Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

Fler kända svenskamerikaner

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 3/97 skriven av Bo Lindwall.

Släkthistoriskt Forum är en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år. Denna artikel har varit publicerad där.

Under hösten 1995 och de första månaderna av 1996 arbetade jag med boken "24 Famous Swedish Americans and their Ancestors". Efter bokens utgivande fortsatte jag och forskarvännen Dick Eriksson att försöka hitta fler kända amerikaners svenska rötter. Här följer några "fall", denna gång enbart med representanter för populärkulturen, och vad vi hittills har kommit fram till.

Uma Thurman

Av en bekant hörde jag att skådespelerskan Uma Thurman, känd från bl a "Pulp Fiction", hade svenska rötter. Möjligen hade det något med fädernet att göra trodde han, Thurman från Turinge lät ju inte helt fel. Av födelsebeviset, som införskaffades från Massachusetts, framgår det att Uma Karuna Thurman föddes 1970 29/4 i Boston som dotter till läraren Robert Alexander Farrar Thurman, 28 år och född i New York City, och Nena Birgitte Karoline von Schlebrügge, 29 år och född i Mexiko City. Inget av detta lät ju speciellt svenskt och jag var beredd att lägga ned fallet då plötsligt Aftonbladets fredagsbilaga "Puls" av den 8 augusti 1996 på framsidan hade rubriken "Uma Thurmans svenska rötter". Att rubriken inte var Uma Thurmans senaste film eller något sådant visar väl att släktforskningsintresset är stort i alla målgrupper.

I artikeln framgick det att det var på mödernet Uma var svenska och de uppgifter som lämnades var att: "Umas mormor, Birgit Holmquist, kom från Skåne men flyttade till Berlin och gifte sig med en 20 år äldre tysk baron. När nazisterna tog makten flydde Birgit till Stockholm och sedan till Mexiko där Umas mamma Nena föddes."

Då gällde det bara att försöka identifiera Umas mormor Birgit Holmquist och eftersom Birgit uppgavs komma från Skåne ringde jag min gamle forskarvän Gert Påhlsson i Trelleborg och läste upp vad Aftonbladet skrivit, utan att nämna att "den tyske baronen" som Birgit gifte sig med skulle heta von Schlebrügge, vilket jag ju visste från Umas födelsebevis. Ändå svarar Gert direkt: "Birgit Holmquist från Skåne, gift med en tysk, du måste mena Birgit von Schlebrügge. Hon var född här i Trelleborg och det var vår firma (Gert är begravningsentreprenör i det civila) som ordnade hennes begravning." Hon hade avlidit i Hannover i Tyskland men velat begravas i sin födelsestad Trelleborg. Visserligen är det aldrig fel att vända sig till Gert när det gäller skånsk släktforskning men i det här fallet hade jag nog hjälp av lite serendipity också.

Nu gick det lätt att spåra Umas svenska förfäder, men egentligen var det endast mormors far som hade svenska anor. Mormoderns morfar, godsarrendatorn Karl Gustaf Adolf Krüger, var född 1828 i Wolfenbüttel i Tyskland och kom med sin familj från Bahia i Brasilien till Gedsholm i Ekeby sn i Skåne 1862. Med sin andra hustru, Karoline Marie Sörensen (f 1841) från Köpenhamn, fick han dottern Julie Tora Krüger (1878-1969) som blev mor till Umas mormor Birgit. Birgits far, disponenten vid gummifabriken i Trelleborg Albert Emil Fredrik Holmquist (1872-1947), var född i Landskrona och son till sadelmakaren Johan Edvard Holmquist (1837-1879), son till en fånggevaldiger i Landskrona, och Maria Nilsson (f 1848), dotter till en bonde i Härslöv sn. Här fortsätter forskningen som kommer att publiceras någonstans vid lämpligt tillfälle.

Michelle Pfeiffer

I David Shipmans bok "The Great Movie Stars 3" (1991) står om Michelle Pfeiffer att hon är av "Swiss-Swedish-Dutch-German stock". Det lät ju intressant så jag och Dick började försöka nysta upp hennes anor. Hennes födelseår står i den relativt nyutkomna "Norstedts Filmlexikon" (1995) angivet till 1957 vilket dock är felaktigt. Födelsebeviset från Kalifornien bevisar att Michelle Marie Pfeiffer föddes 1958 29/4 i Santa Ana, Orange County, som dotter till försäljaren Richard "Dick" Pfeiffer och hans hustru Donna Jean Taverna. Även i Internet Movie Database är hennes födelse angiven till 1957 29/4, alltså rätt datum men fel år, hennes yngre syster Dedee Pfeiffer uppges där vara född 1965 men rätt år är 1963.

Efter ett tag framgick det att Michelles svenska påbrå måste vara på hennes mormors sida. Mormodern heter Delma Lilian Hill och föddes 1911 i Sheyenne, Eddy County, i Nord Dakota. Hon gifte sig 1929 med Michelles morfar, Jacob Bernhardt Taverna (1905-1983), född i Nord Dakota av schweiziska föräldrar. Delma var enligt födelsebeviset dotter till John Sigurd Hill, född 1870 i Marine Mills, Minnesota, och Amanda Caroline Olson, född 1880 i Sverige. Så var det klart att mormorsmor var svenska, men hur förhöll det sig med John Sigurd Hill? När John Hill avled 1962 uppges han i dödsbeviset vara född 1870 9/12 i Barrett, Minnesota. Vid en koll med emigrantinstitutet i Växjö visade det sig att någon familj Hill inte fanns i de svenska församlingarna runt angivna orter i Minnesota. Vid kontroll av censusen visade det sig att varken i Marine Mills , som ligger i Washington County, eller i Barrett, som ligger i Grant County, fanns det någon familj Hill 1870 eller 1880.

Ytterligare ledtrådar fanns i lokaltidningens dödsrunor för makarna Hill, vilka vänligen faxades över från "New Rockford Transcript" som tidningen heter. Här uppgavs det att John Hill och Amanda Olson gifte sig i Elbow Lake, Minnesota 1904. Elbow Lake ligger i Grant County men efter brevväxling med myndigheterna där konstaterades att ingen Hill gift sig åren runt 1904. Återigen stopp. I tidningens dödsruna från 1962 när den gamle John Hill avled räknades hans barn upp och bland dem yngste sonen Gordon Hill i Mandan, Nord Dakota. Enligt USA:s telefonkatalog på Internet fanns en Gordon Hill i Mandan. Detta visade sig vara rätt person och han hade information som spred ljus över föräldrarnas härstamning.

Modern, Amanda Karolina Olson, skulle vara född 1880 10/10 i Växjö, och det stämde nästan. Med hjälp av Emigrantinstitutets EMI-bas återfanns hon på rätt födelsedatum i Hornaryd sn och flyttade från Tolg sn till Amerika 1886 med föräldrarna Sven Johan Olofsson (Olson i USA) och Sara Katarina Petersdotter, bägge födda i Tolg. De slog sig ned i Elbow Lake i Minnesota. Men John Hill då? Jo, sonen Gordon visste berätta att han ursprungligen hetat Charles Peterson men senare bytt namn. Nu stämde allting, Charles A Peterson var född i Marine Mills 1870 9/12, flyttade som ung med föräldrarna, Johan Gustaf Peterson och Martha Kristina Peterson, till Barrett och växte upp där. Han hette Charles Peterson ännu 1903 då han gifte sig med Amanda Karolina Olson i Barrett. Nu lyckades det bra att få fram vigselattesten. Av okänd anledning hade Charles senare bytt både för- och efternamn och hade vi inte fått veta detta av sonen hade det nog varit hart när omöjligt att komma vidare. Nu gällde det John Gustaf Peterson med familj. Fast han, enligt en församlingshistorik, tillhörde grundarna av Fridhem Lutheran Church i Barrett saknas han och hans familj i kyrkböckerna där. I census kunde dock familjen återfinnas och genom dödsrunan i "Grant County Herald" 1916 framgick att John Gustaf Peterson, som varit postmästare i Barrett i tjugo år, var född i "Lasbo, Sweden" 1845 15/11. Där framgick också att han hade en syster, Lottie Ekegren i Scandia, Minnesota. Det var ledtrådar som gav resultat. I Scandias svenska församling återfanns inte bara systern Lottie utan även John Gustaf själv med familj samt hans föräldrar. Johan Gustaf Peterson var född i Uganäs i Hovmantorp sn (i samma socken ligger Lessebo, därav födelseorten "Lasbo" i dödsrunan) och flyttade med föräldrarna, Johannes Peterson och Anna Maria Karlsdotter, till Stillwater i Minnesota 1853.

Hans hustru, Marta Kristina Peterson, var född 1847 i Tolg sn och kom med sina föräldrar, Johan Peterson och Katarina Svensdotter, till Minnesota 1865. Fadern, som i Amerika kallade sig John O Peterson, var tydligen en framgångsrik jordbrukare ty i hans dödsruna i "Grant County Herald" 1887 står bl a: "He has always ranked among the most honest and industrious farmers of the county, and as one of the few wealthy ones as well."

