Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

Några problem i Hedemora på 1720-talet

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 3/99 sjruveb av Elisabeth Thorsell

Om brott och straff i kyrkoarkiven. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.

I arkiven finns de böcker som ingår i kyrkoarkiven sorterade i olika serier, alla med olika bokstavsbeteckningar:

AI = husförhörslängder
B = flyttningslängder
C = födelse- och dopböcker
E = vigselböcker
F = död- och begravningsböcker

Men alfabetet är inte slut med detta. En annan nyttig serie är H, som innebär bilagor till de nyss nämnda serierna, och i vilken man kan hitta morfars farfars flyttningsbevis, om det vill sig.

En annan serie

En serie, som kanske inte är så vanlig, är serie G, som kallas avlösningslängder eller något liknande namn. Den innehåller uppgifter om sockenbor, som ådömts olika kyrkliga straff, och sedan undergått dessa och därpå erhållit absolution och åter upptagits i den kyrkliga gemenskapen. Dessa längder är inte filmade, om de inte ingår i t.ex. en födelsebok, och kan därför vara litet svårare att hitta. Det räcker inte med att titta i SVAR:s katalog, utan man måste kontrollera arkivets egen förteckning för den församling man är nyfiken på. Denna förteckning kan man för det mesta hitta i början av första mikrofilmade volymen husförhörslängd, AI:1. Det kan löna sig, för man kan hitta de mest märkliga anteckningar, som kan leda vidare in i domböcker och andra källor.

I Hedemora började prosten Andreas Sandel år 1720 en särskild liten volym, som han kallade Anteckning på dem, som lefwa illa, i denna församling, uppsatt från åhr 1720. I denna volym finns en mängd berättelser om personer som inte lever i enlighet med den gode prostens åsikter om ett rättskaffens leverne. Nedan följer några av dessa notiser i något moderniserad språkdräkt.

  • En gammal piga, Kerstin på Dräcke, en ogudaktig människa, går varken till kyrkan eller Herrens nattvard, ändock har hon ofta blivit förmanad, både privat och publikt i sakristian. Hon har blivit stämd för världslig rätt, och angiven för vördiga konsistorium, men aktar intet: hon har skyllt ibland på att hon hade inga kläder, fick ibland låna kläder så att hon kunde gå i kyrkan, hon kunde likväl läsa katekesen och förstå den någorlunda. Hon var misstänkt för trolleri, låtsades som om hon var fånig [galen], då hon blev förmanad.

  • En gammal piga, kallad Bond Karin, här i staden, går varken till kyrkan eller till Nattvarden. Hon har ofta blivit förmanad och varnad, hon hade också visat tecken till bättring, så att hon börjat gå till både kyrkan och nattvarden. Men det varade inte länge innan hon återgått till sitt förra leverne. Hon blev sedan oförmodat död, fick begravas på kyrkogården efter Rådsturättens dom, och lades på norra sidan av kyrkogården, men begravdes utan präst.

  • Två bröder här i staden, Bro-Per och Bro-Anders, lever i stor osämja sins emellan och har ofta blivit påminta och varnade av prästerskapet, men inte aktat på detta. Jag har angivit dem för vördiga konsistorium, och de har bägge blivit stämda dit, då den ene, Bro-Per, reste till Västerås, men inte den andre. Dessa bägge bor tillsammans i en gård, och de skyller varandra för att ha mer än de borde. Magistraten har delat egendomen dem emellan, men den ene, mest Bro-Per, bryter ändå mot magistratens delning. De har åtskilliga gånger varit stämda till sakristian, och en gång kom det så långt att de, på min föreställning om vilken själafara de var i, började förlikas och räckte varandra handen och överenskom att de skulle låta domaren avgöra tvisten, och at de skulle leva tillsammans som bröder borde. Brodern Anders började gå till Herrans nattvard, men inte den andre brodern Per. När han blev tillsagd om detta, så hade han alltid något att förebära som hindrade honom, så att fastän han inte längre hade någon träta med sin bror, så hade han det med någon annan i staden, och sade att han inte kunde gå till nattvarden förrän den saken var avslutad, aldrig var han utan träta med någon.

  • Borgaren Håkan Hult här i staden lever illa med sin hustru, en elak kvinna, och de har ofta blivit förmanade. Mannen har gått från sin hustru för hennes arghets skull, men kommit igen. Vid slutet av år 1725 hördes inget annat än väl och enigt emellan dem, men sen uppkom träta och oenighet emellan dem igen, de blev förmanade, men hustruns arghet var så stor att mannen åter tvingades ge sig av från henne, han for till Stockholm där han snart dog.

  • Mats Anderssons hustru i Rensbo ligger i daglig träta med sin son- hustru Brita Johansdotter. De har blivit förmanade, sedan inkallade i sakristian och lovat bättring.

  • Anders Johansson i Hamre an- gavs av kyrkvärden Anders Hans son i Näsby för svordom och fylleri, han har blivit tilltalad och förmanad och lovat bättra sig.

  • Bonden Per Andersson i Bya är mycket begiven på svordom, olåt och trätor med sina grannar. Han står ibland med yxan över dem och "är mycket gapig i mun", han har blivit stämd för rätten och fått böta kraftigt "för sin ovettiga mun". Han stämmer sina grannar allt som oftast till tinget och vill ha en del av deras egendom. Han har varit ofta hos mig med sina grannar, och då har jag föreställt dem i vilken själafara de lever, så länge de lever i sådan osämja. De lovade bättring och sedan har det inte hörts något mer om någon osämja därifrån.

  • Göran Eriksson i Västerby har varit mycket otidig mot sin gamle svärfar Påvels Anders Matsson, och har blivit förmanad om detta och lovat bättra sig

  • Per Matsson klagar över sin styv- dotter Anna Matsdotter i Västerby, en gammal piga. Han klagar över hennes ondska och arghet, och att hon ligger till sängs ofta, fast styvfadern menar att hon inte alls är sjuk, utan gör sig sjuk av ondska och arghet, så att han måste föda och underhålla henne. Jag reste till honom, förmanade henne och förklarade för henne vilket farligt tillstånd hon var i [fara för själens tillstånd], och hon blev sedan bättre.

  • Anders Matssons änka, hustru Anna Larsdotter i Ivarshyttan, och Johan Larssons änka, hustru Kerstin från samma plats, träter och ger varandra stickord. Jag tilltalade och förmanade dem, och de lovade att bättra sig.

  • Nils Olofssons hustru i Österby är mycket trätgirig och otidig i sina ord, så att grannarna får inte vara i fred. Hon har brukat plocka ax på åkarna medan säden ännu stått där, och sägs göra det under gudstjänsten och går sällan till kyrkan. Hon har blivit tilltalad och förmanad och även instämd till tinget.

  • Jöran Larssons änka i Skönsbo brukar supa sig full och ligger i träta med sin sonhustru, hon har blivit tilltalad och har lovat bättring.

Herr prosten själv

Andreas Sandel, som kom till Hedemora år 1719, hade en omväxlande levnad bakom sig. Han var född 1671 i Hållnäs i Roslagen, son till kyrkoherden Petrus Sandel och hans hustru Magdalena Chytraeus. Efter studier i Uppsala kallades han 1701 till predikant vid de svenska församlingarna i Amerika och gav sig av dit. År 1714 blir han prost över alla församlingarna i Amerika, men återvänder några år senare till Sverige, efter den slitsamma tjänsten i nybyggarlandet, där han sällan haft hjälp av någon annan präst. Hans dagbok 1701-1743 finns utgiven år 1988, och utgör en roande läsning.

I Hedemora blev det ett lugnare liv,år 1736 utses han till vice kontraktsprost och 1737 till ordinarie sådan, och dör 1744 5/12 av andtäppa.

Under tiden i Amerika hade han gift sig år 1704 med Maria Dalbo, f 1682 i Wicaco, d 1739 i Hedemora, dotter till Peter Matsson Dalbo och Catharina Rambo, vilketgör att makarna Sandels talrika efterkommande har sina rötter i Nya Sverige.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 3 1999.

Visst finns ättlingar till Karl döve!

stamp3För några veckor sedan (2001) såldes jarlen Karl döves sigillstamp (bilden) på auktion i Stockholm för 800.000 kronor, vilket Nättidningen RÖTTER har berättat om (se längst ner på sidan). Vi frågade då våra läsare om det fanns någon som härstammade från denne jarl, som dog under ett fälttåg till Estland 1220. Och jovisst finns han efterkommande inom läsekretsen. Här nedan publicerar vi några mejl som nått redaktionen under åren samtidigt som vi efterlyser Karl döves antavla.


