Glimminge f. 8/8-1844 samt Ingers dotter, hon var bara liten.
Sedan tog han häst o vagn eller släde jag vet inte vilket, och lastade på vad han kunde. Men innan han körde tände han eld på husen. Han körde upp till Glabhult till Stöttingen som de kallade honnom, han köpte upp stöllgots.
Men grannarna såg röken så de komm fort till och bure ut de döda. Den unga frun var inte död utan hon kunde säga vilken mördaren var, hon dog 2 dagar senare på lasarettet. Men polisen spårade honom upp till Glabhult hos Stöttingen. Men Hagström sprang ut bakdörren ut i skogen o gömde sig, sent omsider toge de honnom hos en bonde nära Broby
Hagström dömdes till döden för fyradubbelt mord i Broby och blev halshuggen i Cristianstad den 29/3 1889
Så nu är den sårgliga händelsen slut
Kommentar av Viktoria Tropp 14 febr 2010 kl 20:37
|
|
Gör så här för att skriva din kommentar:
- Skriv kommentaren (med källhänvisningar) i den stora textruten nedan.
- Skriv ditt riktiga för- och efternamn i rutan för namn.
- Om du finns med i Forskarkatalogen kan du också ange ditt användarnamn och lösenord där, så blir ditt namn automatiskt en länk till dina forskaruppgifter i katalogen (Obs! Forskarkatalogen, inte Anbytarforum).
|