Michelle Pfeiffer är alltså småländska på sin mormors sida och det visade sig vid närmare efterforskning att mormoderns föräldrar, John Hill och Amanda Olson, i själva verket var sysslingar. De var bägge barnbarns barn till bonden Sven Nilsson (1792-1858) och hans hustru Kerstin Månsdotter (1800-1837) i Stenkulla Norrgård i Tolg sn i Småland.

Julia Roberts

Även de skådespelande syskonen Julia (f 1967) och Eric Roberts (f 1956) är svenskättlingar. Julia Fiona Roberts föddes 1967 28/10 i Smyrna, Georgia som dotter till Walter Grady Roberts och Betty Lou Bredemus. Eftersom Betty Lou Bredemus är född i Minneapolis, var det ganska klart på vilket håll den svenska härstamningen skulle sökas. Det visade sig att Julias morfars mor, Eleanor M Johnson, enligt uppgift i dödsbeviset, var född 1882 30/4 i Sverige och dotter till "John Johnson" och "Emma Carlson". Eleanor gifte sig 1903 i Minneapolis med slaktaren John Bredemus och fick med honom bl.a. sonen Wendell (f 1904), Julia Roberts morfar. Eleanor avled i Minneapolis 1960 och i tidningens dödsruna finns namn på de av hennes syskon som levde då.

Den ovan nämnde Wendell Bredemus var gift med Elizabeth Billingsley (1898-1983), Julias mormor. Efter samtal med hennes svärdotter i Laporte, Minnesota, framgick det att Eleanor Johnson kommit med föräldrarna till Amerika som mycket ung och vuxit upp i Brainerd, Minnesota. Välkänd ort för dem som sett filmen "Fargo". I de svenska församlingarna i Brainerd kunde dock inte familjen Johnson återfinnas som medlemmar. Här fortgår forskningen men är det någon som känner till John Johnson och Emma Carlson och deras barn, Eleanor, Charlotte, Albert, Gustav, Clarence och Charles, uppväxta i Brainerd och senare bosatta i Minneapolis, så hör av er.

Kim Basinger

Kimla Ann "Kim" Basinger föddes 1953 8/12 i Athens, Clarke County, i Georgia. Hon är dotter till Donald Wade Basinger, född 1923 i Anderson, Anderson County, Syd Carolina, och Ann Cordell, född 1925 i Hartwell, Hart County, Georgia. Enligt David Shipmans ovan anförda bok skall Kim vara av "Swedish, German and Cherokee Indian stock". Tyvärr har det inte lyckats att få fram på vilket håll det svenska blodet kommer in. Myndigheterna i södern är långt ifrån lika hjälpsamma som de i norr. I Nord Dakota och Minnesota har man varit mycket tillmötesgående vid våra förfrågningar men myndigheterna i Georgia och Syd Carolina är ganska kallsinniga inför frågvisa svenskar. Vi får hoppas att det finns någon syssling i Sverige som läser detta och som vet besked.

Jean Seberg

Jean Dorothy Seberg slog igenom när hon som 18-åring fick huvudrollen som Jeanne d´Arc i filmen "Saint Joan". Hon föddes 1938 13/11 i Marshalltown, Marshall County, i Iowa som dotter till apotekaren Edward Waldemar Seberg (1906-1984) och Dorothy Arline Benson (f 1909). Fadern var född i Marshalltown och där kunde hans föräldrar återfinnas i den svensk-lutherska församlingen. Farfadern, Gustaf Edward Seberg (1865-1956), var född i Skirö sn i Småland, emigrerade 1882 och kom från Kansas City till Marshalltown 1890. Farmodern, Hilma Justina Rylander (1874-1948), var född i Hycklinge sn i Östergötland och dotter till en värmlänning från Norra Råda och en flicka från Kila i Hycklinge. Anorna i Hycklinge leder vidare till bl a Oppeby, Södra Vi och Blackstad och så småningom till släkten Gyllenbreider. Här är antavlan rätt väl utforskad redan. Jean Sebergs mor hette ju, som ovan nämnts, Benson och det lät inte helt osvenskt det heller, Bengtsson brukar ofta bli Benson i Staterna. Nu var det inte så i det här fallet, ty en koll i census 1910, där man har en spalt för faderns respektive moderns födelseland, avslöjade att Jeans morfar, Ernest J Benson, hade en far från England och en mor från Tyskland, och hennes mormor, Fannie Hart, var dotter till föräldrar som bägge var födda i Indiana.

Peggy Lee

Jazzsångerskan Peggy Lee föddes som Norma Deloris Egstrom i Jamestown, Stutsman County, i Nord Dakota 1920. Hennes föräldrar var Marvin Olof Egstrom och Selma Amelia Anderson. Mamma Selma (1885-1924) var född i Volga i Syd Dakota av norska föräldrar. Pappa Marvin (1874-1950) skall dock vara av svensk härstamning. Han var enligt dödsbeviset född i Chaseburg, Wisconsin och son till "John Erickson Egstrom" och "Bertha Gertrude Olson". Tyvärr finns det ingen svensk församling i Chaseburg, så här blir det att leta i census och i andra källor.

Myrna Loy

I Benson & Hedins bok "Swedes in America 1638-1938" (1938) kan man läsa om Myrna Loy att "one of whose grandmothers" var svenska. Nu var det inte mormor utan morfar som var svensk. John Johnson, född 1840 (så enligt gravsten, 1841 enligt census) i Sverige, kom från Chicago till Radersburg i Montana 1867 tillsammans med en svensk kamrat, Albert V. Cederberg (f ca 1844). John Johnson står i census 1870 som "Cabinet maker" och 1880 som "Carpenter". Han avled 1888 och är begravd på Radersburg Cemetery. John Johnson gifte sig strax efter 1870 med Isabella Giles (1843-1916) som var född i Skottland. De hade barnen Lulu Belle (f ca 1873), Frederick (f ca 1875) och Della Mae (1880-1966). Della gifte sig med David Franklin Williams (1879-1918), vars föräldrar var födda i Wales, och blev mor till skådespelerskan Myrna Loy (1905-1993). Frågan är om det är möjligt att identifiera Myrna Loys morfar John Johnson? Är det någon som har ett brev från morfars farbror i Radersburg i Montana så vore det ju bra.

Van Johnson

Om skådespelaren Van Johnson står det i "Current Biography" (1945) att "Although he is often thought of as Irish, the actor is of Swedish descent", och enligt David Quinlan "Quinlan´s illustrated directory of Film stars" (1991) är han en "American leading actor whose Swedish ancestry showed in his blue eyes and red-gold hair". I själva verket är han både svensk, eller kanske snarare finlands-svensk, och irländare. Charles Vandell Johnson föddes 1916 25/8 i Newport, Rhode Island, som son till Charles Johnson och Loretta Snyder. Fadern var född i Newport 1883 och son till John Johnson (alla dessa John Johnson!), född i Finland, och Margaret Sullivan, född på Irland. Tyvärr har vi inte några ytterligare uppgifter ännu.

Många möjliga

Det finns många fler amerikanska artister och skådespelare med svenskt ursprung som vi ännu inte hunnit titta på alls. Bara de senaste veckorna har Expressen haft reportage om skådespelaren Val Kilmer (nya "Helgonet" mm) och regissören David Lynch ("Twin Peaks" mm) där man poängterat deras svenska ursprung. Så det finns nog mycket kvar att göra ännu.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 3 1997.

 

Från ”Rucken” till Rucklaren

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 2/98 skriven av Ted Rosvall.

Om en avsatt präst, vars ättlingar lyckades ta sig fram i den europeiska societeten. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.

Om magister Gabriel Ruckman (1763-1827) läser vi i Skara Stifts Herdaminne att han var född i Habo, studerade i Uppsala, prästvigdes 1790, blev "magister" i Lund 1793 för att år 1804 tillträda befattningen som komminister i Falköping, med placering i lilla Luttra församling. Vi får också veta att han "erhållit diplom och medaljer för koppympning" samt blivit föreslagen (som kyrkoherde) till flera pastorat innan han år 1826 avsattes för dryckenskap. En karriär som slog fel, och ett tragiskt levnadsöde kan man tycka. Och man kan knappast föreställa sig det elände som den arma hustrun, Eva Maria Göthberg (1779-1847) och de många barnen tvingades genomleva under åren i det lilla kaplansbostället i Sköttning.