Jan Granath (2013)

Anor till Tommy Jan *Åke* Granath upp till Karl Bengtsson den Döve. Antavlan är i PDF-format. Se den här.


Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. (2007)

Karl Karlsson (Ulv)
Ulf Karlsson (Ulv)
Philippus Ulfsson (Ulv)
Ulf Philippusson (Ulv)
Staffan Ulfsson (Ulv)
Kristina Staffansdotter (Ulv)
Ingrid Bengtsdotter (Vinstorpaätten)
Anna Gustavsdotter (Stenbock, äldre ätten)
Christina Arvidsdotter (sparre över stjärna)
Arvid Claesson (Uggla)
Claes Arvidsson Uggla
Hildebrand Claesson Uggla
Erik Hildebrandsson (Uggla)
Hedvig Eleonora Uggla
Anna Christina von Wachenfeldt
Ulrica Maria Lindberg
Kasper Karl Grimschöld
Anna Maria Nyström
Karin Svensdotter
Signe Olsson Tysk
Elisabeth Olsson
Karin Svensson Stenelo
Mikael Persson

Fredrik Salomonsson (2007)

Jag blev jätteglad när jag såg att det fanns en sida som inriktade sig på ättlingar till Karl Döve. Det var inte längesedan jag fick ett genombrott i min forskning, som visade sig föra mig tillbaka till Karl Döve. Här nedan kommer rakt nedstigande led, som leder från mig till Karl Döve.

Fredrik Salomonsson, Jönköping (Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. )

Karl Döve
Karl Karlsson Ulv
Ulf Karlsson Ulv
Philip Ulfsson Ulv
Ulf Philipsson Ulv
Staffan Ulvsson Ulv
Kristina Staffansdotter Ulv
Ingrid Bengsdotter (Vinstorpaätten)
Anna Gustafsdotter Stenbock
Estrid Arvidsdotter Drake af Intorp
Estrid Pedersdotter Stierna
Nils Isaksson Halvhjort
Catharina Nilsdotter
Margareta Jonasdotter
Margareta Bock
Anna Swebilia
Elisabet Rodde
Stina Langelius
Johan Håkansson
Elisabet Johansdotter
Kajsa Nilsdotter
Sofia Kristina Nilsdotter
Vendela Gustava Petersdotter
Anna Sofia Olausdotter
Tora Margareta Möller
Georg Johansson
Inga-Lena Johansson
Fredrik Salomonsson

Sven Grönberg

Hej! På Rötters anmodan insänder jag en beskrivning av mitt släktskap med Karl döve. Det roliga för mig med denna nyhet är att jag bara för någon månad sedan kunde konstatera mitt släktskap med denne jarl, som strax därefter blev en aktuell historisk personlighet (eller nästan åtminstone). Så här ser släktskapet ut i rakt nedstigande led. Källor är Äldre svenska frälsesläkter och "Elgenstierna".

1. Karl (Bengtsson?) "döve" (ingen far till honom anges i Äldre svenska frälsesläkter, men han påstås i DN 29/11 ha hetat Bengtsson)
2. Karl Karlsson (Ulv)
3. Ulf Karlsson (Ulv)
4. Philippus Ulfsson (Ulv)
5. Bengt Philippusson (Ulv)
6. Gotskalk Bengtsson (Ulv)
7. Bengt Gotskalksson (Ulv)
8. Arend Bengtsson (Ulv)
9. Metta Arendsdotter (Ulv) gm Bengt Gregersson (Lillie)
10. Anna Bengtsdotter (Lillie) gm Erik Bengtsson Ryning
11. Märta Eriksdotter Ryning gm Jakob Turesson Rosengren
12. Magdalena Rosengren gm Kristoffer von Scheiding
13. Otto von Scheiding
14. Anna von Scheiding gm Georg von Schönfeldt
15. Anna Margareta von Schönfeldt gm Mattias Gyllentrost
16. Agneta Kristina Gyllentrost gm Samuel Engelcrona
17. Samuel Engelcrona
18. Samuel Efraim Engelcrona
19. Regina Elisabet Engelcrona gm Georg Göhle
20. Ulrika Vilhelmina Göhle gm Erik Edlund
21. Erik Bernhard Edlundh
22. Signe Ulrika Edlundh gm Per Adolf Strandberg
23. Greta Maria Strandberg gm Gustav Grönberg Den sistnämnda Greta, född 1901, var min mormorsmor.

Heikki Jokipii , Helsingfors:

Hej! Karl döve har också ättlingar i Finland – förutsatt att min släktledning är korrekt, förstås. Så här är jag släkt till Karl:

TABELL 1
1. Generation
Karl döve (Bengtsson)
Far: Bengt Snivil Folkenpoika (Folkunga)
† 1220
Barn
1) Karl Karlsson Ulv (Tabell 2)

TABELL 2
2. Generation
Karl Karlsson Ulv
Far: Karl döve Bengtsson (Tabell 1)
Barn
1) Ulf Karlsson Ulv (Tabell 3)

TABELL 3
3. Generation
Ulf Karlsson Ulv
Far: Karl Karlsson Ulv (Tabell2)
Barn
1) Philip Ulfsson Ulv (Tabell 4)

TABELL 4
4. Generation
Philip Ulfsson Ulv
Far: Ulf Karlsson Ulv (Tabell3)
Gift
Gödelin (Botzlana) Gotskalksdotter van Kyren
Barn
1) Bengt Philipsson Ulv (Tabell 5)

TABELL 5
5. Generation
Bengt Philipsson Ulv
Far: Philip Ulfsson Ulv (Tabell4), Mor: Gödelin (Botzlana) Gotskalksdotter van Kyren
Gift
Birgitta Magnusdotter Sparre Av Aspnäs
Barn
1) Gottskalk Bengtsson Ulv (Tabell 6)

TABELL 6
6. Generation
Gottskalk Bengtsson Ulv
Far: Bengt Philipsson Ulv (Tabell5), Mor: Birgitta Magnusdotter Sparre Av Aspnäs
Gift
Ingeborg Johansdotter Moltke
Barn
1) Bengt Gottskalksson Ulv (Tabell 7)

TABELL 7
7. Generation
Bengt Gottskalksson Ulv
Far: Gottskalk Bengtsson Ulv (Tabell6), Mor: Ingeborg Johansdotter Moltke
Gift
Birgitta Arendsdotter Styke
Barn
1) Arend Bengtsson Ulv (Tabell 8)

TABELL 8
8. Generation
Arend Bengtsson Ulv
Far: Bengt Gottskalksson Ulv (Tabell7), Mor: Birgitta Arendsdotter Styke
Barn
1) Bengt Arendsson Ulv (Tabell 9)

TABELL 9
9. Generation
Bengt Arendsson Ulv
Far: Arend Bengtsson Ulv (Tabell8)
Gift
Kerstin Davidsdotter Oxenstierna
Barn
1) Märta Bengtsdotter Ulv (Tabell 10)

TABELL 10
10. Generation
Märta Bengtsdotter Ulv
Far: Bengt Arendsson Ulv (Tabell 9), Mor: Kerstin Davidsdotter Oxenstierna
Gift
Åke Jöransson Tott
Barn
1) Kirstin ÅkesdotterTott (Tabell 11)

TABELL 11
11. Generation
Kirstin Åkesdotter Tott
Far: Åke Jöransson Tott, Mor: Märta Bengtsdotter Ulv (Tabell 10)
Gift
Johan Pedersson Bååt till Fituna
Barn
1) Erland Johansson Bååt (Tabell 12)

TABELL 12
12. Generation
Erland Johansson Bååt
Far: Johan Pedersson Bååt till Fituna, Mor: Kirstin Åkesdotter Tott (Tabell 11)
Gift
Margareta Dionysiosdotter Beurraeus
Barn
1) Ebba Bååt †1630 (Tabell 13)

TABELL 13
13. Generation
Ebba Erlandsdotter Bååt
Far: Erland Johansson Bååt (Tabell12), Mor: Margareta Dionysiosdotter Beurraeus
† 1630
Gift
Henrik Klausson Fleming
*15.08.1584, Åkersholm, †07.11.1650, Tukholma
Barn
1) Johan Fleming *24.06.1609, Fituna, †29.04.1646 (Tabell 14)

TABELL 14
14. Generation
Johan Henriksson Fleming
Far: Henrik Klausson Fleming, Mor: Ebba Erlandsdotter Bååt (Tabell13)
* 24.06.1609, Fituna † 29.04.1646
Barn (oäkta med N.N.)
1) Ebba Fleming (Tabell 15)

