Brud i Säbrå rymmer till skogs
Den 20 januari 1767 skulle ett förnämt bröllop äga rum i Säbrå. Biskop Olov Kiörnings tjugoåriga dotter Inga Elisabeth skulle giftas bort med en tjugotre år äldre man, professor P. N. Christernin i Uppsala. När han anlände med häst och släde hoppade Inga-Lisa ut genom ett fönster och sprang till Skogs.

Dagen därpå återfann man henne och giftermålet skulle äga rum. "Vill du hafva denne..." Hon ville inte utan ropade nej tre gånger. Prästen tillslöt då handboken och vägrade fortsätta, men den myndige biskopen befallde en annan närvarande präst att återuppta ceremonien. Bruden sa åter nej. Då reste sig den giktbrutne fadern: "Jag svarar ja i min dotters ställe."

Sedan jag läst detta i Bygdéns herdaminne, började de grå cellerna arbeta. Den här brudgummen var en prominent man i Uppsala och det står flera artiklar om honom i Sv. biografiskt lexikon. Jag skulle inte heller velat bli gift med honom! Han var hetsig, grälsjuk och oresonligt envis, ett plågoris för kollegor och studenter. Han var rektor för gymnasiet, oerhört lärd, med många examina, men stridslysten!

Det nämns inte ett ord om hans familjeliv. Dock att han företog en studieresa till Ångermanland just år 1767. Studieresa!! hm! Det var ju då han gifte sig. Han kan ju visserligen ha gjort den resan på sommaren, men det förändrar ju inte saken.

Om Inga-Lisas mor Elisabeth, med rötter i Säbrå, läser man i Bygdén: "Hans fru är en mycket hederlig menniska, som hvarken vill eller får lägga sig i hans embetssysslor. Hon ställer många saker tillrätta med sin foglighet." Båda finns avporträtterade och hänger med sina konterfej, för att tala tidens språk, i domkapitelhuset i Härnösand. Hon är klädd i grön damastklänning och insvept i en sobelcape. I bouppteckningen efter henne 1773 upptas många vackra kläder med idel fransyska namn, solfjädrar, spetsar, handskar, hattar och parasoller! Här nämns också ett brudskrin i vilket biskopinnan förvarade brudklädsel till till uthyrning till ortens brudar. Det innehöll brudprål, dvs. 9 alnar röda ullband, silkesvanta, bröstlappar, manschetter, av nättelduk, en solfjäder och en alldels utsliten brudklänning och tillika en utslien "brudmanto". Att klä brudar och tillhandahålla s.k. brudheder blev en extra inkomst för prästfruarna. Men om kronan tillhörde tillhörde kyrkan skrevs inkomsten in i kyrkans räkenskapsbok som "brudheder".

Vi har förnämliga skildringar av hur bröllop här uppe gick till i Abraham Hülphers resebeskrivning från Ångermanland, tryckt 1780. Han företog sin resa ett tiotal år innan Inga-Lisa gifte sig. "Quinnornas hedersklänning swart"... "Brudar klädas i swart robe siras mad bälte, Galoner, uplagt hår, Siltwer-krona och bandrosor med annat prål". Men också brudföljet skulle vara grant klädda. "Bruden har i sällskap en myckenhet brudpigor med röda regarnströjor , hvita förkläden och halsdukar". s. 376 och 57 i a.a)

Vigselboken denna tid visar, att vigselakten ibland ägde rum i kyrkan och ibland i biskopsgården. Sannolikt ägde detta hemska bröllop hemma, Och! Jag har inte hittat kntrahenternas namn varken i Säbrå eller Härnösands vigselböcker. Märkligt! Skämdes biskopen eller ville inte komministern skriva in paret som brukligt var?

Man talar om muntlig tradition. I Säbrå har jag hört berättas om ett bröllop där bruden ropade nej!

Det finns mer att berätta om den här familjen. I linneskåpet fanns flera dussin damastdukar med klöver- och citronmönster. Det hade jag i åtanke när jag i en helt annan källa (Nenséns samlingar i U.U.B.)¹ läste ett "hemma-hos" reportage från Kiörnings hem. Man sitter till bords. En ung prästkandidat är gäst och den sirliga biskopinnan frågar: "Behagar kandidaten lite mera korf?" Robust svarar han: "Tja, ro hit me´ en tamp till då!" (Jag tror inte, att han blev präst någon gång och det tror inte Thord Bylund heller.)

Biskopen själv då? Hur var han? Ja, i consistoriet var han allenarådande och "inte älskad av prästerna, men väl fruktad". Han mottog gärna silverpresenter, innan han befodrade en ung präst och "tillämpade väl starkt konservationsprincipen", dvs. han ordnade så att prästen först övertog socknens prästänka eller en prästdotter innan han fick tjänsten. Det var det billigaste alternativet både för honom själv och för sockenmännen. (Bygdéns herdaminne I, s.20)

Tyvärr vet jag inte hur äktenskapet mellan P.N. Christernin och den lilla biskopsdottern avlöpte. Om man får spåna lite, tror jag, att Esaias Tegnér uppkallade sin tjur efter den här säkerligen omtalade stridstuppen i Uppsala, som hette Pehr Niklas.

I bouppteckningen efter Tegnér räknas en mängd kossor upp med tjusiga kvinnonamn som t.ex. Madmoiselle, Jungfrun, Mön, Madame osv. Tegnér var ju också intresserad av fruntimmer. Och till slut läser vi "1 st. tjur, Peter Niklas!" (En av mina handskriftselever hade en gång med sig Tegnér Bou., som jag fick titta i. Tack Göta Sjödin på Alnön!)

Efter dassa vanvördiga rader om en av våra nationalskalder finns intet annat att göra än att fortsätta.

En historia om Biskop Kiörning följer och sannolikt har jag funnit även den i Nenséns samlingar. Där berättas, att när Kiörning utnämnts till Biskop, kom en god vän till hans moder och gratulerade henne till sonens framgångar. Men hon svarade blygsamt, men mustigt: "Tackar, men i alla släkter finns väl en präst en tjuv och en hora!"

Dags att säga några ord om Nensén, Jonas A Nensén kyrkoherde i Dorotea, f.1791 d.1881. Hans hobby var folklivsforskning och han antecknade massor och hade ont om papper, så hans skrift är full av förkortningar, därför måste man kunna sitt ämne för att tyda det rätt. Vad sägs om att linet hängdes upp på "gds" för att torka? Gärdesgårdar, naturligtvis.

Han skrev ned ryska och baltiska flyktingars berättelser, samernas trollkonster, präst- och studenthistorier från Uppsala, ja, t.o.m. en del folkliga härm om Karl XII, barnlekar från Finland...Ja, allt detta och mer därtill blev tjocka luntor, vilka blev räddade åt eftervärden på ett mirakulöst sätt. En lärs herre var inne i en handelsbod där uppe och fick se, att korven "lurades" in i papper med tät skrift. "Stopp där!" Han fick med sig den kvarvarande bunten till Uppsala. Där arbetar nu professor Phebe Fjellström med att Översätta verket. Bra!

1. Uppsala universitetsbibliotek


Tillbaka