Familjen skingrades

I sina memoarer, publicerade i Falköpings stadsarkivs årsbok 1932, berättar den yngste sonen, traktören Adolf Ruckman (1819-1913) om hur de sex barnen efter faderns död inte hade någon möjlighet till utkomst i hemmet och därför snart måste skingras. Adolf Ruckman började som bokbindarlärling och kom på krokiga vägar så småningom till Stockholm, där han konfirmerades i Storkyrkan år1837. Längre fram skriver han så här; "Glad, som jag alltid varit, och begåvad med en god sångröst, föll det mig in att som ombyte med hantverkslivet antaga engagement hos J.F.Smitt, som då bildade sin teatertrupp, bestående av 5 herrar och 3 damer". Med detta sällskap var han med och gav föreställningar i Södertälje, Mariefred, Eskilstuna och Strängnäs. Efter detta mellanspel kom Adolf till sin bror Carl, som var garvare i Umeå, och hjälpte honom några år i hans garveri. Följande avsnitt memoarerna förtjänar att återges i sin helhet;

På besök i Västergötland

"På senhösten 1844 var jag i Stockholm och fick då det infallet att resa ned till Västergötland och hälsa på min syster Johanna Christina, gift med arrendatorn Rehn, boende på egendomen Viken, som han arrenderade av direktören Hörstadius, den s. k. 'all världens präst'. Jag dröjde mig kvar i Stockholm till några dagar före jul, då jag gav mig iväg och kom helt sent på själva julaftonen till mina nämnda släktingar, som redan gått till sängs. Jag nämnde ej, vem jag var, utan sade blott, att jag önskade sammanträffa med direktör Hörstadius, som jag visste skulle komma dit under julen. Jag blev gästfritt mottagen och sov gott efter resan till juldagsmorgonen. Då min syster och svåger kommo in, omtalade de, att direktör Hörstadius väntades dit mellan jul och nyår. 'Herrn kan gärna stanna kvar', sade min svåger, som jag aldrig sett förut, och min syster kände ej alls igen mig efter de 11 år jag varit borta. Jag sade, att jag hade hälsningar med mig från hennes bröder i Stockholm och även ifrån Carl och Adolf i Umeå, samt framtog några små presenter, som jag sade vara ifrån Adolf. 'Ja, de är nu så långt borta, så jag får väl aldrig se dem mer', sade hon. Då kunde jag ej längre behålla mitt inkognito utan sträckte ut armarna och sade: 'Här har du mig, kära syster!' och det blev det hjärtligaste möte." Adolf Ruckman kom att stanna i Falköping längre än beräknat. Hans svåger hade satt upp ett ångbränneri, ett företag som Adolf nu blev delaktig i.

Adolfs missöden

Efter några år som jordbrukare i Norra Vånga kom han 1863 tillbaka till Falköping, där han arrenderade den s.k. Gamla Gästgivaregården och öppnade servering och bryggeri. År 1874 flyttade han vidare till Vaxholm där han arrenderade en badinrättning med restaurang, ett företag som dock snart gick omkull, en konkurs som gjorde honom utblottad och som medförde att hans familj skingrades. Adolf Ruckman blev tvungen att återuppta sin gamla syssla som bokbindariarbetare innan han år 1877 fick anställning som föreståndare för Järnvägshotellet i Grythyttan. Under åren 1879-1903 bodde den nu återförenade familjen i Karlstad. Han slutade sitt långa och händelsrika liv hos sin dotter Laura i Örebro den 8 juni 1913, i sitt 94:e år.

Adolfs egen familj

Adolf Ruckman gifte sig 1849 med mamsell Maria Kristina Hvarfvén (1825-1903) från Friggeråker och fick med henne tio barn. Dottern Elvira Cornelia Ruckman (1851-1908) gifte sig 1871 med bruksförvaltaren i Värmland Bengt Ludvig Wilhelm Frykberg, och vi skall nu intressera oss för två av deras barn, döttrarna Ellen Maria Lovisa Frykberg (1871-1962) och Mary Kornelia Frykberg (1877-1969).

Ellen hade år 1888, vid 17 års ålder rest till Moskva för att hälsa på sin moster, Olga Maria Nicolina Ruckman (1864-1937) som var bosatt och gift i Ryssland. Där träffade hon en förmögen fabriksägare, Nicolaj Zoubkoff från Ivanovo-Wosnesenesk söder om Moskva, som hon 1890 gifte sig med.

Den yngre systern, Mary, reste i sin tur till Ryssland för att hälsa på Ellen, och blev då presenterad för en kusin till Ellens make, en anatomiprofessor Anatolij Zoubkoff. Tycke uppstod och samma år gifte sig Mary och Anatolij. Två söner föddes i rask följd, Anatolij 1900 och Alexander (Sasja) år 1901. De båda familjerna Zoubkoff levde under goda förhållanden fram till Första världskriget och revolutionen, då allt föll i spillror. Mary förlorade sin make 1919 och äldste sonen Anatolij försvann i kriget. På äventyrliga vägar lyckades Mary och den yngre sonen Alexander ta sig till Sverige och släktingarna i Värmland. Alexander Alexander Zoubkoff var en främmande fågel i Sverige. Han var mörk, mycket mörk, både i hy, hår och ögon, och såg så främmande ut att folk vände sig om när han gick förbi. Han var mycket språkbegåvad och förutom ryska talade han god svenska, tyska och flera andra språk. Efter några tumultartade år i Sverige tänkte han i mitten av 1920-talet försöka ta sig till Belgiska Kongo, där två av hans morbröder hade plantager. Han kom dock inte längre än till Bonn i Tyskland där ett tillfälligt möte kom att förändra hans liv, ett möte som skapade en skandal av så sensationell art att nutidens veckotidningsskvaller förbleknar.

Prinsessa på vift

I Bonn bodde nämligen kejsar Wilhelm II's syster, prinsessan Victoria av Schaumburg-Lippe (1866-1929).

Denna preussiska prinsessa, dotterdotter till drottning Victoria i England, hade i ungdomen av storpolitiska skäl blivit förvägrad att gifta sig med den man hon älskade, prins Alexander av Battenberg (1857-1893), marionettfurste av Bulgarien. Hon hade sedermera ingått ett resonemangsparti med prins Adolf av Schaumburg-Lippe (1859-1916) och levde nu som änka i Palais Schaumburg i Bonn.

Prinsessa blir gift

Victoria och Alexander träffades över ett parti tennis och den nu 61-åriga prinsessan förälskade sig handlöst i den 26-årige ryske flyktingen. Efter en tid av intensiv uppvaktning tog prinsessan det oerhörda, och för omvärlden skakande steget att den 27/11 1927 gifta sig med den 35 år yngre Alexander Zoubkoff, arbetslös ryss med rötter i Falköping.

Kejserlig ilska

Victorias bror, ex-kejsar Wilhelm, rasade och förbannade, men det var ingenting han kunde göra. Själv befann han sig i exil i Holland och kunde inte längre bestämma över sin olyckliga syster som han så många gånger tidigare gjort.

På olika sätt försökte han ogiltigförklara äktenskapet och på andra sätt förmörka tillvaron för de nygifta.

Men Alexander gav igen. På retstickevis komponerade han ett berömt brev till sin svåger kejsaren, ett brev som återges i J. J. Lynxs biografi över Alexander Zoubkoff; The Great Hohenzollern Scandal (1965). Brevet är adresserat till "Herr Wilhelm Hohenzollern, tidigare kejsare av Tyskland" – bara det en oerhörd förolämpning – och börjar med orden; "Käre svåger" och avslutas med "Din tillgivne svåger och morbror, Alexander, Greve von Zoubkoff".

Någon "greve" var han naturligtvis aldrig, och det här med "morbror" förtjänar en förklaring. Efter att hans första hustru, kejsarinnan Augusta Viktoria hade avlidit 1921 gifte Kaisern om sig året därpå med prinsessan Hermine av Reuss. Hennes mor, prinsessan Ida av Schaumburg-Lippe, var syster till Victorias avlidne make, Adolf av Schaumburg-Lippe, vilket gör Victoria till Hermines ingifta moster. När så Victoria gifter om sig med Alexander Zoubkoff blir denne, så att säga "ny morbror" till Hermine, och därmed, lite långsökt, även till Hermines make, Kejsar Wilhelm.

Ett olyckligt gifte

Äktenskapet mellan Victoria och Alexander blev kort och olyckligt. Många beskriver honom som en lycksökare och charlatan som snabbt satte sprätt på Victorias förmögenhet, och lämnade henne att, utblottad och ensam, dö en allt för tidig död. Åldersskillnaden var enorm, och den kulturella bakgrunden väsensskild. Alexander separerade från Victoria och blev kort därefter utkastad ur det tyska riket.

Kypare i Luxemburg

Efter Victorias död i november 1929 finner vi Alexander som kypare på en restaurang i Luxemburg, där restaurangägaren inte kunde avhålla sig ifrån att sätta upp följande skylt på dörren; "här serveras ni av kejsarens svåger". I Luxemburg kom han att stanna fram till sin allt för tidiga död, framkallad av alkohol, kokain-missbruk och dåliga levnadsförhållanden, den 28/1 1936. Hans mor, Mary Zoubkoff, född Frykberg, som vid denna tid tycks ha varit bosatt i Bonn, infann sig i Luxemburg och tog hand om begravningen och de få ägodelarna efter sin sorgligt världsberömde son.