TABELL 15
15. Generation
Ebba Johansdotter Fleming
Far: Johan Henriksson Fleming (Tabell 14)
Gift
Henrik Falkenhagen
*1605, †1675
Barn
1) Maria Falkenhagen *1670, †01.02.1740 (Tabell 16)

TABELL 16
16. Generation
Maria Henriksdotter Falkenhagen
Far: Henrik Falkenhagen, Mor: Ebba Johansdotter Fleming (Tabell15)
* 1670 † 01.02.1740
Gift
Christian Johansson Thauvonius
*1666, †1736
Barn
1) Maria Thauvonia *1696, †03.10.1762, Suomusjärvi (Tabell 17)

TABELL 17
17. Generation
Maria Christiansdotter Thauvonia
Far: Christian Johansson Thauvonius, Mor: Maria Henriksdotter Falkenhagen (Tabell 16)
* 1696 † 03.10.1762, Suomusjärvi, Taipalo
Gift
Christian Ericuksenpoika Orenius
*1700, †1770
Barn
1) Christian Orenius *30.04.1733, Suomusjärvi, †30.04.1803 (Tabell 18)
(Christian Orenius och Maria Thauvonius hade också en dotter Maria, som blev stammor för stora släkten Sohlberg i Finland)

TABELL 18
18. Generation
Christian Christiansson Orenius
Far: Christian Ericuksenpoika Orenius, Mor: Maria Christiansdotter Thauvonia (Tabell17)
* 30.04.1733, Suomusjärvi, Taipalo † 30.04.1803
Gift
Maria Eriksdotter Löffström
*1739, †1809
Barn
1) Stina Orenius *27.11.1777, Åbo, †27.11.1847 (Tabell 19)

TABELL 19
19. Generation
Stina Christiansdotter Orenius
Far: Christian Christiansson Orenius (Tabell18), Mor: Maria Eriksdotter Löffström
* 27.11.1777, Åbo † 27.11.1847
Gift
Anders Sederström
*1772, †1842
Barn (oäkta, far N.N., kanske A. Sederström, men inga bevis för det)
1) Carl Orenius, senare Sederström *17.05.1802, Åbo, †30.05.1869, Raumo (Tabell 20)

TABELL 20
20. Generation
Carl Sederström
Mor: Stina Christiansdotter Orenius (Tabell19)
* 17.05.1802, Åbo † 30.05.1869, Raumo
Gift
Magdalena Sofia Henriksdotter Ingman (Sederström)
*20.05.1804, Åbo, †12.01.1872, Raumo
Barn
1) Gustav Adolf Sederström *07.10.1838, Raumo, †16.06.1878, Raumo (Tabell 21)

TABELL 21
21. Generation
Gustav Adolf Carlsson Sederström
Far: Carl Stinanpoika Sederström (Tabell20), Mor: Magdalena Henriksdotter Ingman
* 07.10.1838, Raumo † 16.06.1878, Raumo
Barn (oäkta, mor Ida Södersund)
1) Ellen Sofia Södersund *16.06.1872, Raumo, †1944, Raumo (Tabell 22)

TABELL 22
22. Generation
Ellen Sofia Gustavsdotter Södersund (Friberg)
Far: Gustav Adolf Carlsson Sederström (Tabell21), Mor: Ida Johansdotter Södersund
* 16.06.1872, Raumo † 1944, Raumo
Gift
Viktor Otonpoika Friberg
*15.10.1870, Raumon maasrk, †1938, Raumo
Barn
1) Signe Sofia Friberg *20.12.1896, Raumo, †29.04.1966, Raumo

TABELL 22
Signe Sofia Kuutia (född Friberg)
*20.12.1896, Raumo, †29.04.1966, Raumo
Gift
Kustaa Jalmari Kuutia * 20.12.1896 Pyhäranta, † 29.4.1966 Raumo
Barn
1) Kirsti Kuutia *18.7.1923 Raumo

TABELL 23
Kirsti Jokipii (född Kuutia)
18.7.1923 Raumo
Gift
Mauno Jokipii *21.8.1924 Helsingfors
Barn:
1) Heikki Jokipii *20.1.1950 Helsingfors

TABELL 24
Heikki Jokipii

Anita Hultgren:

Hej! Här kommer min härstamning till Karl den döve. Jag börjar väl med mig själv:

Anita Hultgren
Kurt Svensson
Oscar Wilhelm Svensson
Lovisa Charlotta Carlsdotter Stjärna
Anna Maria Andersdotter
Anders Andersson
Barbro Margareta Runberg
Catharina Sabina Ryhzelius
Margareta Blom
Märta Luth
Axel Månsson Luuth
Märta Persdotter
Ebba Axelsdotter Natt och Dag
Axel Johansson Natt och Dag
Margareta Axelsdotter Bielke
Anna Eriksdotter Leijonhuvud
Erik Abrahamsson Leijonhuvud
Birgitta Månsdotter Natt och Dag
Måns Bengtsson Natt och Dag
Kristina Magnusdotter (leopard)
Margareta Lidinvardsdotter
Kristina Magnusdotter
Birgitta Knutsdotter (lejonbjälke)
Ingeborg Ulfsdotter Ulv
Ulv Karlsson Ulv
Karl Karlsson Ulv
Karl den döve.

Mikael Wikman:

Linköping i Skäggetorp anno et die ut supra dictis

Hej! Jag har noterat, att redaktionen i notisen den 10. ds angående Karl döves ättlingar uppmanar de av RÖTTERs läsare, som själva härstammar från Karl döve, att höra av sig och berätta hur. Jag har själv ett antal härstamningslinjer från Karl döve (men har inte räknat efter hur många), bland annat via min mormors mormors morfars morfars farfars farmors farmors far Arend Persson (Örnflycht) till Ornäs (mest känd för episoden om Gustav Erikssons [Vasa] besök å Ornäs, då den blivande konungen räddades undan hans försåt genom Arend Perssons hustru Barbro Stigsdotters ingripande), vars mor Karin Arendsdotter tillhörde ätten Ulv och var dotter av Karl döves sonsons sonsons sonsons son Arend Bengtsson (Ulv) och Birgitta Bengtsdotter (Natt och Dag).

Gunilla Önnberg:

Hejsan, Vad kul att museet köpte in sigillet, då kanske man kan få se det någon gång när man kommer till Stockholm. Jag skulle tala om att min man härstammar från honom (enligt "Äldre Svenska frälseätter"). Det är på hans farfar Emanuel Önnbergs sida. Hans farmors mor Anna Lisa Dejenberg, hennes mor av släkten Belfrage. skickar en länk till min utredning som finns på min hemsida. Där kan ni klättra i trädet. [http://hem.passagen.se/onnberg/k-farfar/4177.htm].

Magnus Gustafsson:

Hej! Jag läste vad ni skrivit om ättlingar till Karl den döve! Många släktforskare har nog läst Jan Guillous böcker om Arn Magnusson och hans sonson Birger Jarl, men rent genealogiskt vad är saga och vad är korrekt?! Ett sätt att svara på denna fråga är att publicera en antavla över Birger Jarl respektive Karl den döve! Och sedan är det upp till läsaren av böckerna att jämföra. Det lär nog bli en del diskussioner också.... Hoppas Ni nappar på tipset! God Jul och Gott Nytt År

Tohra Bohlin Stedman:

Hej! Liksom många andra härstammar jag från Karl Döve eller Karl den döve, som han också kallas i litteraturen. Jag gjorde ett försök att posta min härstamning redan samma dag jag såg efterlysningen första gången men lyckades inte få iväg mitt e-mail, så jag gör ett nytt försök. Karl den döve är min farmors farmors farmors farfars morfars morfars mormors mormors morfars farfars farfars far.

Karl Döve
Karl Karlsson Ulv
Ulf Karlsson Ulv
Philip Ulfsson Ulv
Ulf Philipsson Ulv
Staffan Ulvsson Ulv
Kristina Staffansdotter Ulv
Ingrid Bengsdotter (Vinstorpaätten)
Anna Gustafsdotter Stenbock
Estrid Arvidsdotter Drake af Intorp
Estrid Pedersdotter Stierna
Nils Isaksson Halvhjort
Catharina Nilsdotter
Jon Jonsson
Catharina Palmgren
Johan Pahl
Matthias Pahl
Brita Pahl
Carl Georg Furtenbach
Carolina Furtenbach
Lennart Hollström
Amanda Hollström
Per Gustaf Bohlin
Thora Bohlin

Källor: Äldre svenska frälsesläkter, Elgenstierna, Börje Furtenbach: Furtenbachska släktboken, Svenska släktkalendern, Släkt och Hävd, Historisk Tidskrift, etc. Exakta källhänvisningar lämnas gärna på begäran! Jag kan också lämna en antavla för Karl den döve, men det får bli en annandag! Hälsningar! Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. , Norra Esplanaden 11, 343 30 Älmhult.

