Startsidan "Avrättade"
Avrättade personer:
Gör en kommentar
Här finns möjlighet att kommentera den avrättning som nämns nedan, exempelvis ge ytterligare information om den eller de personer som nämns. Glöm inte att ange källor för de uppgifter som du lämnar.
| Landskap: | Södermanland |
| Tidpunkt:
|
9 nov 1827
|
| Brott:
|
Mord, Stöld
|
| Text:
|
Soldat Eric Lind och drängen Carl Sundin i Stora Malm i Södermanland. Den 9/11 1827 avrättades Eric Lind och Carl Sundin på Estbyggemon mellan Forssjö och Strångsjö söder om Katrineholm. Brotten var stöld och mord på soldat Anders Sik och dess hustru. Hundratals människor beskådade när dom dömda halshöggs och steglades. Det var natten mellan 8 och 9 nov. 1826 som Lind och Sundin gick till Sikens stuga för att stjäla. Dom fick vänta tills husfolket somnat och då klättrade Sundin med hjälp av en stege upp till vindsfönstret och bröt sig in. Under tiden bevakade Lind genom husets gavelfönster vad som skedde. Paret Sik vaknade och försökte hejda Sundin som tillgrep en yxa och slog ihjäl man och
hustru. Efter förrövarna tagit ett fickur, en tennbägare, en rock, ett par byxor och 25 Rdr 32 sk i kontanter sattes stugan i brand för att försöka dölja gärningen. Redan den 27 nov. 1826 blir Lind och Sundin kallade till tinget i Stensjö och den 21 mars 1827 förkunnas domen på slottet i Nyköping där Länshäktet var beläget. Eric Lind född 1799 var min fm ff f.
|
| Källa:
|
(ej meddelad)
|
|
|
Meddelat av Alf Johnson, Ödenäs
|
|
|
|
| Avskrift av Dödboken 1826 för Anders Sik
Soldaten Anders sik och hans hustru Stina Persdotter vid nr 13
Om morgonen den 9de nov fanns deras stugbyggnad nedbränd och deras squeletter liggande på stugugolfvet. Medelst skedd undersökning af provincial Läkaren Doctor Martin befanns yxmärken efter yxhugg i axelbenet på sik och uti halskoterna på hustrun, hvar af anledning att bofar först mördat dom, och der efter tändt eld på stugbyggningen, för att dölja ogjerningen.
Det finns också mycket att läsa om mordet på dessa hemsidor:
http://www.p10.se/Images/028Lind.pdf
http://www.p10.se/Images/013Sik.pdf
http://www.p10.se/Images/013Sjokv.pdf
Källor:
St Malms dödbok F:2 1809-1860 år 1826
Kommentar av Andreas Lindblom Pontén 25 okt 2005 kl 19:05
Soldat Eric Eriksson Lind född: 26/1 1799 i Kvillinge Östergötland.Soldat för nr 28 vid Kongl Södermanlands regemente.
Föräldrar:Fader:bonden Eric Andersson i Skälstad Kvillinge socken i Östergötlands län.
Mor:Lisken Andersdotter
Hustru: Anna Maria Ersdotter född: 11/12 1789. Tre barn: Carl Otto f 9/3 1890 d 1820
Anna Sofia f 8/1 1821. Carolina f 10/12 1823
Eric Ludvig f 27/8 1826
Anna Maja som hon vanligen kallades tjänade en tid i Ö.Vingåker innan hon, den 20/9 1815 kom till Stensjö krog. Hon hade frm yngre syskon, tre bröder och tvåsystrar 1818 gifte hon sig med Eric Lind.
Anna Marias far:sockenskräddaren Eric Nilsson.
Mor:Maja Carlsdotter i Rösten.