En epilog

Och här kunde historien ha slutat. Men det finns ett efterspel, en liten skimrande epilog som också måste få vara med. Mary Zoubkoff återvände så småningom till Sverige och ensamheten. Hennes man och yngste son var döda, den äldre sonen försvunnen i kriget. Mary slog sig ned i en liten lägenhet i Stockholm och åren och decennierna gick.

Återförening

I mitten av 1960-talet, när Mary är nästan 90 år gammal, kommer så ett mystiskt samtal ifrån Uppsala. En vetenskaplig konferens eller kongress pågår, och en av de ryska delegaterna har slagit i Stockholms telefonkatalog och hittat Marys telefonnummer. Det är Anatolij, den äldste sonen, Alexanders bror, som trots allt hade överlevt inte bara första världskriget utan också Stalins utrensningar och det andra världskriget, och som nu levde och verkade som professor i staden Kichenev i Moldavien, nära rumänska gränsen. Ett besök arrangeras och Mary får nu möta den son som hon trott vara död, och som hon inte träffat på femtio år. Några år senare, år 1968, dör professor Anatolij Zoubkoff plötsligt och även detta måste Mary genomleva, innan hon själv, 92-årig, går ut tiden året därpå. Men någonstans i det forna Sovjetiska väldet lever idag Gabriel Ruckmans sondotters dottersonson, Igor Anatolievitj Zoubkoff, tidigare amanuens vid den filosofiska fakulteten vid Universitetet i Leningrad. Känner han till sina berömda släktingar? Har han hört talas om Falköping?

Tillägg

Ur Joh. Warholms Skara Stifts Herdaminne (1871) kan vi komplettera att Gabriel Ruckman var född 1763 22/8 i Habo, son till faktorismeden Christian Ruckman o.h.h. Kerstin Sandahl, och att han dog som avsatt präst redan 1827 1/12. Hans barn med Eva Maria Göthberg var Hedvig Maria, f 1809; Jonas Erland, handlande; Johanna Christina, f 1812, g m lantbrukaren Alexander Rehn; Carl Gabriel, f 1814, garvare i Umeå; Johan Gustaf, f 1816, reste till Frankrike som handlande; Adolf, f 1819, traktör i Falköping.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 2 1998.

En kortlivad adlig ätt

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 4/98 skriven av Pontus Möller.

Adliga ätten Möllerstierna nr 1549 i ny belysning. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.

Denna ganska kortlivade ätt härstammar från Daniel Möller, som enligt Elgenstierna var bördig från Lübeck och borgmästare i Nyen. Detta stämmer inte riktigt. Enligt Torsten Hartman, Borgå stads historia I, Borgå 1906, s 192, utnämndes fordom licentförvaltaren i Nyen D M på landshövdingens rekommendation till borgmästare i Borgå 1658. Han företrädde staden vid två riksdagar, men bidrog tydligen föga till dess och mänsklighetens förkovran, ty han blev 1663 jämte samtliga rådmän på borgerskapets bestämda yrkande av överheten avsatt.

År 1666 inskrevs hans son Daniel Danielis Möller som student i Åbo enligt Nyländska avdelningens matrikel 1640-1868 (Helsingfors 1911, s 13). Fadern kallas borgmästare från Finland, då hans begravning i Nikolai bokfördes 1676 2/5. Hans änka Anna Woetz (Woitz) dog 1695, själaringning 10/6 och begravning 14/7, bokförda i Nikolai församling. I Tyska församlingens räkenskaper, där hon även är omnämnd 1695 10/6, kallas hon Anna Vogt. Makarna hade förutom sonen Daniel döttrarna Maria och Helena, båda döda 1710, själaringning för den förra 24/5 och för den senare 5/6. Släktskapen är helt klarlagd genom uppgiften att gravöppning för dessa båda betalades av brodern inspektor Möller. Helena kallas i Tyska församlingens räkenskaper von Möller. Kan även "wohlgeb. jungfrau" Möller, som begrovs 1709 25/1 i Tyska, ha varit en syster? Monsieur Möller på postkontoret har betalt gravöppning i Nikolai för en släkting 1684 17/9. Han skrivs ibland även von Möller, t ex i mtl Stadens västra 1711 (s 73) "Ståndspersohn: Påstmästaren H. Daniel von Möller med des Familia". Vad som ligger bakom denna adelspretention är tills vidare okänt. Något sköldebrev, som kunde lämnat upplysningar härom, finns inte.

Ernst Grape skriver i sin utmärkta biografi över postmästare Möller i Postkontor och postmästare (Stockholm 1951, s 469 f), att han genom testamente 1675 19/2 efter en moster fick ärva "krogen på den Ivangorådska sidan vid staden Narven". På krogen med vidhängande rättighet fick han genom kungl. brev 1684 16/9 konfirmation för sig och sina efterkommande. Möller kallas vid denna tid kanslist, tituleras 1684-89 post(hus)sekreterare och var 1688 postinspektör i Uppland (Nils Forssell, Svenska postväsendets historia I, Sthlm 1936, s 127). Han erhöll fullmakt som postmästare i Stockholm 1706 10/1. Sysslan var inte inbringande. 1715 meddelas att Möller på grund av sin stora familj befann sig i utblottat tillstånd. Han hade haft 16 barn, av vilka 10, därav 8 oförsörjda, levde 1713. Postkamrern utanordnade 1716 åt Möller 450 dlr smt. Han motiverade det med, att han för Guds skull måst ha medlidande med Möller, "ty sannerligen för Gud har han det han kan giva hustru och barn till mats, utan är eländigare än jag trott".

Giftermål

Äktenskap ingicks 1683 15/11 i Jakob (efter lysning på landet) mellan "Daniel von Möller på posthuset" och Jungfru Christina de la Vallée, dotter till den berömde riddarhusarkitekten och ämbetsborgmästaren i Stockholm Jean de la Vallée. Makarnas talrika barnaskara hade förgäves eftersökts i Storkyrkoförsamlingen (Nikolai), innan det gick upp för mig att nordvästra delen av Staden inom broarna, där posthuset var beläget, hörde till Riddarholmens församling. I dess födelseböcker återfinns de flesta av barnen, men 1698 har familjen flyttat till Jakobs församling, där födelseboken för tiden 1699-1708 tyvärr är förkommen. Yngsta dottern Beatas dop 1707 ägde ånyo rum på Riddarholmen. Modern levde länge som änka i urmakareåldermannen Herman Dreijers gård på Smedjegatan, kv S:t Per nr 27, i Jakobs församling (Dödlistor 1737-42 Norr, SSA), där hon dog 1740 22/10 (bou 1741/1: 681, SSA).

Alla barnen:
Barn (födda resp döpta - om ej annat sägs - i Riddarholmens förs.):

  • Johan Daniel, dp 1684 7/9 (* enl EÄ 6/9), överstelöjtnant vid Skaraborgs regemente, adlad 1718 11/2 med namnet Möllerstierna, d 1737 27/2 (var har ej gått att fastställa). Ätten utdog på svärdssidan 1776 med en av hans söner. Äldste sonen Johan Daniel, döpt 1715 3/4 i Tyska församlingen i Stockholm, dog enligt ättartavlorna barnlös, men han hade en utomäktenskaplig dotter (se Släkt och Hävd nr 1/1981, s 26 1). Av hans systrar blev två gifta med bönder i Hallringstorp, Malma sn, (R): Fredrica med Olof Månsson (d där 1808 2/4, 80 år) och Lovisa (d där 1804 9/5) med Andreas Svensson (d där 1807 27/4, 62 år). Båda äktenskapen var barnlösa (uppgifterna härom framforskade av arkivarien Bengt O T Sjögren, Göteborg och Skara).

  • Carl, dp 1685 20/8, Sjö Capitaine, drunknade vid Stockholm 24 år gammal, ogift (enligt riddarhusgenealogin).

  • Anna Maria, dp 1687 11/12. G 1707 20/10 i Stockholm m kyrkoherden i Solna, kontraktsprosten och riksdagsmannen magister Gabriel Hinnel i hans 2:a gifte (g 1:o 1704 29/12 i Borgå (?) m Elsa Detterding, * där ?? (Borgå kyrkoarkiv har brunnit), d 1705 8/11 i Stockholm, dotter av handelsmannen i Borgå Herman Detterding, d 1705 21/3, och Ebba Stachæus), * 1677 27/7 i Kexholm, d 1735 14/1 i Solna (Genos nr 4/1969, s 85-96).

  • Christopher, * 1689 26/7 (dp samma dag), d som barn, gravöppning i Nikolai betald 1691 27/11.

  • Christina, * 1691 12/2 (dp samma dag), d som barn, gravöppning i Nikolai betald 1691 27/11.