KARL DÖVES URSPRUNG

Att Karl döve har oräkneligt många ättlingar i dag är uppenbart efter dessa vittnesmål om olika härstamningslinjer från honom. Men, som Magnus Gustafsson undrar, hur ser hans egen härstamning ut? Har någon ställt samman hans antavla? Nättidningen RÖTTER publicerar den gärna under förutsättning att den är försedd med noggranna källhänvisningar till relevant litteratur. // Håkan Skogsjö, redaktör

Mejl från Yvonne Korn (dec 2001): Har gjort en snabb sammanställning av Karl döves anor med källor som Svenskt biografiskt lexikon, professor Herbert Saroyans databas över europeiska kungahus, Lagerqvist/Åbergs Litet lexikon över Sveriges regenter, Äldre svenska frälseätter samt flera svenska uppslagsverk, bl.a. NE. Många frågetecken återstår att reda ut! Jag är inte ättling till Karl döve, däremot troligen till hans brorson Birger jarl via dennes oäkte son Greger. Skulle gärna se en mycket nogrannare genomarbetad antavla såsmåningom.Mvh,Yvonne

1 Karl döve (Bengtsson), död 1220.
Barn utan känd moder:
Ulf fase (Karlsson), död 1248. Jarl. Gift med NN (trol dotter till Folke jarl).
Karl (Karlsson). Levde trol 1252.

*** I ***

2 Bengt snivil.
Barn utan känd moder:
Magnus minnesköld, död 1208 31/1. Bosatt i Bjälbo (E). Gift 1195 ca? med Ingrid Ylva, död 1251. Bosatt i Bjälbo (E).
Birger brosa (Bengtsson), död 1202. Jarl. Gift med Birgitta Haraldsdotter.
Karl döve (Bengtsson), se ana 1.

*** II ***

4 Folke "den tjocke". Regent, tidigt 1100-tal. Gift med nästa ana
Barn:
Bengt snivil, se ana 2.
Knut . (SBL).

5 Ingegerd av Danmark. Gift med föregående ana

*** III ***

10 Knut II "den helige" av Danmark, död 1086 10/7 i Odense, Danmark. Kung av Danmark. Gift med nästa ana
Barn (oklart om Adele av Flandern var mor till dem, se diskussion i Anbytarforum):
Cecilia Knutsdotter. Gift med Erik. Jarl i Västergötland.
Karl den danske.
Ingegerd av Danmark, se ana 5.

11 Adele av Flandern, född ca 1060, död i april 1115. (HS). Huruvida hon var mor till de barn som nämns ovan är oklart. Hennes härstamning kan föras tillbaka till Karl den store.

*** IV ***

20 Sven II "den kvinnsamme" Estridsson. Kung 1042–47 Skåne, 1043–76 DK.
Barn utan känd moder:
Knut II av Danmark, se ana 10.

*** V ***

40 Ulf "jarl" Torgilsson, död 1026 i Roskilde, Danmark. Jarl av Skåne. (HS). Gift med nästa ana
Barn:
Sven II "den kvinnsamme" Estridsson, se ana 20.

41 Estrid Svensdotter av Danmark. Död 1020 ca. Gift med föregående ana
Gift med Richard II av Normandie.

*** VI ***

82 Sven I "tveskägg", kung av Danmark 985–1014, död 1014 3/2 i Gainsborough, England. Gift med nästa ana
Barn:
Estrid Svensdotter av Danmark, se ana 41.

83 Gunhild av Venden? och/eller Swietoslawa? (Gunhild) av Böhmen. (enl sägner "Sigrid Storråda"). Gift med föregående ana

*** VII ***

164 Harald "blåtand", kung av Danmark ca 935–85. Död 986–987.
Barn utan känd moder:
Sven I "tveskägg" av Danmark, se ana 82.

*** VIII ***

328 Gorm "den gamle", kung av Danmark ca 910–35. Död före 950. Gift med nästa ana
Barn:
Harald "blåtand" av Danmark, se ana 164.

329 Tyra "danebod", drottning av Danmark, död ca 935. Gift med föregående ana

*** IX ***

656 Hardeknut.
Barn utan känd moder:
Gorm "den gamle" av Danmark, se ana 328.

658 Harald Klak. Dansk småkung?.
Barn utan känd moder:
Tyra av Danmark, se ana 329.
Tyrrni. Gift med Sigurd hjort. Kung av Hringerike.

 


 

RÖTTERS FÖRSTASIDOR

 

Här nedan finns de två förstasidestexter som var publicerade i december 2001 angående försäljningen av Karl döves sigillstamp.

10 december 2001 - Kanske härstammar du också från Karl döve

stamp3Häromdagen såldes jarlen Karl döves sigillstamp för 800.000 kronor. Och författaren Jan Guillou var beredd att betala två miljoner för det 800 år gamla föremålet. RÖTTER frågade läsekretsen om någon kände till ifall Karl döve har några ättlingar i dag. Svaret är ja – väldigt många. Mikael Wikman har meddelat redaktionen att Karl döve själv tillhörde Folkungaättens (Bjälboätten) huvudstam och att han är stamfader för den ätt som bar en tillbakaseende ulv i sitt vapen och av senare tiders genealoger just fått benämningen Ulv. Det innebär, skriver Wikman, att en stor del av dem som räknar anot från det gamla svenska frälset räknar härstamning från Karl döve. Den som vill luska mer kring detta bör bland annat läsa Äldre svenska frälsesläkter, del I:3 (om ätten Ulv) och Svenska medeltidsvapen II (1982) av Jan Raneke. Det var Historiska museet i Stockholm som köpte stampen till det praktfulla ryttarsigillet tack vare bidrag från enskilda. Om du själv är ättling till Karl döve, hör gärna av dig till redaktionen och berätta hur. Foto: Statens historiska museum / Christer Åhlin.

29 november 2001 - Karl döves sigillstamp såld för 800.000

Jarlen Karl döves sigillstamp såldes i dag hos en auktionsfirma i Stockholm för inte mindre än 800.000 kronor. Det var en privatperson som bjöd ut den till försäljning och vinnare i budgivningen blev glädjande nog Historiska Museet i Stockholm. Karl döve var bror till Birger Brosa. Han blev jarl 1219 under kung Johan Sverkersson men stupade redan året därpå i Estland. Han var far till jarlen Ulf Fase och farbror till Birger Jarl. Kulturhistoriskt är den 800 år gamla stampen till det praktfulla ryttarsigillet ett mycket märkligt föremål. Det är den enda bevarade medeltida stamp som tillhört en svensk, furstlig person, och den lär också vara det äldsta föremålet i Sverige som går att knyta till en enskild person, känd till namnet. Historiska museet kunde köpa den tack vare bidrag från enskilda. Vad Nättidningen RÖTTER däremot inte vet på rak arm är om den gamle jarlen har några ättligar i dag. Men den saken kan säkert läsekretsen hjälpa till att reda ut?

 

 

Dokument från en okänd utvandring

En artikel ur Släkthistoriskt Forum 2/04 skriven av Hans Egeskog

Telefonen ringer. Medarbetarna tittar in genom dörren och kommer med frågor och förslag, samtidigt som mannen på stolen framför mig försöker berätta om hur det hela började och vart det är på väg. Bara en månad återstår innan det är premiär och i veckan har utställningslokalerna börjat fyllas med inredning. Men mycket återstår innan premiärpubliken kommer den 24 april.