Kommentar av Hans Johansson 17 maj 2010 kl 13:50
Den 8 nov på eftermiddagen infann sig Lind vid Harstorp, där drängarna som vanligt höll på med tröskning. Efter att ha väntat till de slutat sitt dagsverk, ginge Lind och Carl Sundin till det i grannskapet liggande hemmanet Gatubol. (Det kan nämnas att Sundin nyligen blivit antagen soldatrekryt för Stensjö rote nr 6.) Linds ärende till Gatubol var att utlösa en "Kvinnofolklädning" som han vid ett tidigare tillfälle pantsatt hos bonden därstädes. Men klädningen hade bonden låtit sprätta sönder, och använt tyget till ett täcke, enär Lind icke inom stipulerad tid efterfrågat desamma. För de pengar som Lind ämnat utlösa klädningen köptes nu brännvin, varpå de gav sig av från Gatubol. Under vandringen hade de titt som tätt stannat, och supit av brännvinet, och så småningom blivit ganska druckna. Sundin hade under pokulerandet bl.a. yttrat, att om han hade pengar skulle han köpa ett skåp som han sett vid Gatubol,vilket av bonden blivit utbjudet till honom. Han skulle ju snart tillträda soldattorpet, Stensjötorp kallat, och ansåg sig hava behov av bl.a. ett skåp. Lind hade då sagt sig veta en utväg till pengars bekommande och omtalat, att han vid ett besök hos Sik på nr 13, den 18 okt, hade utrönt att Siken hade sina pengar förvarade i en kista på vinden, samt omtalat för Sundin på vad sätt dessa kunde tillgripas. Efter något resonerande kommo de överens att den instundande natten avgå till Sikens för att hämta ovannämnda pengar, och bestämde, att de skulle mötas på sågbacken vid Ericberg kl.11 på kvällen
Då Sundin fruktade, att han följande dag kunde väcka misstankar om han syntes trött och sömnig bland tröskarna vid Harstorp, beslöt de att söka en ersättare för Sundins tröskningsplikt. De begav sig därför till soldatrekryten Johan Lantz på Vallbokvarns rote nr. 25. Då Lantz inte träffades hemma, gick de in i den s.k. soldatstugan där inhysemannen Lars Larsson bodde. (Soldatstugan, fanns vid flera av soldattorpen, en undantagsstuga åt avskedade soldater eller andra egendomslösa som behövde bostad. De som bodde där skrevs som t.ex. Lars Larsson: inhyses vid nr. 25.) Här träffade de också Lantz. Förebärande, att Sundin följande dag skulle åtfölja Lind till Floda socken för att bese en tilltänkt hustru åt Sundin, som Lind lovat utse åt honom, efterhörande de om Lantz eller Larsson ville åtaga sig Sundins tröskning under morgondagen vid Harstorp. Vad Lantz beträffade så hade han redan lovat föraren vid regementet, Gustaf Wåhlin, att under morgondagen infinna sig hos honom för att hjälpa honom. Trots misslyckandet med att skaffa avbytare åt Sundin fasthöll de vid beslutet att besöka Siken. Men först gick var och en hem till sig för att äta kvällsvard, för att sedan så obemärkt som möjligt bege sig till mötesplatsen vid Ericberg.
Lind begav sig iväg hemifrån ut rustad med, vad han ansåg behövligt för det planerade inbrottets utförande, en fällkniv, en hovtång, en smal ljusbit av 2 tums längd, fnöske, flinta samt ett stycke "svaveltråd". (Förmodligen en sorts stubintråd som han hade fått med sig från Gölstugugruvan.) Efter att ha väntat en stund på sågbacken vid Ericberg, anlände Sundin, och de gav sig i väg. De tog den 3/4 mil långa vägen över Klicksta, Remröd och Björnkälla. Klockan hade slagit 12 just som de gick förbi Ericbergs slott, så de bör ha anlänt till Siks torp strax före klockan ett.
När de var framme, nalkades de försiktigt, och genom gavelfönstret förmärktes skenet av en förkolnad spiseleld. Lind smög sig närmare fönstret, och hörde då Sik och hans hustru samtala om dagens händelser. Bl.a. berättade Sik för hustrun om hur en bonde från Banninge blivit frånstulen en säck säd vid Frossjö kvarn
Att Siks var vakna var ju ett streck i räkningen för Lind och Sundin. De beslöt att bida tiden för stugans invånares insomnande i den på något avstånd belägna ladugården. Vid deras inträde där började djuren råma, varför de raskt retirerade, och tog sin tillflykt till logen.
Efter att några gånger varit framme vid stugan och lyssnat, talade ljudet av snarkningar om för dem att makarna Sik äntligen somnat. Tiden för Lind och Sundin att sätta sin plan i verket hade nu kommit. Denna gick ut på att Sundin som mindre och spensligare till växten skull taga sig in genom ett mycket litet vindsfönster som fanns på ena gaveln av stugan, under det Lind höll vakt vid stugfönstret på den motsatta gaveln.
Som hjälp att nå upp till vindsfönstret hade de först försökt med en bykbänk och en dragkärra som stått utanför stugan. Då dessa befanns mindre lämpliga hämtat en stega från logen, vilken dock icke, på två alnar när, räckte upp till fönstret. Men Sundin steg upp på stegen, och med ena foten stödjande på förstugufönstrets övre vattenbräda, lyckades han med hovtång utdraga de spikar varmed fönstret var fästat samt tyst och försiktigt inlägga det på vinden, varefter han klättrade ned. Och Lind som under tiden hållit vakt vid stugans gavelfönster, kunde konstatera, att första etappen i deras plan kunnat utföras utan att makarna Sik hade vaknat.