  • Christopher, * 1692 19/4 (dp samma dag), d som barn.

  • Christina, * 1693 13/9 (dp 16/9), levde 1741.

  • Margareta Helena, * 1695 10/6 (dp 11/6), skeppsbyggmästaränka, d 1770 17/4 i Jakob som barnlös änka, begr där 20/4. Sägs i mtl 1770 (qv. Åskeslaget, hus 57 i Jakob) ha "varit 8 år sängliggande af slag". G m sin kusin (se bou 1711/2: 979 i SSA efter borgmästarinnan Maria Böös) skeppsbyggmästaren vid amiralitetet i Karlskrona Daniel Jacobsson Friese, * ca 1702, levde 1737, d före 1753 (jfr Svenska Ättartal 14, Wadstena 1908, s 74).

  • Hedvig, dp 1697 23/1, d ogift 1757, begr 15/2 i Jakob.

  • Eleonora, dp 1698 21/9 i Jakobs förs., d ogift 1760, begr 22/3 i Jakob.

  • Charlotta, * ca 1702, d ogift 1756, begr 9/12 i Jakob.

  • Gustaf, * ca 1704, "tjente vid SjöStaten och stadnade utomlands" (enligt riddarhusgenealogin). Är troligen identisk med Gustav von Möllern från Stockholm, 56 år, 38 tjänsteår (1760). Sergeant, löjtnant 1756 8/7, kapten 1762 16/5 vid preussiska Garnisonsreg nr 6, d 1768 115 (Alf Åberg, Svenska officerare i 1700-talets Preussen, Släkt och Hävd nr 3/1973, s 352).

  • Petter, * ca 1706 (enl åldersuppgift i mtl för Stadens södra del 1721, fol 111), "tjente vid LifGardet", d ogift före 1741. Kan vara identisk med "adelsmannen" (utan förnamn) von Möllern, som begrovs 1725 10/4 i Hedvig Eleonora.

  • Beata, dp 1707 14/3 i Riddarholmens förs, d 1771 5/6 i Bunkeflo, (M) (jfr P Möller i Släkt och Hävd nr 3/1959, s 325). G 1:o 1730 3/9 i Jakob m regementspastorn, sedan kyrkoherden i Ystads S:t Petri och Bjäresjö Gabriel Lammerus, dp 1699 22/3 i Vallsjö sn, (F), d 1742 2/9 i Ystads S:t Petri. G 2:o 1748 22/7 i Kristianstad m kyrkoherden i Bunkeflo och Hyllie Samuel Gutman i hans 1:a gifte (g 2:o 1771 20/12 i Malmö S:t Petri m Maria Mandorff, * 1741 12/11 i Grönby, M, d 1778 2/5 i Snårestad, M), * 1710 10/7 i Karlskrona Tyska förs, d 1772 24/3 i Bunkeflo.

Utan känt samband:

Jacob Möller (eller von Müllern), inspektor vid packhuset, i vigselboken kallad tullförvaltare. G 1677 4/5 i Stockholm Nikolai m Catharina Bartels (Adlersköld), * 1660 5/6 i Stockholm Tyska, dp där 1916, d 1692 15/1, begr 25/8 i Maria kyrka i Stockholm. Dotter: Catharina Elisabeth, dp 1678 17/8 i Nikolai (S:t Nikolai kyrkas i Stockholm vigselbok, II, utg af F U Wrangel, Sthlm 1897, s 133).

Johan von Möller, "Guardies fältwäbel", ogift. Var inneboende hos krögaren Johan Arent och dess hustru, som bebo egen gård i kv. Wattuman hus n:o 161, enligt mtl för Maria inre del 1740, s 137.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 4 1998.

 

En svensk i frihetskrigets USA

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 4/98 skrivan av Elisabeth Thorsell.

Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.

De något regniga dagarna denna sommar har jag tillbringat med att läsa dagböcker. Det låter ju inte så fint, kanske, man ska väl inte läsa annat folks dagböcker? Fast när de är både tryckta och några hundra år gamla, så blir det ju en helt annan sak, man får en liten inblick i hur folk levde och tänkte förr i världen, som kan vara svår att få på annat sätt.

Nils Collin

Den roligaste var Nils Collins "Dagbok från New Jersey 1770-1786" (Proprius 1988), med inledning av Robert Murray. Vem var då Nils Collin? Han var född 1746 2/8 i Funbo i Uppland, son till kyrkoherden där, och växte upp i Östervåla dit fadern fått transport. 1759 blev Nils student i Uppsala vid 13 års ålder, och studerade där i Linnés tidevarv, men inriktningen var att han skulle bli präst. Som vanligt på den tiden var han informator för att försörja sig och hade förmånen att få vara det i flera år hos historikern Olof Celsius i Stockholm, hos vilken han träffade både Emanuel Swedenborg och bröderna Bengt och Peter Jonas Bergius.

Till Amerika

I december 1768 blev han prästvigd och året efter fick han en extra ordinarie tjänst vid de svenska församlingarna i Amerika, och reste i juli till London. Dit kom han i början av september, och stannade där till i mars 1770, då han fick plats på ett skepp som gick till Philadelphia. Under tiden i London lärde han sig att bemästra det engelska språket, vilket han hade stor nytta av när han kom till Amerika, och fick börja arbeta med en gång. Medlemmarna i svenska kyrkan där var vid den här tiden inte längre svenskspråkiga, utom de äldsta.

I Racoon

Första åren i Amerika bodde Nils Collin nära kyrkan i Racoon i New Jersey, där han var hjälppräst, tre svenska kyrkoherdar fanns i trakten, Anders Göransson i Gloria Dei i Philadelphia, Johan Wicksell i Racoon och Lars Girelius i Christina församling. 1773 reste Wicksell hem och Nils Collin blev hans efterträdare. 1786 blev han kyrkoherde i Gloria Dei och flyttade till Philadelphia. Under de följande åren reste de andra hem och efter 1791 var han den ende svenska prästen i Amerika, vilket han förblev till sin död 1831. Bara tio år senare kom Gustaf Unonius till Amerika och förebådade den nya och större svenska utvandringen till Amerika.

Under hela tiden skrev han ned sina ämbetsgöromål och en hel del om vad som hände i trakten, särskilt under de dramatiska åren omkring 1776. Vi låter Nils Collin själv berätta om sitt liv i Racoon:

Utdrag av de märkvärdigaste förrättningar av mitt kyrkoherdeämbete vid Racoons och Pensnecks församlingar ifrån den 30 september 1773.

Desse församlingar sträcka sig fem mil i längd och två i bredd vid östra stranden av floden Delaware över en trakt full av kärr och skog. Kyrkorna äro av trä, mycket förfallna, två och en halv mil ifrån varandra. Prästhuset står nära vid Racoons körka i en liten tillämnad stad, Sveaborg kallad (på engelska Swedsborough), som är utlagd på körkans grund och betalar tomtören därföre. Som mesta delen av församlingen är närmast hit, bor prästen tämmeligen i medelpunkten av göromålen men måste dock ofta resa ett par mil och ibland tri nedanföre Pensneck körka. Folket är spritt bland andra sekter, och många familjer nog blandade i anseende till härkomst, somliga även i religion. Vid svensk gudstjänst synes sällan 80 à 90 personer, men alla som dels tala, dels förstå språket, äro väl ännu två hundrade personer (NB vid mitt tillträde). Några och trettio tyska hålla sig även till oss och få tillfälligtvis gudstjänst.

Predika på engelska

En söndag, då svenska gudstjänsten skulle börjas, påstod en gammal engländare med någre andra, att jag skulle först hålla engelsk. Deras ofog föreställdes på allvarsamt vis, och de läto bekväma sig att vänta, ehuru de hotat att fara hem. En kort tid därpå sade en av dennes söner, att ehuru mycken tillgivenhet han hade för vår körka, ville han ändå bli metodist, om icke gudstjänst kunde fås ofta. Jag bevisade, att både svenske och engelske aldrig kunnat förmås att väl underhålla en präst, mycket mindre kunde två lönas, och för övrigt bad honom gå vart han behagade. Detta stillade hans fåfänga tal. Härvid märkes, att desse voro av de bästa engelska ledamöter.

Den 13 oktober reste tri mil till Anders Sennecson i Pensneck, den rikaste och förnämste av de vare, att viga en av dess döttrar med en medicinae doktor. Denna familj är av finsk härkomst men har förlorat svenska språket. En söndags eftermiddag denna höst reste jag efter slutad gudstjänst vid Racoon till ett vanligit ställe i skogsmarken två mil därifrån och predikade. Efter predikan kom en svensk Emanuel Cox, ogift karl om 50 års ålder, och med tårar berättade följande, att han förleden vår var en tid sysselsatt att hugga stäver i ett cederkärr långt uppe i skogen, och en morgon, då han skulle gå ut på arbete, föll i en dvala, vari han låg utan minsta sansning i fem vickors tid.