Jag sitter på Christer Blomstrands tjänsterum på Emigrantinstitutet i Växjö och försöker skapa mig en uppfattning om den kommande utställningen om utvandringen från Sverige till Sydafrika. Det är inte lätt. Vare sig för mig, för Christer eller för arkivarien Christina Persson som också deltar i samtalet – och i förberedelserna.
Men låt oss ta det från början.
Christer Blomstrand är i botten journalist med många års arbete i södra Afrika bakom sig. Han har också arbetat som korrespondent i Sverige för sydafrikanska tidningar och tidskrifter. För tolv år sedan, började han samla material om den nästan helt okända svenska emigration till Sydafrika.
– Men det var egentligen först sedan jag fått kontakt med Svenska Emigrantinstitutet som projektet tog fart på allvar, tycker Christer.
Från början var det mest forskningsresande – som Linnélärjungarna Andreas Sparrman, som bodde nio år i Kapprovinsen, och Carl Peter Thunberg som var där i tre år innan han for vidare till Kina och Japan – eller sjömän som slog sig ner i landet.
– Denna emigration började redan under 1700-talet. Men under 1800-talet förekom också att hela grupper av svenskar reste ut för att bygga sig en ny framtid.
En av de första större grupperna som utvandrade reste från Kalmar med skeppet Octavia i augusti 1863 under ledning av Oscar Wilhelm Alarik Forssman. Denne var född i Kalmar 1822 och hade redan omkring 1843 av okänd anledning rest till Kaplandet där han under några år arbetade med en sockerplantage i Natal innan han flyttade till den 1838 bildade Sydafrikanska republikens första huvudstad Potchefstroom. 1862 återvände han till Kalmar och organiserade den expedition som året därpå lämnade staden med Sydafrika som mål. När Oscar Forssman återkom till staden hade han sällskap av två afrikanska kvinnor, Sara Magdalena och Dina Maria. Sara Magdalena stannade tillsammans med sin dotter Millan kvar i Kalmar då Forssman återvände söderut. Millan blev där en känd och uppskattad pianolärarinna. Den kända missionssången "Svarta Sara" har tillkommit med Sara Magdalena som inspiration.

Dokumentär i TV

Med ombord på Octavia 1863 var ett 60-tal personer, både familjer och ensamstående. Anmärkningsvärt många av dem som reste var unga ensamma kvinnor. Kanske berodde detta på att många av de svenskar som redan fanns i Sydafrika var ogifta män, som hoppades kunna bilda familj med sina nyinflyttade landsmaninnor.
Just denna grupp resenärer från Kalmar kommer under början av maj att skärskådas i en dokumentär i SvT gjord av frilansjournalisten Marika Griesel. Men utställningen i Växjö har ambitionen att spegla utvandringen i ett större perspektiv.
– Vi vill gärna visa vad det blev av denna lilla grupp svenska emigranter. Det visar sig nämligen att många av de totalt ca 6 000 som emigrerade till Sydafrika gjorde bestående insatser både inom administration, näringsliv, politik och vetenskap, fortsätter Christer.
Han pekar t.ex. på att talmannen i det nuvarande sydafrikanska parlamentet är svenskättling. Eller att världens tredje största bryggeri, South African Breweries, en gång startades av emigranten Letterstedt från Sverige.

Många blev framgångsrika

– Alla blev naturligtvis inte framgångsrika. Alla stannade inte ens kvar i landet, utan återvände hem eller emigrerade vidare till andra länder. Men det är påtagligt många som det gick bra för i deras nya hemland, konstaterar Christer Blomstrand.
– Och dessutom innehåller det material vi fått fram hur mycket äventyr som helst och en lång historia om enskilda personers livsöden.
Det finns inte mycket skrivet om den svenska emigrationen till Sydafrika. De enda två böcker som Christer anser sig kunna rekommendera är dessutom inte skrivna av svenskar!
– Det är avhandlingar skrivna av professor Alan H. Winquist, "Scandinavians and South Africa" som kom 1978, och "An African Alternative. Nordic Migration to South Africa 1815–1914" av Eero Kuparinen från 1991. Winquist är amerikan och sonson till en svensk i Sydafrika, medan Kuparinen är finländare.
Den kommande utställningen i Växjö bygger dock inte på dessa forskningsrapporter. Nästan uteslutande handlar det istället om nyupptäckt material, hämtat från byrålådor och vindar, som i vissa fall kommer att förändra historieskrivningen för den sydafrikanska republiken!

Nyupptäckt material

Under de tolv år som Christer samlat material om den svenska Sydafrikaemigrationen har han knutit många kontakter med ättlingar till dem som utvandrade, och med släktingar som stannade kvar hemma. Han har fått låna bevarade dagböcker, tidningsartiklar, brev och kort som skickats mellan länderna.
I detta material av både skriftlig och fotografisk dokumentation finns t.ex. uppgifter om att guldfälten kring Johannesburg var kända i den svenska gruppen omkring tio år innan den tidpunkt som hittills hävdats.
Utöver insamlandet av privat material så har Christer Blomstrand och Christina Persson också knutit värdefulla kontakter med museet i Potchefstroom. Där fick de bl.a. syn på fotografen Aguste d´Astres samling av glasplåtar från ca 1860 och några år in på 1900-talet.
d´Astre var för övrigt släkt med Oscar Forssman genom att Forssman var gift med d´Astres moster.
Hela hans ateljé skänktes till museet i Potchefstroom efter hans död. Där har materialet stått sedan dess utan att museet haft vare sig resurser eller kunskaper nog för att katalogisera och registrera materialet.

Ovärderlig fotosamling

Till utställningen i Växjö har Christer Blomstrand och Christina Persson fått låna ett 60-tal porträtt och vyer, och i samarbete med efterlevande har många av personerna på glasplåtarna också kunnat identifieras som ättlingar till de utvandrade svenskarna.
– Efter att ha träffat representanter både för provinsregeringen i North West province, borgmästaren i Potchefstroom och museets styrelse har vi beslutat att inleda ett samarbete mellan museet och Svenska Emigrantinstitutet på flera nivåer, berättar Christina Persson.
– Bland annat skall vi gemensamt registrera samlingarna och göra dem tillgängliga för allmänheten. Tills nu har glasplåtarna i stort sett varit helt okända där de stått i lådor och kartonger i museets lager, inte sällan utsatta för både fukt, hetta och andra angrepp. En del av glasplåtarna har spruckit, men alla går fortfarande att rädda, tror Christina.
Det visade sig också att museet i Potchefstroom och Emigrantinstitutet i Växjö gick och närde samma dröm: att göra om institutionen till ett multietniskt centrum. De planerna går nu vidare i samverkan mellan Sydafrika och Sverige.
– På det här sättet vill vi ge historien en koppling till nuet.
När du läser detta har utställningen i Växjö kanske redan invigts. Men när det skrivs återstår många arbetstimmar för Christer och Christina. Har du vägarna förbi Växjö under sommaren så tycker jag absolut att du bör stanna till och lära dig mer om en utvandring vi inte kände till särskilt mycket om. Jag garanterar att det är värt besväret.

shf0421a

När Släkthistoriskt Forum besökte Utvandrarnas Hus i Växjö hade utställningen om Sydafrikaresenärerna ännu inte färdigställts. Men Christer Blomstrand och Christina Persson hade bråda dagar för att få allt klart till invigningen.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 2 2004.

 

Gustafs imponerande livsverk har fått eget liv

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 1/04 av Hans Egeskog

Jag har mött många personer som åstadkommit imponerande forskningsresultat under de år som jag själv forskat och beskrivit släktforskningen i olika sammanhang. Men få av dem har kunnat visa upp sådana resultat som Gustaf Hermansson i Dingle. Och ingen har haft hans förutsättningar!

Jag träffar snart 93-årige Gustaf och dottern Kerstin Hermansson i deras hem i Lundbo norr om Dingle, alldeles vid den gamla landsvägen som leder från Uddevalla upp mot den norska gränsen. Mitt ressällskap är Nils Marelius från Uddevalla, som både genom sitt civila arbete inom svenska kyrkan och genom släktforskningen många gånger haft anledning att studera och imponeras av Gustaf Hermanssons arbete.

Numera blir det inte mycket forskning gjord hemma hos Gustaf. Åldern börjar ta ut sin rätt. Men glimten i ögonen och intresset för släktforskningen har inte försvunnit. Och resultaten han uppnått speglas inte minst av alla bevis på uppskattning i form av diplom och andra utmärkelser som pryder väggarna i det kombinerade kontoret och sovrummet.

1991 fick han Bohuslandstingets kulturstipendium. Två gånger, 1980 och 1992, har han fått samma utmärkelse av Munkedals kommun. Bakom dessa och andra utmärkelser ligger en livsgärning utöver det vanliga. Låt oss börja från början.

Amputerade vänster arm

Gustaf Hermansson föddes den 7 maj 1911 i ett bondehem. Han började sitt yrkesliv som snickare, men den karriären blev inte långvarig. 20 år gammal råkade han ut för en olycka som tvingade honom att amputera vänster arm. Han fick byta yrkeskarriär.

– Jag började åka runt i trakten med ett ambulerande tröskverk. Det kunde bli bortåt 90 gårdar som fick besök under en säsong så det var hårt jobb i ur och skur, berättar Gustaf.

