Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Släkthistoriskt Forum nr 1 2024 - Med mod i bagaget
Ju mer vi dammsuger kyrkböcker och gräver fram nya källor på arkiven, desto fler dörrar till våra förfäders okända liv öppnar vi. I det här numret gläntar vi på dörren till släktingarnas resande.
Något jag inte hade förväntat mig var den mängd källor som berättar om folk som tog sig från en plats till en annan. Med hjälp av gästgiveridagböcker, passjournaler och passageraravgiftslistor kan vi nästan följa våra anfäder i skjutsvagnarnas hjulspår.
Äldre tiders resor innebar nästan alltid ett stort mått av osäkerhet. Tänk om det var fullt på gästgiveriet när du behövde övernatta? Vad skulle du göra om du blev rånad på pass och reskassa på vägen? Våra släktingar måste ha varit utrustade med både tålamod och uppfinningsrikedom att plocka fram när det körde ihop sig.
I det här numret går Eva Johansson också igenom de svårtolkade begreppen som rör våra föregångares psykiska tillstånd. Vad menade prästen med uttryck som idiot och sinnesslö? Det kan du läsa mer om på sidan 38.
Vi bjuder också på en dna-skola som sätter ljuset på mitokondrie-dna, en yrkesskola om skräddare, en guide till hur du ska tolka de militära inskrivningskortens noteringar, tillsammans med annat smått och gott.
Trevlig läsning!
Maria BrattRedaktör
Släkthistoriskt Forum nr 5 2023 - När graven kändes djup
”Tycker du att grafven är för djup, nå välan så tag dig då en sup…” sjöng Carl Michael Bellman i visan ”Så lunka vi så småningom” och satte fingret på hur tidens obarmhärtiga livsvillkor, med döden ständigt på lur, gjorde det nödvändigt att släppa loss för att glömma sorgerna.
Och det gjorde verkligen våra anfäder och anmödrar! Till exempel förväntades ett ordinärt bondbröllop på Bellmans tid pågå i minst tre dagar. Första dagens sjungande, hurrande, ätande och drickande avlöstes framåt kvällen av ringdans, långdans, pardans och olika danslekar. Nästa dag började det om igen och så fortsatte det tills mat och dryck tagit slut.
Kanske var festerna helt enkelt bättre förr? För att ta reda på det bjuder vi i det här numret in oss själva till våra förfäders lövade gårdstun, dignande långbord och svettiga dansgolv.
Utöver det får vi även några djupdykningar i jakten på svårfångade släktingar. Eva Johansson lyfter till exempel fram kyrkböckernas ”obefintliga” i artikeln på sida 32, Ted Rosvall lotsar oss igenom de första sökningarna efter släktens emigranter på sida 36 och på sida 44 får du med invandrade släktingar en ordentlig genomgång av de källor och databaser som står till buds när du kammar noll i kyrkböckerna. Bland mycket annat.
Trevlig läsning!
Maria BrattRedaktör
Släkthistoriskt Forum nr 4 2023 - I husförhörens förlovade land
Är husförhörslängder på samma gång släktforskarens mest uppskattade som förbisedda källa? Jag vet i alla fall hur jag själv vid flera tillfällen hittat min släkting, noterat det jag behöver för att sedan hasta vidare till nästa källa, i hopp att hitta just den uppgift jag tycker mig sakna. Alltför sällan har jag hällt upp en ny kopp kaffe, plockat fram anteckningsblocket och gjort mig redo att följa min släkting från dennes första husförhör till det allra sista. Många längder är knastertorra, men plötsligt dyker ett helt livs historia upp i kolumnerna. Den vill man förstås inte missa!
Husförhören är temat för det här numret, i vilket vi också berättar om själva sammankomsten, som var fruktad av vissa och festlig för andra. Den som lyckades briljera på förhöret kunde lättad ta för sig av ostkakan som bjöds efteråt, men för den som inte fått till det måste skammen varit svår.
Självklart blir det även en rapport från sommarens stora släktforskarhändelse, Släktforskardagarna i Östersund. Hur du ger dina soldater i släkten ”kött på benen” får du veta i artikeln om Centrala Soldatregistret och Ted Rosvall ger i sin artikel kluriga tips på hur du spårar upp släktingar som till synes helt gått upp i rök någonstans i ”norra Amerika”. Bland mycket annat.
Trevlig läsning!
Maria BrattRedaktör
Släkthistoriskt Forum nr 3 2023 - Till botten med fisket
Att fiska väcker något urmänskligt i en. Jag kommer aldrig att glömma de morgnar jag och min syster väcktes tidigt för att få följa med morfar när han skulle ut och ta upp näten han hade lagt kvällen innan. Vi hängde över relingen när morfar halade in dem och jublade varje gång en vit fiskbuk avtecknade sig mot det mörkgröna djupet. Minst lika spännande var det att rycka strömming när den gick till på vårkanten. Ibland sprattlade blänkande små fiskar på varenda en av strömmingsrevens krokar.
Morfar brukade berätta om hur han tidigare även kunde få näten fulla med fin torsk. Men under min barndoms somrar på Ornö i Stockholms skärgård hade torsken redan försvunnit därifrån. Nu kan det vara strömmingens tur att gå samma öde till mötes. På senare år har bestånden minskat kraftigt. Det har nu gått så långt att Östersjöns gråsälar visar tecken på svält.
Strömmingen, eller sillen som den kallas på syd- och västkusten, har haft en viktig roll i våra förfäders liv. I det här numret berättar vi om de som försörjde sig på fisket, men också om de många andra som levde i skärgårdens samhällen.
Vi får även veta mer om hur vi ska värdera våra vanligaste källor, om hur vi får snurr på dna-släktforskningen och mycket annat.
Trevlig läsning!
Maria BrattRedaktör
Släkthistoriskt Forum nr 2 2023 - Hoppfullt efter hundratals år av lidande
Är det någonting vi med säkerhet kan säga verkligen inte var bättre förr så måste det väl vara sjukvården. Fattig som rik utsattes för de mest smärtsamma ingrepp, obehagliga behandlingar och motbjudande dieter, oftast till mer skada än nytta.
Allt lidande till trots måste jag ändå säga att den här delen av vår historia väcker en starkt förtröstansfull känsla: Hopp om framtiden. Det som för första gången slagit mig på riktigt är nämligen hur unga framstegen inom den medicinska vetenskapen egentligen är. Med tanke på de stora upptäckter som gjorts bara under de senaste hundra åren – och hur många upptäckter som finns kvar att göra – ser jag med än mer spänning på vad framtiden har att bjuda på.
Men att arbeta med läkekonst under våra föregångares levnadstid måste ibland ha upplevts som outhärdligt tungt. Målsättningen var att bota sjukdom och rädda liv, men sällan lyckades de med vare sig det ena eller det andra. Ändå kämpade de oförtrutet på. I det här numret möter du en brokig skara av utövare av läkekonst. Kanske har du stött på något av yrkena barberare, fältskär, läkare, barnmorska, apotekare eller klok gumma i din egen släktforskning?
Trevlig läsning!
Maria BrattRedaktör