Detta år döpte åtskilliga barn som vanligit av några månaders ålder, ett fyra år gammalt, tvänne över två år, samt ett annat halvtannat år, tillhörigt en svensk mans son och dess hustru, som är presbyterian. Bägge voro dock övertygade om döpelsens nödvändighet och därföre, när barnet blev hastigt sjukt, skickade prompt efter mig sent på aftonen, som då måste resa om natten fyra mil, tvänne dit och så tillbaka.

Kriget kommer

Redan detta året (1777) var här mycken oro av kriget. Om våren kommo några krigsskepp upp i älven och fäktade med amerikanska galärerna en fjärdedels mil från Pensnecks körka. Sedan engelska armén slagit den amerikanska, intagit New York och utbrett sig i jersej [New Jersey], var här ett beständigt allarm. Förr hade nästan alle varit ivrige, men nu när elden kom närmare, drogo många sig undan, och mycken oenighet yppades bland folket. Många gömde sig i skogarne eller inom sina hus, somliga drevos med våld till gevär, andre satte sig till motvärn och ville ej gå. Folket blevo rådde att ej komma till körkan, emedan vederbörande då passade på att taga både hästar och karlar. Mot jul hände vid Pensneck körka, att de sköto på en ung man, som ej ville gå i fält. Han skyndade sig på hästen därifrån. Kulan, som knappast passerade honom, gick djupt in i en ek. Härav uppkom ett faseligt kiv, som tycktes vilja lyktas med blodspillan, det likväl jag genom Guds nåd avstyrde, jag föreställde dem deras galna okristeliga uppförande och beklagade, att jag ej kunde hålla gudstjänst, innan de skickade sig bättre. Därefter predikade jag i privata hus i Pensneck till följande vår. Denna tiden såg man vägarne fulle av nakne, halvdöde soldater. Flera tusende dogo av rödsot och fältfeber.

Tillfångatagen

Den 4 februari (1777) då milisen marcherade till lägret, blev jag tagen till fånga av den kommenderande officeren, en karl av ganska elak karaktär och till religionen, om han någon hade, moravian. En gammal svensk, som alltid varit en världsligt sinnad människa, och hans måg, en presbyterian, hade såsom magistrater under nya regeringen givit honom ordres därtill. Jag fick endast 15 minuters tid att göra mig färdig till denna 16 mils långa resan. De ville ock nödga mig att gå till fots, det jag platt refuserade. Jag följde då med dem under en stark guard med laddade gevär och påskruvade bajonetter, och från deras barbariska utlåtelser väntade ofta döden, helst många voro druckne och lossade flere salvor för tidsfördriv. Det annalkande mörkret hade ock lätteligen dolt rätta banemannen. Deras önskan var, såsom jag sedan förnam, att jag velat försöka eschapera, ty då hade de fått mera plausible ursäkt för en så nedrig gärning, men härtill var jag för klok.

Fri mot borgen

När vi hunnit en mil på vägen, kom doktor Otto, som ock var en av de nya magistrater, men en beskedelig man bland de tyske lutherska, och erhöll min frihet dymedelst att han gick i borgen för mig. Följande dagen blev jag enligit den allmänt utfärdade lagen anmodad att antingen inom några dagar gå till engelska lägret eller taga ed till nya regeringen. Det första var ganska betänkeligit, emedan höga vederbörande i Sverige, som omöjeligen kunde föreställa sig, huru här stod till, hade förmodeligen ogillat övergivandet av mitt ämbete, och efter jag var nog fördjupad i skuld samt blivit nödsakad i sådan hast sälja min ringa egendom för halva värdet. Det senare var ock svårt, emedan jag såsom svensk undersåte var ingen annan än min rätta överhet trohetsplikt skyldig.

Trohetsed mot republiken

Efter en lång underhandling med vederbörande tog jag eden, som var kort och lämpelig till personer av mycket olika beskaffenhet, med det uttryckeliga förbehåll att vara neutral och ingenting göra, som i någor måtto ej anstode mig som svensk undersåte, och att i fall något sådant skulle av mig härefter fordras få obehindrad resa bort. Ibland ett mera upplyst och ädelmodigt folk hade detta äventyret aldrig kunnat hända mig. Jag kunde ej såsom de andra amerikanske prästerna på orten uppmana folket till revolt; detta var emot min övertygelse och tvärt emot min ämbetsplikt. I deras partier tog jag ingen del, men att bestraffa gudlösa människor och avstyra mord, brand och röveri är en rätt Herrans tjänares plikt, om det ock kostar hans blod. På den första allmänna fastedagen predikade jag över Dom 10:15, Vi have syndat: gör du med oss vad dig täckes; allenast hjälp oss i denna tiden. Ehuru denna predikan var aldeles utan några politiska reflexioner, var den misshagelig för de flesta och rent av förbannades av somlige, emedan de i svang gående synder bestraffades och en sann bättring påyrkades. På lika sätt misstyddes annat i predikningar och andre mål.

Spion?

I september månad fingo de engelska besittning av den delen av älven som bestryker Pensnecks och Racoon församlingar. Ifrån den tiden var ett beständigt allarm av strövande partier samt milisens fram- och återtågande. Gudstjänsten blev ock ofta därav hindrad.

I oktober månad attackerade hessiske hjälptropparne en fästning på jersejstranden, belägen två mil ifrån Racoon körka, och blevo med förlust avslagne. Mycket folk gingo andra dagen att bese platsen, jag ock i följe med några vänner av det rådande partiet. Någre bovar anklagade mig för kommendanten och inbillade honom, att jag var en spion, helst jag vore nog skicklig att taga ritning av fästningen m m, varpå han tog mig i arrest och hotade att hänga upp mig inom fem minuter i den höga galgen, vartill tvänne olycklige nu utleddes. Jag föreställde honom, vad folkrätten fordrar av civiliserade nationer och påtog mig att genom intyg av åtskilliga de förnämste på orten bevisa min oskuld, varpå jag änteligen blev ledig, dock gav min parole d'honneur att bliva dess fånge vid påfordran. Detta var ett farligt tillbud, ty denne mannen var skarp och sades hava exekverat åtskillige. Som jag varit i ro en lång tid och var i det nämnde sällskapet, tyckte jag, det vore ingen särdeles fara att resa till denna fästningen. En herre som nödgats flykta från Philadelphia vid engelska arméns ankomst, och med sin familj fått inrymme i mitt hus, visade mig i denna fara mycken vänskap och berättade med vad trohet och vårdnad jag bemött honom, samt tillböd sig att fäkta med de som förföljde mig. Han bidrog därmed mycket till min befrielse.

De sårade legosoldaterna

Sedan gick jag in till de sårade hesser, bad och tröstade dem så gott jag kunde på tyska, i synnerhet som de begärde mitt biträde, när de hörde att en präst var för handen. Här var en ängslig syn. Ongefär 200 lågo på halm i två stora rum, somlige utan armar eller ben (utanföre huset lågo tvänne högar av armar och ben), andre med lemmar krossade såsom mäsk av skrot, somlige flöto i blod och berättade mig, att några dött blott av brist på något att förbinda såren med. Medan jag var där, dödde åtskilliga med varianta åthävor och konvulsioner. Större delen av de, som förmådde, lågo och läste i sina små böneböcker, och somlige tycktes vara gode kristne. Sådan härlig skillnad gör religionen emillan soldater, när mannamod med allvare prövas. Jag tänkte med ömhet och längtan på mitt kära fädernesland, där månge tusende av soldatehopen fråga med gudelig sorgfällighet, vad skole vi då göra?

Olyckliga sockenbor

Tri av församlingen fingo denne hösten sin död genom detta olyckeliga kriget. Måns Hellms gick oförsiktigt ombord på ett engelskt krigsskepp och på tillfrågan av dess ärende, sade sig endast vara nyfiken att se huru där tillgick, varpå han blev kvarhållen såsom en spion, vart sjuk och kort efter återkomsten dog. Henry James, en irländare, gift med en hustru av svensk härkomst, magistratsperson under nya regeringen, bodde på älvstranden i Pensneck och hade ett parti av milis inkvarterat i sitt hus för att hindra engelska skeppen att driva handel med folket. Engelska commodorn gav honom skriftelig försäkran att, om han ville nedlägga sin fullmakt och vara fredlig, skulle intet ofog ske honom eller de andre. Han avslog detta och lät ganska oförståndigt milisen stå bakom huset att skjuta på de sjömän, som kommo i land att köpa förfriskning, vart därpå förd ombord, låg där länge sjuk, blev omsider åter satt i land men dog kort därpå. Åke Henricson, en av de bäste unge svenska, dödde av en pleuresie, han ådragit sig under krigstjänsten. Under likpredikan, som hölls i körkan, spelte åtskilliga av hans fältkamrater och vänner boll vid den närliggande krogen. Detta folket äro ej särdeles begåvade med ömma och fina känslor. Bland andre, som dogo detta år, kunna märkas Peter Homan, en gammal svensk änkling, ganska rik men utan uppfostran, stark drinkare och som övrigit levde på ett grovt, orenligt, fattigt sätt som en ville. På samma sätt blev ock dess enda son uppfödd. Dylika exempel av rikt folk äro här ej sällsynta. Elisabeth, omkring 50 år, änka av en beskedlig svensk, och svenskfödd, syster av hustru Britta Håman och Jan Hellms. Hon var en god människa men blev bedragen att andra gången gifta sig med en irländare, som höll skola i grannskapet, en ovärdig sälle, som förstörde all hennes lösa egendom och sedan övergav henne. Sådant är ock här nog allmänt."