Men även detta arbete tvingades han lämna 1935. Då drabbades han av reumatisk värk, kanske till följd av allt utomhusarbete i varierande väder. Men det var inte det värsta. Året därpå, 1936, drabbades familjen av polio. Två av hans bröder dog och själv hamnade Gustaf i sjuksängen.

Prognosen han fick av läkarna var inte nådig. Han skulle bli sängliggande och rullstolsburen resten av livet. Ett hårt slag för en 25-åring.

– Det där accepterade jag inte! säger Gustaf trotsigt.

– Allt jag ville var att komma bort från lasarettet så att jag kunde börja träna upp styrkan i benen igen.

Mot läkarnas prognoser påbörjades nu en mycket lång uppförsbacke. Med en vilja av stål tränade Gustaf dagarna i ända, tills han en dag åter kunde stå på sina förlamade ben. Det var lycka! Sedan började den mödosamma vägen att ånyo lära sig att gå. Det tog tre år av idogt arbete innan han, först med hjälp av kryckor och senare med käpp, åter kunde förflytta sig.

Men varje steg var en kraftansträngning. Efter sjukdomen har Gustaf aldrig kunnat bära med sig mera än högst två kilo i en axelremsväska.

Att fortsätta med den ambulerande tröskningen var inget alternativ längre. Hans bröder tog vid. Gustaf själv blev köpman i stället och startade en maskinaffär för lantbruksmaskiner, en verksamhet han drev i 40 år fram till pensioneringen. Även i denna verksamhet var Gustaf Hermansson en föregångsman. Han var först i landet med att sälja maskiner direkt från lager. Kunderna kunde köra ut från affären i Lundbo med den maskin de just köpt.

gustaf hermansson

Resor till Göteborg

Men man får inte kulturstipendium för att man är en duktig försäljare av lantbruksmaskiner. Det är istället en frukt av vad Gustaf Hermansson ägnat de senaste 30 åren av sitt liv åt. Släkt- och hembygdsforskning.

Intresset fanns redan tidigt. Svarteborgs socken där Gustaf växte upp var också hemvist för hans egen släkt i många generationer bakåt. Det visste han kanske inte då han började intressera sig för släkten. Men känslan för hembygden satt – och sitter – mycket djupt hos Gustaf.

Nu kom hans affärskontakter väl till pass. När intresset vaknade började han nämligen låna hem gamla handlingar från gårdarna runt om i bygden för att skriva av dem. Därefter följde flera intensiva forskningsår. En gång i månaden ställdes kosan till Göteborg och landsarkivet, där Gustaf Hermansson mödosamt tydde sig igenom de ibland mycket svårtolkade kyrkböckerna från Svarteborgs socken. Ofta hade han med dottern Kerstin både som sällskap och chaufför. Och hemma på Lundbo deltog även hustrun Ruth i arbetet.

Till slut, efter tre års resande, avskrivning och renskrivning, var Svarteborgs kyrkoböcker från 1683-1860 och husförhörslängderna t.o.m. 1898 klara. De omfattar nu elva A4-pärmar bräddfyllda med avskrifter.

3 300 sidor avskrifter

Vad göra? Jo, nu vidtog kompletteringsarbete och bearbetning. Kompletteringarna består bl.a. i avskrifter och kopiering av husförhörslängder, bouppteckningar och mantalslängder från grannsocknarna Bottna, Kville och Svenneby, liksom naturligtvis från Svarteborg. Även socknarna Foss och Håby har Gustaf gått igenom. Totalt omfattar materialet omkring 3.300 sidor. Bearbetningen av materialet har resulterat i flera hundra olika släktutredningar.

– En fyller en hel pärm, men de flesta omfattar ett tiotal blad, berättar Gustaf.

Det blev snart känt i bygden vad Gustaf höll på med. Många hörde av sig och ville veta om han funnit något om deras släkt. I utbyte mot en släktutredning fick Gustaf ibland lov att låna och kopiera gamla foton som fanns spridda hos folk i byrålådor och album, på vindar och i finrum. Av den samlingen har blivit en hembygdsförening skulle man kunna säga. Gustaf tog naturligtvis initiativet även till den år 1974, och var också mannen bakom köpet av Fiskebo gamla skola, som på så sätt räddades och nu är Svarteborgs hembygdsgård.

– En antavla är som ett kycklingnät på sned. Oavsett var du börjar så löper trådarna obönhörligt ihop, säger Gustaf med sin erfarenhet i mellersta Bohusläns släkter.

I sitt eget kycklingnät har han nått ner till 1470-talet där han fann en kyrkobyggare som bl.a. var verksam då Tossene kyrka byggdes.

– Men skall man komma riktigt långt bak i tiden i dessa trakter så måste man åka till Köpenhamn där arkivalierna från Bohusläns danska tid förvaras, konstaterar Gustaf.

Släktträffen

En släktforskare måste naturligtvis även anordna en släktträff för att inte helt förlora sig i arkivens döda människor utan även ta del av vad de levande har att berätta. Det har naturligtvis även Gustaf Hermansson gjort.

Han har anordnat fem stora släktträffar. En av dem, som berörde mormoderns släkt, är smått legendarisk i dessa trakter av Bohuslän och föranledde även en utryckning från Göteborg i det att GT:s fotograf och reporter var på plats. Samlingen ägde rum på Åtorps herrgård 1982 och Gustaf hade tagit i ordentligt. Det fanns plats för 400 personer. Men utrymmet räckte inte till! 850 personer hade velat vara med om de bara fått plats. Till slut blev det 450 personer från Sverige, Norge, Danmark och USA som kom!

Gustafs mormor hette Matilda Johannesdotter och var född 1854. Hennes släkt har Gustaf kunnat följa i många generationer, tillbaka till ca. 1610. Nästa alla generationerna har anknytning till Svarteborg:

Johannes Sifversson, född 1795
son till
Helena Göransdotter, född 1764
dotter till
Göran Hansson, född 1732
son till
Maria Gottfridsdotter Pohl, född 1702
dotter till
Gottfrid Pohl, född 1663, pistolsmed från Königsberg och gift med Annika Schröder, född 1673
dotter till
Svein Schröder, född 1643, pistolsmed i Svarteborg
son till
Goritz Schröder, pistolsmed från Mecklenburg som kom till Uddevalla omkring 1610.

Professorerna

Från denna långa anlinje har många grenar utgått. Flera av dem har blivit berömda inom olika områden. Minst fyra av Goritz Schröders efterkommande har blivit professorer. Mest kända av dem är kanske skalden Thomas Thorild som var professor i Greifswald i Tyskland där han också dog 1808. Han har släktkontakter med de äldre grenarna av Schrödersläkten, även om hans släktskap inte är fullt utredd ännu.

Men i hembygden är professorn i fysiologi Anton Julius Carlson (1875-1956) mycket ihågkommen. Han föddes i Svarteborg men utvandrade till USA som 16-åring och blev där i sinom tid rådgivare åt president Herbert Hoover på 1920-talet och ordförande för USA:s då samtliga 14.000 professorer.

Minnet av honom firades 1975 i Svarteborg då en minnessten avtäcktes med anledning av hundraårsdagen av hans födelse under överinseende av bl.a. Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. Vem som tog initiativet till minnesstenen har ni säkert redan gissat!

Under åren av forskning har Gustaf Hermansson naturligtvis kommit att stöta på många levnadsöden. Ett som fäst sig i hans minne är Julius Herman Johannesen som på 1870-talet lämnade en torftig tillvaro i hemlandet för att söka lyckan i Norge. Han vandrade till Moss där han fick arbete. Kvar i hemlandet lämnade han sin fästmö Lena Gustavsdotter från Hede.

Men hon nöjde sig inte med att vänta. I stället tog hon en nödtorftig matsäck som skulle räcka hela vandringen och hängde sina kängor på ryggen - dem ville hon ju spara! Hon vandrade barfota i sommargräset, mest nattetid, och vilade på dagarna. Det tog flera dagar att vandra de många milen till Moss för att hon där skulle återförenas med sin tillkommande.

Åren i hembygdsrörelsen har inte bara satt avtryck i form av avskrifterna och hembygdsgården. Gustaf startade torpinventeringen i Svarteborg med studiecirklar i varje rote, och var också drivkraften bakom de studiecirklar som genomförts om dialektord på "svarteborgska".

Det är inte lite han hunnit med i sitt långa liv, Gustaf Hermansson, med tanke på att han som 25-åring förutspåddes sitta stilla resten av livet. Det har han inte gjort!

