Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

Släktforskarnas årsbok ’97

arsb97Utgivare: Sveriges Släktforskarförbund
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 1997

Judisk släktforskning, barnhusbarn, präster och hammarting. För alla svenskar med judisk börd har släktforskningen ofta tagit ett abrupt slut redan under senare hälften av 1800-talet. Att följa de judiska anfäderna ut i Europa har sällan varit möjligt. Men under de senaste åren har situationen blivit avsevärt bättre. Många tidigare stängda arkiv i det forna Östeuropa har öppnats för forskare samtidigt som det världsomspännande datanätet Internet har skapat nya möjligheter att enkelt knyta kontakter med avlägsna släktingar, oavsett om de är bosatta i Israel, USA eller Sverige, Den framstående personhistorikern Carl Henrik Carlsson, anställd vid Svensk Biografisk Lexikon, ger i 1997 års utgåva av Släktforskarnas årsbok värdefulla tips och råd om hur man kan spåra sin judiska rötter. Han bygger på egna, nyvunna erfarenheter i jakten på sin mormors östjudiska härstamning.

Liksom i tidigare årsböcker spänner artiklarna över ett brett fält. I tre studier behandlas barnhusbarnen vid Allmänna barnhuset i Stockholm. Vi får veta hur barnhuset fungerade. Vilket öde som väntade många barn som lämnades in där och vad som kunde hända sedan de utackorderats till mer eller mindre skrupelfria familjer på landsbygden. Urmakaren Johan Barkman i Jönköping var en sällsynt begåvning i 1800-talets Sverige. Med skicklighet, kreativitet och självsäkerhet lyckades han - trots de hårda skråbestämmelserna – vinna burskap som urmakare utan att ha gått den vanliga lärlings- och gesällvägen. I dag är han bortglömd, men han minne lyfts fram av hans sentida släkting Ulla Törnqvist-Esping.

Vi får vidare stifta bekantskap med rövare, tjuvgods och hälar i Småland på 1800-talet, apotekarsläkten Berchelt i Stockholm och den tväre och egensinnige bonde Olof Larsson i Näsby i Södermanland. Och förstås många fler!

Här följer en redogörelse för de artiklar som ingår i årsboken. En del av artiklarna finns publicerade i Nättidningen RÖTTER. Följ bara länken!

  • Hur jag fann mina östjudiska rötter. (sid 9-34)
    Att forska i judiska släkter är svårt. Men inte omöjligt. Det visar den här artikeln, som ger många tips och råd i hur man spårar judiska förfäder – med bland annat Internet. Av Carl Henrik Carlsson, Uppsala
  • Att forska om barn på Allmänna barnhuset. (sid 35-50)
    Barnhusbarn är ett speciellt problem inom släktforskningen. Men tack vare den noggranna bokföringen av barnen finns stora möjligheter att spåra barnens ursprung. Av Torsten Berglund, Stockholm
  • Hade barnhusbarnet någon framtid? (sid 51-62)
    Att som spädbarn bli inlämnad till Allmänna barnhuset i Stockholm var farligt. Många dog de första levnadsåren. Det visar den här undersökningen av 50 barn på 1880-talet. Av Ragnar Fornö, Uppsala
  • Några barnhusbarn i Ramsele-trakten. (sid 63-68)
  • En tioårig gosse stod en sommardag 1828 och tiggde i Stockholm. Han fördes till barnhuset, ackorderades ut och kom att sluta sina dagar som nybyggare i nordligaste Ångermanland. Av Bo Lindwall, Alby
  • Släkten Berchelt (Bercholdt). (sid 69-80)
    Apotekarsläkten Berchelt i Stockholm – med rötter i Weimar i Tyskland – kom till Sverige i mitten av 1500-talet. Här reds den sedan länge utdöda släkten ut. Av Pontus Möller, Solna
  • Arkivforskning i Stralsund 1971. (sid 81-88)
    Berlinmuren föll 1989. De så slutna länderna i östra Europa öppnades. Men även tidigare kunde enstaka släktforskare komma in i arkiven i kommunistdiktaturerna. Av Gunnar Atmer, Danderyd
  • Fogden Lasse Olsson (»Björnram») och hans ättlingar i Hälsingland. (sid 89-150)
    Lasse Olsson var en mäktig och inflytelserik man i 1500-talets Sverige. Här tecknas en bild av hans liv och värv, och här finns en redogörelse för hans ättlingar till 1700-talets början. Av Urban Sikeborg, Sollentuna
  • Mästaren och tornuren. (sid 151-176)
    Urmakaren Johan Barkman i Jönköping var skicklig, kreativ och självsäker. Trots att han inte gått den vanliga lärlings- och gesällvägen lyckades han vinna burskap som urmakare. Av Ulla Törnqvist-Esping, Jönköping
  • Så återskapas kyrkoböckerna på Sotenäset. (sid 177-186)
    Brunna kyrkoböcker. En mardröm för släktforskaren. Men det finns möjligheter att återskapa de förstörda handlingarna. Sedan flera år pågår ett sådant projekt för Tossene pastorats kyrkoböcker. Av Carl-Olof Hasselberg och Nils Marelius
  • En majdag år 1837 på Götruda sergeantsboställe. (sid 187-228)
    De militära husesynsprotokollen är en synnerligen givande källa för den som vill detaljstudera ett boställes historia. Här en pilotstudie från småländska Tveta. Av Peter Danielsson, Växjö
  • Trump i Näsby och hans familjeförhållanden. (sid 229-248)
    Bonden Olof Larsson i Näsby i Södermanland var både tvär och egensinnig, och det gav honom öknamnet »Trump i Näsby». Här utreds hans familjeförhållanden. Av Sven Wallerstedt, Billdal
  • Rövare, tjuvgods och hälare. (sid 249-268)
    Rånet 1827 i Potteboda i Härlunda socken är utgångspunkten i denna skildring av hur rövare och hälare arbetade i Småland i början av 1800-talet. Av Ingeborg Brunkhorst, Lund
  • Några Linköpingspräster på 1500-talet och deras ättlingar. (sid 269-320)
    Juristen Johan Retzius, adlad Rosenstolpe, sammanställde en släktbok med intressanta uppgifter om präster i Östergötland. Här analyseras delar av släktboken. Av Sune Lindqvist, Stockholm
  • Hammarting för Östergötland 1692–99. (sid 321-334)
    För den som forskar om smeder finns ett omfångsrikt och givande källmaterial. Dit hör smedlistorna som ingår i Bergskollegiets hammartings domböcker. Av Ulf Berggren, Spånga
  • Sveriges Släktforskarförbund 1996. (sid 335-350)
    Verksamhetsberättelse och bokslut
  • Presentation av författarna. (sid 351-352)