Här lämnar vi Nils Collin åt sina vidare öden, och kan bara anbefalla hans Dagbok till vidare läsning. Originalet finns i Uppsala Domkapitels arkiv på Landsarkivet i Uppsala, men också på mikrokort hos SVAR, fast mest lättillgängligt är ju Robert Murrays utgåva från 1988 på Proprius förlag. En engelsk översättning gjordes av Amandus Johnson på 1930-talet.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 4 1998.

 

Båtsmän i Ringarums socken på rote 163

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 1/99 skriven av Av Mari-Anne Olsson.

Mari-Anne Olsson i Rönninge registrerar de östgötska båtsmännen, rote för rote. Här ger hon ett exempel på resultatet från Ringarums socken. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.

Det här projektet går ut på att samla uppgifter om alla Östergötlands båtsmän, rote för rote, från 1600-talets slut till indelningsverkets upphörande.

Det berör många personer, och jag har ju inte haft möjlighet att få det till närmelsevis komplett, så jag tar gärna emot uppgifter om båtsmän, och jag kollar gärna i mitt register, om du saknar några uppgifter.

Som ett exempel på hur slutresultatet kan presenteras, kommer här en förteckning över båtsmännen för rote 163 vid Östergötlands båtsmanskompani, som var roterat i Ringarum.

Båtsmännen bodde i båtsmanstorpet Viken på Syntorps ägor i Ringarum.

1. Christiern Bengtsson Knipa
Antagen 1675. Gift 1:o före 1675 med NN död 168(2) i Ringarum. Gift 2:o 1683 i Ringarum med Ingeborg Ralsdotter. Barn i 1:a giftet: Karin f 1675, Anders f 1676, Mattes f 1679 d 1680, Kerstin f 1681 d s å, dödfött barn 1682 - i 2:a giftet: Anders f 1683.

2. Per Nilsson Knipa
Född 165(4). Antagen 1686. Död 1716 i Ringarum. Gift 1691 i Ringarum med Anna Andersdotter. Son: Pär f 1695.

3. Staffan Persson Gåse
Född 166(1). Belagd 1701. Död 1721 i Ringarum. Gift före 1702 med Anna Persdotter, född 167(9), död 1739 i Ringarum. Barn: Maria f 1699, d 1705, Samuel tv f 1702, d 1703, Karin tv f 1702, d 1703, Sissla f 1704, Samuel f 1706, Dotter f 1708.

4. Måns Kiängsson Gåse
Född 167(5), son till båtsman Kiäng Månsson i Kotebo, Ringarum. Antagen 1705. Gift 1:o 1705 i Ringarum med Ingrid Andersdotter, född 168(8), död 1747 i Ringarum. Gift 2:o 1748 i Gusum med änkan NN. Barn i 1:a giftet: Östen f 1706, d s å, Kerstin f 1708, Anders Måse f 1710, Eskil f 1711, d 1712, Måns f 1712, d s.å, Måns f 1713, Anna f 1717,.d 1751, Karin f 1720.

5. Lars Svensson Gåse
Född 169(2). Ordinarie 1735. Död 1743 i Ringarum. Gift 1:o 1717 i Ringarum med'Maria Persdotter, född 169(0), död 1741 i Ringarum. Gift 2:o 1743 i Ringarum med änkan Anna Eriksdotter i Tallbacken, "denna Båtsman dödde innan någon wigning skedde". Barn i 1:a giftet: Karin f 1717, Sven f 1720, Per f 1723, Christoper f 1729, Maria f 1730, Anna f 1734.

6. Erik Eriksson Gåse
Född 171(7). Belagd 1748. Död 1769 i Ringarum. Gift före 1748 med Ingrid Wilhelmsdotter, född 1719 vid Stafsjö bruk, död 1805 i Ringarum. Barn: Erik f 1748, Anders f 1751, Nils f 1753, d 1754, Kerstin f 1755, Maria tv f 1759, d 1761, Brita tv f 1759.

7. Jacob Carlsson Gåse
Född 173(7). Ordinarie 1769. Död 1789 i Ringarum. Gift 1762 i Börrum med pigan Elin Jonsdotter, född 173(7), död 1814 i Ringarum. Barn: Carl f 1763, Kirstin f 1765, Catharina f 1767, Lena f 1769, d 1770, Jonas f 1774, Jacob f 1777, d 1779, Maria f 1780 (g m båtsman Lars Södersten i Ringarum), Peter f 1784.

8. Sven Eriksson Gåse
Född 1751 i Hannäs, son till torparen Erik Jonsson och Annika Svensdotter i Hörstorp. Ordinarie 1789. Död 1836 i Ringarum. Gift 1:o 1778 i Ringarum med pigan Anna Hansdotter, född 1751 i Ringarum, död 1818 ibm. dotter till bonden Hans Nilsson och Brita Jonsdotter i Näs. Gift 2:o 1818 i Ringarum med pigan Kerstin Larsdotter, f 1781 i Ringarum, död 1829 ibm. dotter till torparen Lars Larsson och Kerstin Svensdotter i Hjerpedal. Gift 3:o 1830 i Ringarum med pigan Stina Andersdotter, född 1794 i Mogata, dotter till Anders Andersson och Stina Larsdotter i Björklund. Barn i 1:a giftet: Anna Brita f 1779 (g m båtsman Olof Bergström i Ringarum), Maria f 1783, d 1847, Christina f 1786, Sven f 1790 d s å, dödfödd son f 1792, Erik f 1795. - i 2:a giftet Anna Cajsa f 1819, d 1821, Brita Stina f 1821, d s å, Lars Petter f- 1822.

9. Nils Nilsson Gåse
Född 1771 i Ringarum, son till bonden Nils Månsson och Karin Håkansdotter i Askedal. Antagen 1799. Avsked 1808. Död 1845 i Ringarum. Gift 1798 i Ringarum med pigan Anna Eriksdotter, f 1776 i Ringarum, död 1829 ibm, dotter till bonden Erik Eriksson och Karin Östensdotter i Krogersbo. Barn: Maria f 1798, d 1800, Stina Cajsa f 1801, Erik f 1803, Maja Lisa f 1809, Nils Gustaf f 1813, Sven f 1816.

10. Sven Larsson Gåse
Född 178(1). Antagen 1808. Död 1819. Ogift.

11. Carl Peter Åberg Gåse
Född 1757 i Stora Äby. Belagd 1807. Död 1829 i Ringarum. Gift 1:o före 1792 med Elisabet Isaksdotter Lindqvist, född 1759 i Västra Harg, död 1813 i Ringarum. Gift 2:o 181(7) med änkan Karin Persdotter, född 1785 i Tryserum, död 1821 i Ringarum, dotter till Per Hansson och Lena Mänsdotter i Slättdal. Gift 3:o 1821 i Ringarum med pigan Anna Christina Dahlqvist, född 1793 i Tryserum, död 1840 i Ringarum (omgift med Nils Johansson Gåse) dotter till skeppare Sven Dahlqvist och Cajsa Eliadotter i Slättdal. Döttrar: i 1:a giftet: Anna Lovisa f 1792 i Norrköping. - i 2:a giftet Anna Greta f 1817, d s m. - i 3:e giftet Anna Stina, f 1823.

12. Carl Gåse
Född 177(1) i Styrstad. Ordinarie 1809. Död 1812. Gift före 1808 med Maja Greta Christophersdotter, född 177(2) i Kimstad, död 1809 i Ringarum. Dotter: Maria Catharina, f 1808 i Norrköping.

13. Nils Johansson Gåse
Född 1783 i Börrum, son till skräddaren Johan Nilsson i Gibbenäs. Ordinarie 1813. Död 1835 i Ringarum. Gift 1:o före 1808 med Christina Nilsdotter, f 1779 i Hannäs, d 1829 i Ringarum. Gift 2:o 1830 i Ringarum med änkan Anna Stina Dahlqvist, född 1793 i Tryserum, död 1840 i Ringarum (se båtsman Carl Peter Åberg Gåse). Barn i 1:a giftet: Jan Peter f 1808, Stina Cajsa f 1810, d 1819, Maja Lena f 1813, d 1821, Anna Greta f 1817, d 1819, Nils Gustaf f 1820, d 1821. - i 2:a giftet dödfött flickebarn f 1831, Erik Magnus f 1834.