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 1 2004

 

Gastelyckan – ett skånskt samarbetsprojekt

En artikel ur Släkthistoriskt Forum 5/04 skriven av Hans Egeskog

Det ser ut som vilket kontorshus som helst när man närmar sig den låga vita byggnaden i Lunds utkanter. Men innanför väggarna väntar ett spännande material på nutida och framtida forskare. Välkomna till ett besök på Arkivcentrum Syd i Gastelyckan.

Redan tidigt blev landsarkivet i Lund trångbott. Det fick till följd att en mängd material lades i depå på olika ställen runt om i Lund, i källare och lagerlokaler. Trots detta räckte inte lokalerna till och ett nybygge blev nödvändigt. Först byggdes en ny arkivbyggnad i vinkel mot det gamla sekelskifteshuset vid Dalbyvägen. Denna byggnad stod klar runt 1970, men blev även den snart fylld och drygt tjugo år senare var det dags för nästa nybygge. Även denna gång gick tankarna först till en tillbyggnad i anslutning till de befintliga lokalerna. Men den tanken slogs snart ur hågen. Det skulle helt enkelt bli för dyrt. Och någon ytterligare möjlighet till tillbyggnad fanns inte.

– Vi var tvungna att hushålla så mycket vi kunde med de medel som stod till buds, berättar nuvarande landsarkivarien Jan Dahlin, som själv började arbeta på landsarkivet 1975.

Gastelyckan

Därför började man rikta blickarna mot Gastelyckans industriområde som växt upp öster om staden och E 22. Här ute fanns lediga industribyggnader och mark att expandera på. 1993 togs en byggnad i bruk och 1997 nästa. Utöver arkivalier kom de att hysa bokbinderi och en del andra servicefunktioner.

– Ute på Gastelyckan fick vi betydligt mer lokaler till en lägre kostnad än vad som hade varit fallet om vi byggt här i parken, säger Jan Dahlin.

Men arkivalierna fortsatte att strömma in och krävde mer plats. Inte minst i samband med länssammanslagningen 1997/98. Därför var det dags att åter sätta spaden i jorden ute i Gastelyckan. Och för ett år sedan stod ytterligare en byggnad klar.

Denna gång är det dock inte bara landsarkivet som står bakom nybygget. Istället är det Lunds universitet, Region Skåne, Polismyndigheten i Skåne, Stadsarkivet i Lund och Skånes Arkivförbund som tillsammans med Landsarkivet satsat på ett gemensamt arkivcentrum med gångbro över till de tidigare lokalerna på andra sidan vägen. Och dessutom finns en annan viktig part med, nämligen släkt- och hembygdsforskarna, företrädda av DIS Syd och Skånes Genealogiska Förbund (SGF).

Första hedersmedlemmen

Landsarkivet i Lund har länge haft ett gott renommé bland amatörforskarna. Det har "alltid" varit goda relationer mellan arkivet och de icke proferssionella användarna. En orsak till detta heter Allan Olsson.

Han började på landsarkivet 1938 och avancerade innan sin pensionering 1984 till arkivarie.

– Han var en man ur folkdjupet, som förde med sig en demokratisk syn på släkt- och hembygdsforskning in i arkivvärlden. Och han har i sin tur uppfostrat flera generationer arkivpersonal här i samma anda, berättar Jan Dahlin som själv är en av de "utbildade".

Den saken bekräftas också av Berit Aronsson i SGF:s styrelse.

– Allan Olsson har haft stor betydelse för släktforskningens anseende här i Lund. Så blev han också den allra första hedersmedlemmen i SGF.

Förbundet bildades 1987, men var tidigare under 50 år verksamt under namnet Skånes Genealogiska Förening. Idag är 19 föreningar med sammanlagt omkring 4 000 medlemmar med i Förbundet. Men alla skånska släktforskarföreningar är inte med.

– Vårt mål är naturligtvis att alla Skåneföreningarna skall vara med. Men där är vi inte ännu, säger Berit Aronsson.

Redan tidigt hade släktforskarna goda relationer med landsarkivet. När man för fem år sedan blev av med sin lokal, då landstinget som man hyrde av behövde den för egen verksamhet, ställde landsarkivet upp med utrymme. På "hyllan" i forskarsalen fick SGF ställa upp sitt omfattande bibliotek.

– Vi hade utrymme över som vi inte kunde använda till förvaring av arkivalier. Så det var inget svårt beslut att upplåta plats åt SGF, säger Jan Dahlin.

Fler jourhavande

I gengäld fick SGF lov att ställa upp med "jourhavande släktforskare" i forskarsalen, en service som i första hand går ut på att hjälpa ovana forskare tillrätta.

Två av dem som på detta sätt involverades i landsarkivets service var Christer Hultgren och Bertil Thörn. Dessa båda är fortfarande engagerade och Christer arbetar t.o.m. på halvtid med uppgift att hjälpa till i vaktmästeri och på expeditionen inne på Dalbyvägen. Ett bevis så gott som något på de goda relationerna mellan arkiv och släktforskare.

När det i vintras var dags att flytta över alla mikrokort från Dalbyvägen till nybygget i Gastelyckan gick ett nytt upprop ut om fler "jourhavande släktforskare".

– Det var 25 personer som anmälde sig och av dessa är det nu fem-sex som regelbundet hjälper till, säger Berit Aronsson.

Det betyder att det finns hjälp att få så gott som varje vardag ute på Gastelyckan. Sammanlagt finns där ett 40-tal forskarplatser för mikrokort och dessutom fyra datorer med de vanligaste släktforskarskivorna (Sveriges dödbok, Sveriges befolkning 1890, 1970 och 1980 för att nämna några), och två Genline-abonnemang. Ett av dem är det årsabonnemang som Sveriges Släktforskarförbund skänkte till medlemsföreningarna förra året.

shf0451– Vi i SGF valde att placera det här i Gastelyckan för att så många som möjligt skulle kunna ha nytta av det, säger Berit Aronsson.

På så sätt har forskarna också tillgång till material från andra delar av landet än det som Lunds landsarkiv förvaltar. Från början fanns det tankar på att skaffa en riksuppsättning med mikrokort till Arkivcentrum Syd. Men ekonomin lade hinder i vägen för det. Nu har man istället löst problemet genom Genlineabonnemang.

Skånes Genealogiska Förenings bibliotek upptar ett helt rum på entréplanet i Arkivcentrum Syd. Här kan besökare en dag i veckan botanisera bland släktböcker, referenslitteratur och privata släktutredningar som skänkts till SGF genom åren. Berit Aronsson visar gärna upp vad som finns. Foto: Hans Egeskog

– Kan inte läsa skrivstil!

En av dem som hjälper till är Ingemar Åkesson som tycker att "arbetet" som hjälpreda i den nya forskarsalen är mycket stimulerande.

En vanlig dag finns mellan 20 och 40 forskare på plats och de kan behöva hjälp med många olika saker.

– Hur kommer man igång?
– Var skall man leta?
– Det är några frågor jag får ganska ofta, särskilt om det är nybörjargrupper på besök, säger Ingemar.

– Annars försöker jag hjälpa till med att tyda oklara texter, eller komma med tips om litteratur eller andra hjälpmedel för att komma vidare. Det finns många genvägar i form av register och annat, bara man vet om att de finns.

– I början av året var det mycket folk här ute mest varje dag. Många var naturligtvis nyfikna på de nya lokalerna, men antalet nybörjare har också ökat genom åren. Fast nu i höst har vi märkt en liten minskning. Vad den beror på är svårt att säga. Men kanske har många kommit igång efter sina besök här eller i de gamla lokalerna, och nu kan de sitta hemma och forska med hjälp av Genline eller Digiarkivs material, tror Ingemar.

(Mer om Digiarkiv i artikeln på sidan 8)

Ett problem har han dock observerat.

– Väldigt många unga besökare har svårt att läsa skrivstil! Det spelar ingen roll om stilen är prydlig och välskriven, det är skrivstilen i sig som ställer till problem för dem som aldrig lärt sig annat än att texta.

Omfattande bibliotek

I samband med flytten av mikrokort till Gastelyckan flyttade också SGF:s samlingar dit. Nu är biblioteket öppet varje torsdag för den som vill ta en titt på de omfångsrika samlingarna av släktböcker och släktutredningar i olika format och omfattning, handböcker och annan genealogisk litteratur.

– Det allra mesta av materialet är skänkt till SGF, berättar Berit Aronsson.

Bland materialet finns t.ex. register till Skånska jordeböcker och mantalslängder från tiden runt det svenska maktövertagandet 1658. Detta material finns inte någon annanstans i Sverige, utan bara på Riksarkivet i Köpenhamn.