Sedan Sundin klätt av sig ytterkläderna och överlämnat päls, mössa och skor till Lind, och av honom fått ljusbiten och svaveltråden, steg han åter upp på stegen. Med armarna sträckta framför huvudet, inträngde han, med stor svårighet genom den mycket trånga fönstergluggen. Under tiden hade Lind slagit eld på fnösket och uppräckte detsamma till Sundin som med fnösket antände svaveltråden, och med den i sin tur ljuset vilket han fäste i en vidjeögla, och tog genast itu med att öppna den omnämnda kista, varvid han använde sig av den medförda hovtången och kniven. Kistan lyckades han snart öppna men orsakade samtidigt en del buller. Lind som återtagit sin observationsplats vid gavelfönstret kunde efter en stund höra att makarna Sik vaknat, och pratade med varandra. Han skyndade då runt stugan och gjorde Sundin uppmärksam på detta. Av Sundin fick han det svaret, att denne försökte utkomma genom vindsgluggen, men omöjligen kunde det när han inte fått något fäste för fötterna, men att han nu skulle försöka taga sig ut genom stugan. (Siks stuga var byggt på så sätt, att trappan upp till vinden började inne i själva stugan.)
Lind återvände snabbt till sin utsiktsplats vid gavelfönstret, och återsåg inte Sundin förrän Sik, som nu stigit ur sängen och beväpnat sig med ett stort skärbräde med handtag höjd till slag, öppnade dörren till vindstrappan vilken var belägen mellan spisen och dörren till förstugan.
Innan Sik hann slå till, ser nu Lind hur Sundin med ett yxhugg slår Sik till golvet. Sik försöker resa sig men innan han kommer på fötter ger Sundin honom ännu ett hugg som med våldsam kraft träffar över vänstra skuldran, och Sik blir liggande på golvet. Hustrun lämnade nu sängen och skyndar skrikande mot dörren till förstugan, men Sundin mötte även henne med ett hugg av yxan så hon föll till golvet, dock inte värre skadad än hon börjar krypa inåt stugan under det hon ropar: "Sådana förbannade människor som inte unnar folk att leva!" Sundin gav henne då ett omedelbart dödande hugg i vänstra sidan av halsen.
När Lind såg hustru Siks försök, att taga sig till förstugudörren, lämnade han sin plats vid gavelfönstret och sprang fram till stugans ytterdörr, och just som han kom in i förstugan hörde han hustrun ovannämnda utrop. In i stugan kom emellertid inte Lind förrän Sundin lyft av dörrhaken, och insläppt honom.
Linds första åtgärd när han inkom i stugan var att kasta en skinnfäll och en hårrya över de döda kropparna för att slippa se dem, och de finge ligga som de fallit, Sik på rygg och hustrun på magen med huvudena inåt stugan.
Sedan tog han ett ljus utur ett "ljusknippe" som hängde i taket, blåste eld på det med glöd från spisen, och satte det i en träfot och lång skottpipa försedd järnstake vilken han ställde i sängen bakom sparlakanet för att det inte skulle synas utifrån, men skulle lysa dem så pass, att de kunde finna vad de ville åtkomma i stugan.
I ett fönster fann Lind nyckeln till ett mindre hängskåp, och därur tillgrep han ett silverfickur och en bägare som först troddes vara av silver men senare visade sig vara av tenn. Sundin hade under tiden upptagit Siks rock och byxor ur vindstrappan, vilka han tagit uppe på vinden.
Därefter yttrade Lind till Sundin: ”Nu är här så illa gjort, att det är så gott att vi tänder eld på alltihop." Varpå Sundin svarar: ”Ja, jag har ej tänkt på annat jag heller." Varpå Lind vidtog åtgärder för antändning av stugan på så sätt, att han omkring det tända ljuset i sängen lagt ett knippe lin som han funnit i stugan, vilket när ljuset brunnet tillräckligt långt ned skulle antändas, och ge en så stark flamma, att sängen och sedan hela stugan antänds. Under tiden Sundin klädde på sig de avlagda ytterkläderna, återbördade Lind den använda stegen till ladugården, och som han tyckte, låst dörren till förstugan samt kastat nyckeln ifrån sig. Varpå de skyndsamt begav sig från platsen.
Lind är min mm mf.
Kommentar av Hans Johansson 29 maj 2010 kl 23:50
|
|
Gör så här för att skriva din kommentar:
- Skriv kommentaren (med källhänvisningar) i den stora textruten nedan.
- Skriv ditt riktiga för- och efternamn i rutan för namn.
- Om du finns med i Forskarkatalogen kan du också ange ditt användarnamn och lösenord där, så blir ditt namn automatiskt en länk till dina forskaruppgifter i katalogen (Obs! Forskarkatalogen, inte Anbytarforum).
|