14. Peter Jonsson Gåse
Född 1782 i Skönberga. Ordinarie ca 1816. Avsked 1818. Gift före 1813 med Christina Nilsdotter, född 1788 i Drothem. Barn: Anna Lotta f 1813, Maja Stina f 1818.

15. Nils Peter Sjöström Gåse
Född 1801 i Gusum. Ordinarie 1828. Avsked 1837. Gift 1822 i Ringarum med pigan Maria Svensdotter, född 178(4). Barn: Maria Lovisa f 1829, d 1840, dödfött flickebarn f 1842 (oä).

16. Anders Peter Asklund Gåse
Född 180(9). Ordinarie 1837. Avsked 1846. Gift före 1840 med Johanna Eriksdotter, född 180(2). Barn: Carl Johan f 1840, Fredrik Alfred f 1843.

17. Carl Henrik Urström Gåse
Född 1821 i Gusum, son till glödgare Jonas Henriksson och Cajsa Nilsdotter i Ursätter. Ordinarie 1846. Gift 1847 i Ringarum med Anna Maria Dahl, född 182(4), dotter till båtsman Johan Peter Dahl och Maria Christina Nilsdotter på Byngsbo ägor, Ringarum Barn: Carl Peter f 1848, Anna Matilda f 1851, Christina Paulina f 1854, Beata Charlotta f 1858, Sofia Albertina f 1860.

18. Adolf Verner Löfgren Gåse
Född 1858 i Mogata. Ordinarie 1877.

Fördubblingsmän med namn Gåse och Måse. Dessa bodde i båtsmanstorpet Bygget på Lilla Gusums ägor.

1. Sune Andersson Gåse
Belagd 1686. Gift 1680 i Ringarum med Kerstin Uddesdotter. Barn: Anders f 1681, Karin f 1682, Johan f 1686, Ingrid f 1693, d 1695, Ingerd f 1701.

2. Lars Svensson Måse
Antagen 1712. Ordinarie 1735, se Gåse.

3. Anders Månsson Måse
Född 1710 i Ringarum, son till båtsman Måns Gåse och Ingrid Andersdotter. Antagen 1735. Gift före 1736 med Karin Nilsdotter. Barn: Maria f 1736, Nils f 1739, Anna f 1742.

4. Per Måse
Född 173(0). Belagd 1755. Ordinarie 1757 för Asks rote, nr 167.

5. Jacob Carlsson Måse
Belagd 1762. Ordinarie 1769, se Gåse.

6. Per Johansson Måse
Född 173(2). Belagd 1770. Död 1772 i Ringarum. Gift före 1761 med Anna Carlsdotter, född 172(6) i Småland, död 1810 i Ringarum. Barn: Carl f 176(1), Ingeborg f 176(4), Cajsa f 176(6), d 1796, Anna f 176(8), d 1775, Anders f 1770, d 1775.

7. Sven Eriksson Måse
Antagen ca 1779. Ordinarie 1789, se Gåse.

8. Anders Måse
Belagd 1790. Gift 1790 i Ringarum med pigan Kerstin Jacobsdotter på Syntorps ägor (troligen dotter till båtsman Jacob Carlsson Gåse). Barn: Dödfött piltebarn f 1790 7/11 oä. Modren änkan Lisken Bengtsdotter i Åketorp, Johan Peter f 1790, Lena f 1792, d 1853, Jacob f 1794, Johan Fredrik f 1797, d 1799.

9. Magnus Måse
Född 178(9). Antagen 1808.

Källor:
Generalmönsterrullor
Ringarums kyrkoarkivalier
Hammarkinds härads bouppteckningar
Claes-Göran Petersen: Gusumstraktens bebyggelse - en kulturhistorisk inventering (1988).
[Erik Gärme, red.]: Bondebygd och bruksbygd: Ringarums socken genom tiderna (1970).

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 1 1999.

Senaste nytt

2014-11-27 13:31
julklappstips-fran-roetterbokhandeln
  Nu är det hög tid att börja planera julklappsinköpen! I Rötterbokhandelnhittar du klapparna till såväl den erfarne släktforskaren som nybörjaren.Beställ innan den 15 december för att vara säker på attdet du beställt kommer fram i god...
2014-11-28 16:47
nya-telefontider-foer-kansliet-och-roetterbokhandeln
Från och med i dag har Sveriges Släktforskarförbunds kansli och Rötterbokhandeln nya telefontider. Fem dagar i veckan De nya telefontiderna är 13-16 måndag till fredag. Tidigare var telefontiderna förlagda tisdag-torsdag kl. 10-12 och kl....
2014-11-26 16:40
intervju-med-christopher-o-regan-i-hd
Historikern och stadsvandraren med passion för 1700-talet, Christopher O'Regan, var en av föreläsarna under årets släktforskardagar i Karlstad. I lördags höll han ett föredrag i samband med att Helsingborgs släktforskare- och...
2014-11-24 11:54
I Uppsala Nya Tidning kan du läsa om de "stamböcker", från 1550-tal till tidigt 1900-tal där studenter samlat signaturer, citat, hälsningar och bilder från personer de träffat och som finns i Uppsala universitets samlingar. Att samla...
2014-11-21 18:11
slaekthistoriskt-forum-nr-5-2014
Årets sista nummer av Släkthistoriskt Forum bjuder på en inblick i det folkliga nöjeslivet förr. Hur kan vi ta reda på mer om musiker, artister och skådespelare i släktträdet? Läs om teaterdirektörer med tvivelaktig talang, landets tidiga...
2014-11-19 16:50
emigrantforum-nylanseras
Rötters Emigrantforum krävde extra omvårdnad i samband med flytten till den nya plattformen. Men den som väntar på något gott – nu finns Emigrantforum på plats i Faktabanken med ett nytt utseende och nya möjligheter. I Emigrantforum samlas...
2014-11-14 14:21
efterlysning-historiska-julbilder
Har du en äldre bild som berättar något om hur man firade jul förr? Eller har du en spännande bild som är tagen i juletid och som du kan berätta mer om? Var med och berätta om hur just din släkt firade julen förr! Hör av dig till...
2014-11-14 11:11
gloem-inte-hembygdsfoereningen
Ny statistik från Sveriges Hembygdsförbund visar att landets 2 000 hembygdsföreningar bidrar till Sveriges historia med sammanlagt över 8 miljoner bilder och ett mer än 2,5 mil hyllmeter arkivhandlingar. Glöm därför inte att undersöka vilka...
2014-11-11 14:43
arkivens-dag-i-helgen
I helgen firades Arkivens dag runt om i landet. Många arkiv hade fullmatade program med föreläsningar, visningar och andra aktiviteter. P4 Sjuhärad rapporterar från Arkivens dag på Borås Stadsarkiv. Där invigdes en ny utställning och gavs...
2014-11-07 09:44
arkiv-digital-oeppet-foer-alla-i-helgen
I helgen firas Arkivens dag. Det firar ArkivDigital med att ge alla gratis tillträde till hela sitt online-arkiv den 8 - 9 november. ArkivDigital har gjort sig kända för sina inskannade bilder i färg av de för släktforskarna viktigaste...
2014-11-06 10:10
I enlighet med beslut av förbundsstämman i Karlstad ska ett nytt pris, "Årets släktbok", delas ut första gången vid Släktforskardagarna 2015. I bok- eller digital form Det nya priset ska uppmuntra och stödja goda exempel på presenterade...
2014-11-04 09:36
fira-arkivens-dag-den-8-november-2
Nu på lördag – den 8 november – är det dags för Arkivens dag. På Arkivens dag bjuder Sveriges arkiv med sina besökare på en djupdykning i arkivskatterna. Vilket erbjuder ett perfekt tillfälle att närma sig släktforskningens...
2014-11-03 10:25
migrationscentrets-fjaerde-lokalkontor-invigt
I fredags invigdes Migrationscentrets nya lokalkontor i Falun. Personalen ska bland annat arbeta med att göra uppgifter från den stora folkräkningen 1930 sökbara på internet. Dalarnas Tidningar (dt.se) rapporterade från invigningen där bland...
2014-10-30 17:45
sveriges-slaektforskarfoerbund-far-ny-kanslichef
Johanna Ekerstrand tar över som kanslichef. Hon efterträder Britta Lepp, som i november i år slutar och går vidare mot nya utmaningar. Johanna Ekerstrand har under de senaste tre åren varit ansvarig för förbundets framgångsrika nätbokhandel,...
2014-10-30 09:58
fira-allhelgona-med-gratis-slaektforskning-online
Lördagen den 1 november är Alla helgons dag och det firar släktforskarföretaget Ancestry genom att öppna upp de tre största svenska databaserna för gratis släktforskning under hela helgen. Följande databaser är gratis under...