SGF bedriver också flera olika projekt som engagerar medlemsföreningarnas medlemmar. Ett som nästan är klart är den skånska delen av Emibas.

– Där återstår i stort sett bara kontrolläsning.

Andra projekt är det skånska knektregistret, där Guno Haskå gjort och gör en stor insats, och ett klockarregister, som är under uppbyggnad.

– Det projektet startade för två och ett halvt år sedan, berättar Berit Aronsson, som själv är i högsta grad inblandad.

Klockarregister

– I samband med släktforskardagarna i Lund 1987 fick SGF kopior av Gottfrid Hintzes klockarregister i gåva från GF. Där redovisades omkring 900 klockare men det fanns inget register, så jag började med att göra ett sådant. Det är sökbart både på patronymikon, förnamn och ort.

– Men det fanns mer material här i landsarkivet, bl.a. matriklar över "Skånska klockare, organister och skolemästare" från 1800-talet. Och när Niklas Hertzman och Peter Hall började med sitt arbete att digitalfotografera beståndet av arkivalier så fann de också material om klockaremål som de bearbetade.

– Ur detta föddes tanken på att sammanställa alla klockaruppgifter ur olika källor i ett gemensamt register och det är det vi håller på med nu, berättar Berit.

Under arbetets gång gick man också ut och efterlyste uppgifter om klockare bland SGF:s föreningsmedlemmar. Omkring 75 hörsammade uppropet och har nu lämnat uppgifter till projektet. I januari nästa år hoppas Berit att en CD skall kunna presenteras. Den kommer att innehålla uppgifter om 4 000 klockare i Skåne plus familjeuppgifter.

Få nackdelar med delningen

Finns det då ingen nackdel med att dela upp landsarkivets forskarservice på två olika ställen? Kan det t.ex. inte vara krångligt för en person som stöter på ett oläslig mikrokort att inte ha möjligheten att titta i originalet utan att åka in till landsarkivet?

– Nej, egentligen inte, tycker Berit Aronsson.

– Om kortet inte går att läsa så har vi ju möjligheten att först se om uppgiften är läslig i Genlines material. Och skulle det inte heller gå så kan vi ringa in till Dalbyvägen och be dem att plocka fram originalboken och läsa vad som står. Det händer inte särskilt ofta, men det förekommer, säger Ingemar Åkesson.

Berit Aronsson pekar dock på ett annat problem. Alla bouppteckningar inte finns på mikrokort. I de fallen måste man alltså åka till Dalbyvägen för att få svar genom att läsa originalhandlingarna.

Inte heller landsarkivarien Jan Dahlin ser några stora problem med uppdelningen:

– Visserligen kräver utlokaliseringen mer personal, men det uppvägs av minskade kostnader för lokalerna. Och dessutom finns det runt tomten i Gastelyckan ytterligare mark för eventuell framtida utbyggnad.

Samarbetet har också givit spin-off-effekter. Gastelyckan studeras av arkivorganisationer på andra platser. Det hyllsystem som tagits fram i Lund för att spara utrymme, används numera även i bl.a. Härnösand. Stort intresse visar också arkivet i Århus i Danmark.

– Och Arkivcentrum Syd kan komma att stå modell för hela den framtida norska arkivorganisationen. Vi har haft många studiebesök här just från Norge, där man håller på att se över organisationen. Och vårt samverkansprojekt ses där som ett mycket intressant koncept, berättar Jan Dahlin.

Under tiden fortsätter Gastelyckan att utvecklas. Redan nu planerar universitetet för en byggnad till i området. Så Arkivcentrum Syd har kommit för att stanna. Och för att växa.

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 5 2004.

 

Senaste nytt

2014-11-21 18:11
slaekthistoriskt-forum-nr-5-2014
Årets sista nummer av Släkthistoriskt Forum bjuder på en inblick i det folkliga nöjeslivet förr. Hur kan vi ta reda på mer om musiker, artister och skådespelare i släktträdet? Läs om teaterdirektörer med tvivelaktig talang, landets tidiga...
2014-11-19 16:50
emigrantforum-nylanseras
Rötters Emigrantforum krävde extra omvårdnad i samband med flytten till den nya plattformen. Men den som väntar på något gott – nu finns Emigrantforum på plats i Faktabanken med ett nytt utseende och nya möjligheter. I Emigrantforum samlas...
2014-11-14 14:21
efterlysning-historiska-julbilder
Har du en äldre bild som berättar något om hur man firade jul förr? Eller har du en spännande bild som är tagen i juletid och som du kan berätta mer om? Var med och berätta om hur just din släkt firade julen förr! Hör av dig till...
2014-11-14 11:11
gloem-inte-hembygdsfoereningen
Ny statistik från Sveriges Hembygdsförbund visar att landets 2 000 hembygdsföreningar bidrar till Sveriges historia med sammanlagt över 8 miljoner bilder och ett mer än 2,5 mil hyllmeter arkivhandlingar. Glöm därför inte att undersöka vilka...
2014-11-11 14:43
arkivens-dag-i-helgen
I helgen firades Arkivens dag runt om i landet. Många arkiv hade fullmatade program med föreläsningar, visningar och andra aktiviteter. P4 Sjuhärad rapporterar från Arkivens dag på Borås Stadsarkiv. Där invigdes en ny utställning och gavs...
2014-11-07 09:44
arkiv-digital-oeppet-foer-alla-i-helgen
I helgen firas Arkivens dag. Det firar ArkivDigital med att ge alla gratis tillträde till hela sitt online-arkiv den 8 - 9 november. ArkivDigital har gjort sig kända för sina inskannade bilder i färg av de för släktforskarna viktigaste...
2014-11-06 10:10
I enlighet med beslut av förbundsstämman i Karlstad ska ett nytt pris, "Årets släktbok", delas ut första gången vid Släktforskardagarna 2015. I bok- eller digital form Det nya priset ska uppmuntra och stödja goda exempel på presenterade...
2014-11-04 09:36
fira-arkivens-dag-den-8-november-2
Nu på lördag – den 8 november – är det dags för Arkivens dag. På Arkivens dag bjuder Sveriges arkiv med sina besökare på en djupdykning i arkivskatterna. Vilket erbjuder ett perfekt tillfälle att närma sig släktforskningens...
2014-11-03 10:25
migrationscentrets-fjaerde-lokalkontor-invigt
I fredags invigdes Migrationscentrets nya lokalkontor i Falun. Personalen ska bland annat arbeta med att göra uppgifter från den stora folkräkningen 1930 sökbara på internet. Dalarnas Tidningar (dt.se) rapporterade från invigningen där bland...
2014-10-30 17:45
sveriges-slaektforskarfoerbund-far-ny-kanslichef
Johanna Ekerstrand tar över som kanslichef. Hon efterträder Britta Lepp, som i november i år slutar och går vidare mot nya utmaningar. Johanna Ekerstrand har under de senaste tre åren varit ansvarig för förbundets framgångsrika nätbokhandel,...
2014-10-30 09:58
fira-allhelgona-med-gratis-slaektforskning-online
Lördagen den 1 november är Alla helgons dag och det firar släktforskarföretaget Ancestry genom att öppna upp de tre största svenska databaserna för gratis släktforskning under hela helgen. Följande databaser är gratis under...
2014-10-28 17:44
Många är det som undrar vad det ska bli av Emigrantinstitutet i Växjö. All personal sades upp vid årsskiftet. Beslutet att samlingarna ska stanna kvar i Växjö och att verksamheten ska tas över av Kulturparken i Växjö fattades vid ett...
2014-10-27 09:32
skriv-foer-slaektforskarnas-arsbok-2015
Har du löst knepiga problem i din släktforskning? Har du haft nytta av mindre kända arkiv? Är du kunnig på ett speciellt område inom släktforskning eller historia? I Släktforskarförbundets årsbok 2015 behövs bidrag som är till både nytta och...
2014-10-24 09:21
baeckmark-om-dna-i-slaektforskningen
Intresset för DNA inom släktforskningen har bara ökat under de senaste åren och det ser inte ut att mattas av. Magnus Bäckmark är en av dem som specialiserat sig på DNA i släktforskningen. Han har tidigare skrivit boken "Genvägar – praktisk...
2014-10-22 15:18
kaenslosam-start-av-allt-foer-sverige
Bildkälla: svtplay I söndags drog den nya säsongen av SVT:s programserie Allt för Sverige igång. Det vi har lärt oss av de tidigare säsongerna är att amerikaner med svenska rötter känner starkt för sitt ursprung och att de inte räds att visa...